fredag 7 december 2012

{this moment}

A Friday ritual. A single photo - no words - capturing a moment from the week. A simple, special, extraordinary moment. A moment I want to pause, savor and remember.


{inspired by SouleMama}

söndag 18 november 2012

Calzone

När jag bodde i Italien var ricotta någonting som jag åt nästan dagligen. Nuförtiden äter jag det ytterst sällan men när vår livsmedelsbutik reade ut ricottan köpte jag några burkar.
Ikväll blev det ricottacalzone. Så enkelt och perfekt för lunchlådan, barnkalaset eller fredagsmyssnack.
Använd färdig pizzadeg om det är bråttom, annars gör en egen.
För 6 calzone behöver man
1/2 paket jäst
2dl vatten
1msk olja
lite salt
5dl mjöl (eller så mycket tills det blir en fin deg)
Rör ihop och låt jäsa. Sedan dela degen i 6 delar och rulla ut till små runda "pizzor".
Fyllningen består av följande. Ta lagom mycket till det blir en fin röra.
375g ricotta
en riven vitlöksklyfta
persilja
parmesan
fetaost
skinka
salami (eller annan korv)
salt och peppar
1 äggula
Fyllningen på "pizzan", vik ihop dem till små calzone, tryck ihop kanten med en gaffel, pensla alla med ägg och gör 3 snitt i varje calzone.
In i ugnen tills de är gyllenbruna. Det brukar ta ca. 20min vid 180grader.

Als ich in Italien wohnte, habe ich fast täglich Ricotta gegessen. Jetzt mache ich das äußerst selten, aber als unser Supermarkt Ricotta runtergesetzt hatte, habe ich gleich ein paar Schachteln gekauft. Heute Abend gabs bei uns Ricottacalzone. Supereinfach, lecker und perfekt für die Lunchbox, den Kindergeburtstag oder als Freitagabendsnack.
Wenn man nicht so viel Zeit hat, kann man fertigen Pizzateig nehmen. Ich mache meinen selbst.
Für 6 Calzone braucht man:
25g Hefe
200ml Wasser
1EL Öl
1 Prise Salz
500ml Mehl (nimm einen Messbecher!) oder soviel bis es ein guter Teig wird
Zusammem rühren, gehen lassen, in 6 Teile teilen und danach ausrollen, so dass man 6 kleine Pizzas hat.
Die Füllung besteht aus:
375g Ricotta
1 Eigelb
Petersilie
1 geriebene Knoblaubzehe
Parmesan
Feta oder Mozzarella
Schinken
Salami
Salz und Pfeffer
Nimm soviel von allem, bis eine du eine gute Mischung hast.
Dann die Füllung auf die "Pizzas", zusammenklappen, den Rand mit einer Gabel zusammendrücken, die Calzones mit Ei bepinseln und dann 3 Schnitte in jede Calzone machen.
Bei ca. 180 Grad ca. 20min backen bis sie goldgelb sind.

tisdag 6 november 2012

Kollektiv

Vi har två nya inneboende. De har flyttat in idag men vet inte än hur länge de stannar. Säkerligen ett tag till. Nästa vår kommer de nog få ett eget rum. Än så länge får de bo i lekhörnan i vardagsrummet. Tyvärr är de lite tystlåtna av sig. Vi vet inte ens vad de heter.




Wir haben zwei neue Mitbewohner, die heute eingezogen sind. Keine Ahnung, wie lange sie bleiben wollen, sicherlich ne ganze Weile. Im Frühjahr kriegen sie sicher ein eigenes Zimmer. Bis dahin müssen sie es sich in der Spielecke im Wohnzimmer gemütlich machen. Leider sind sie ein bisschen schüchtern. Wir wissen nicht mal, wie sie heißen.

måndag 5 november 2012

Tempus fugit..

11 månader idag. Bara en månad kvar till första födelsedagen. Galet!





Genau 11 Monate heute. Nur noch einen Monat bis zum 1. Geburtstag. Wahnsinn!

fredag 2 november 2012

Vad tiden går... nu är det redan november. Vårt liv är rätt så monotont. Mannen åker till universitetet varje morgon och kommer inte hem förrän det blir mörkt. Plutten och jag besöker öppna förskolan, träffer vår mammagrupp, lunchar med mina kollegor och försöker njuta av livet.

Förra torsdag fick vi dock besök av Kerstinoch hennes sambo. Det var 3 år sedan vi sågs senast. Då bodde vi fortfarande mitt i stan och Athene spenderade hela hösten hos oss. Denna gång blev det en underbar promenad i Gamla Uppsala med barnvagn. Vi tittade på den vackra kyrkan och lärde oss att Celsius' familjegrav befinner sig där. Efteråt blev det en mycket god lunch på Odinsborg och jag fick de sista pannkakorna. Plutten fick en underbar liten bok om lille elefanten Rüssel och hans höstäventyr.Boken måste följa med nu vart vi än går..




Tänk vilka underbara möten internetet gör möjligt. Kerstin och jag kanske aldrig mötts om vi inte skrivit blogg.






