Keri skrev om sin första skoldag idag. Jag blev lite inspirerad och tänkte också posta några bilder av min första skoldag. Det var september 1989 när jag kom i skolan och bilderna visar fortfarande en tydlig bild av DDR-tiden. (Förresten, vi var de sista "Jungpioniere"..)
Mina morföräldrar och jag efter ceremonin i skolan. Den lilla röda struten min morfar håller var faktiskt från Västtyskland. (Det fanns massor karameller liknande "Riesen" i..)
Min årskurs framför skolans ingång. Många duktiga elever som vill "lära sig för att bevara freden"
Mina morföräldrar, min mamma och jag på väg tillbaks hem. Min sockerstrut var så tung att mamma fick bära den
Mina morföräldrar och jag efter ceremonin i skolan. Den lilla röda struten min morfar håller var faktiskt från Västtyskland. (Det fanns massor karameller liknande "Riesen" i..)
Min årskurs framför skolans ingång. Många duktiga elever som vill "lära sig för att bevara freden"
Mina morföräldrar, min mamma och jag på väg tillbaks hem. Min sockerstrut var så tung att mamma fick bära den
2 kommentarer:
Oj, då var det ju en väldigt rörd tid du kom i skolan. Vilken "Fibel" hade du? Har du den kvar? Och hur gick det med "Jungpioniere" efter murens fall? Försvann de helt enkelt? Vet du, när min dotter kom i skolan år 1993 då hade vi ju redan BRD överallt...
Hej! Jo, det var en väldigt kaotisk tid och jag minns rätt mycket faktiskt. Vi hade en orange DDR-fibel som utkom 1983. Den var fortfarande full med Thälmann, sovietiska soldater osv. Jag har den fortfarande. Det vore intressant att analysera skolböckerna någon gång. Jag borde nog scanna Fibeln. (Här finns en väldigt intressant artikel om tyska skolböcker förresten!)
Det med "Jungpioniere" är också en spännande historia. Egentligen ville de inte göra det fortfarande. Problemet var bara att vi redan var så "sugna" att bli det. Barnen hade redan introducerade i "kulten" att lärarna var rädda vi kunde skadas på något sätt om vi inte skulle kunna bli "Jungpioniere". Så genomfördes en snabb ceremoni i aulan, vi fick halsduket och boken. Jag minns några eftermiddagar också, fast de var väldigt "opolitiska", dvs. vi spelade spel och sånt. Det liknade väl mer fritisgården än någon typiskt Pioniereftermiddag. De försvann så småningom också. Däremot är mina första betyg från februari 1990 och juni 1990 fortfarande på DDR-formulär.
Jag minns att mina två första skolår var fulla med kaos. Lärare, elever och böcker försvann plötsligt. Någon vecka var bara 6 elever kvar. De andra hade åkt till Västtyskland, men kom tillbaks efter en kort stund. Handledaren däremot försvann för gott efter skolavslutningen utan att säga något till oss. Undervisningen på lördagar förbjöds också någon gång under 1990. För oss var ju alla händelser obegripliga. Som barn märkte vi ju att något inte stämde, men ingen kunde förklara för oss.
Skicka en kommentar