Mensch, die Zeit vergeht. Jetzt ist es schon November. Das Leben ist zur Zeit wirklich monoton. Der große Schatz fährt jeden Morgen zur Uni und kommt erst wieder, wenn es dunkel ist. Der kleine Schatz und ich gehen zum offenen Kindergarten, treffen unsere Elterngruppe, essen Mittag mit meinen KollegInnen oder machen es uns gemütlich.

Letzten Donnerstag hatten wir aber Besuch von Kerstin und ihrem Lebensgefährten. Im Herbst 2009 haben wir uns das letzte Mal getroffen. Da war noch alles anders. Wir wohnten noch mitten in der Stadt und Athene wohnte damals bei uns. Dieses Mal fuhren wir nach Gamla Uppsala und machten einen langen Spaziergang mit dem Kinderwagen. Danach gabs leckeres Mittagessen in Odinsborg und ich bekam die allerletzten Eierkuchen. Der kleine Spatz bekam ein kleines Bilderbuch mit dem Elefanten Rüssel. Das muss jetzt überall mit hin...

Wie schön, dass es Internet und Blogs gibt. Sonst hätten Kerstin und ich uns vielleicht nie getroffen.

tisdag 23 oktober 2012

Shopaholic?

Åh, jag får hålla mig borta från vissa affärer. Ikea är definitivt en av dem. Jag har rätt bra kontroll att inte impulsshoppa men ibland kan jag inte hålla plånboken i styr. Titta vad jag hittat nu..

Fjärilstavla. Jag älskar fjärilar! De hör ju till sommaren och lite sommarkänsla behövs ju året runt. (Bild, 99kr)

Vykort i skolplanschstil. Sååå fina. Och mina favoritblommor ringblomma och cikoria är med. :D Jag älskar ju "kaffe" gjort av cikoria och det tyska namnet är ju också så fin. "Wegwarte" = den som väntar vid vägen. När jag var liten föreställde jag mig alltid att blomman väntade på sina blomstervänner. (Kort, 5-pack, 25kr)

Jättefina presentförpackningar som kan bli en julkalender. Jag kommer nog använda dem i samband med Pluttens födelsedag men vi får se. Kanske blir det något annat också. (Julmys, 24presentpåsar inkl. klistermärken, 59kr)
(Alla bilder är tagna från Ikeas hemsida)



Von einigen Geschäften muss ich mich wirklich fernhalten. Ikea gehört definitiv dazu. Eigentlich habe ich mich recht gut unter Kontrolle, aber bei den drei Schätzen oben konnte ich mich nicht zurückhalten.

Schmetterlingsposter! Sooo schön!

Und die Postkarten im Schulposterstil mit meinen zwei Lieblingsblumen Ringelblume und Wegwarte. Ich liebe ja Zichorienkaffee und als ich klein war, fand ich den Namen "Wegwarte" so niedlich. Ich hab mir immer vorgestellt, dass die Blume auf ihre Blumenfreunde wartet.

Die Geschenktüten kommen im 24-Pack inkl. Aufkleber und können somit leicht als Adventskalender verwendet werden. Ich werde sie wohl eher für den 1. Geburtstag vom Spatz verwenden. Mal sehen!

söndag 21 oktober 2012

Dialog

- Athene: " Kom nu. Äventyret ligger rakt framför nosen!"
- Plutten: "Men...vänta på mig då..jag har ju bara två ben."





Athene: "Jetzt komm schon! Das Abenteuer liegt doch genau vor der Nase!"
Spatz: "Menno...warte auf mich..ich hab doch nur zwei Beine."

fredag 19 oktober 2012

My home, my castle

Jag har funderat lite om Underbara Claras inlägg om annorlunda boformer och om att våga nytt. Men så enkelt som det låter är det ju inte. Generationsboende, kollektiv, skilda föräldrar med nya partner under ett tak? Visst kan det fungera men jag tror det är ytterst sällan som det blir smärtfritt. En part anpassar sig nog, tiger och biter ihop för fredens skull.




Jag har bott i olika kollektiv, alltid med eget rum och delat kök/bad/vardagsrum. Det funkar oftast till en viss punkt. Sedan blir det stress: om besök, duschtider, städning, hög musik osv. Oerhört jobbigt och stressande trots krismöten och planeringen.

Samma gäller nog generationsboende. Jag är tämligen övertygad att vi har en rätt romantiserad bild om hur det var förrut. Min mamma önskade sig inget mer än att kunna flytta från sina föräldrar men det gick inte på 60/70-talet. När hon äntligen fick ett jobb 15mil bort var hon tvungen att bli inneboende hos ett äldre par då man inte fick lägenhet som ogift ung kvinna. Att bo med föräldrar eller svärföräldrar? No way! Att bo med oss? Nope! Underbart att komma på besök för några veckor men aldrig flytta tillsammans.

Jag tror på en light version av generationsboende och det heter flervåningshus. Jag är uppvuxen i ett trapphus med 10 lägenheter. Där blev det grillfester, barnpassning, syhjälp och mycket mer. När P. och jag flyttade ihop blev jag medlem i gårdskommitén där vi tog gemensamt hand om innergården. Jag sänkte inte ens genomsnittsåldern i kommitén men det var så mysigt att lära sig från de äldre. I vår nya lägenhet är det likadant. Några grannar tar med Plutten på promenader, vi grillar och fikar tillsammans på gården, vi hjälper varandra när någon behöver hjälp. Barnen leker ute på gården och ibland får jag en bullerbykänsla trots att vi bor mitt i ett miljonprojektområde från 60-talet.

onsdag 17 oktober 2012

Meetings

Sedan jag blivit mamma träffer jag hela tiden intressanta människor. Kanske är det Plutten eller kanske för att vi rör oss mer ute. Hur som helst. Jag älskar dessa möten som får mig att le.





Som igår på öppen förskola där vi mötte en kinesisk morfar som kommit hit för att ta hand om sitt barnbarn. Han talar vaken engelska eller svenska men han talar med hela sitt hjärta när han smeker barnen över huvudet, när han låter barnen klättra upp i sin famn, när han sjunger melodiska sånger på sitt modersmål.
Eller den äldre damen som vi mötte vid brödhyllan i butiken och som undrade om det tyska rågbrödet smakar sött. Det fortsatte med ett samtal om hennes semester i Österrike för sisådär 30år där hon smakade på knödel för första gången och blev förtjust i dem. Hon har provat flera gånger men har aldrig lyckades att laga dem själva.
Eller idag när vi delade bord med en kvinna på café. Hon råkade varafrån Ryssland men bott här i Sverige sedan 25år tillbaka. Det blev ett samtal om språk, hemlängtan, identitet och flerspråkiga barn.
Jag tror det är dessa korta möten som gör mig levande, som gör mig glad, utan vilka jag inte kunde överleva.

lördag 13 oktober 2012

Leka mera

När man får barn blir man ofrivilligt konfronterat med leksaksvärlden eller snarare leksaksdjungeln. Hemma hos oss finns inga batteridrivna leksaker. Mycket har vi ärvt eller köpt på loppis. Jag är mycket förtjust i träleksaker och Plutten har fått några i doppresent. De väntar på honom tills han är lite äldre. Just nu behöver han inte så mycket. Oftast är det ju ändå vardagsgrejer som slickepott, kastrullar eller tomma mjölkförpackningar som är poppis. En annan favoritleksak är faktiskt superenkel att göra. Om man har tur är det tom gratis och kan varieras i all oändlighet.

Fråga på BVC eller på apoteket efter provrör (typ för urinprov. Ju tjockare de är desto lättare är det att fylla!) Fyll med valfritt innehåll (t.ex. knappar, pärlor, ärtor, gem osv.) Skruv på korken. Färdig!

Det funkar också med flaskor men rören är lättare att hålla i. När de blir tråkiga fyll med något annat då är det genast spännande igen. Akta bara på att barnet inte kan skruva än!

Våra är fyllda med lite snöre, pärlor och knappar just nu.




Als Eltern wird man unweigerlich mit der Spielzeugwelt oder besser Spielzeugdschungel konfrontiert. Die Verwandten fragen ständig, was sich das Kleine wünscht, man wird mir Spielzeugkatalogen und Rabattcoupons bombardiert und selbst einkaufen ist teilweise schon mit einem 10 Monate altem Kind schwierig. Wir haben zu Hause keine batteriebetriebenen Spielzeuge. Das meiste haben wir sowieso geerbt oder gebraucht gekauft. Ich liebe ja Holzspielzeug und der Spatz hat ein paar schöne zur Taufe bekommen. Die warten jetzt auf ihn, bis er etwas älter ist. Überhaupt spielt er jetzt am liebsten mit Alltagsgegenständen: Teigschaber, Töpfen, leere Milchverpackungen. Ein anderes Lieblingsspielzeug geht supereinfach nachzubasteln und ist, wenn man ein bisschen Glück hat, sogar kostenlos.

Einfach mal beim Arzt oder der Apotheke nach diesen Plasteröhrchen für Urinproben etc. fragen. (Je größer, desto leichter gehen sie zu füllen!) Dann mit wahlfreiem Inhalt (z.B. Perlen, Knöpfen, Büroklammern, getrockneten Erbsen...) füllen. Korken drauf. Fertig!

Funktioniert auch mit kleineren Plasteflaschen, aber die Röhrchen kann man besser halten, finde ich. Wenn es zu langweilig wird, einfach den Inhalt austauschen. Man muss bloß drauf achten, dass das Kind noch keine Schraubenbewegung kann!

Unsere Röhrchen sind z.Z. mit kurzen Stoffbändchen, Knöpfen und Perlen gefüllt.

fredag 12 oktober 2012

Farmers market Uppsala

En sak som jag älskar här i Uppsala är Bondens egen marknad som finns varje fredag från kl 12 till 18 framför Resecentrum. Där hittar man allt från honung, färskost, fårskinn, frukt, grönsaker till ägg och kött. Allt är lokalt producerat och det mesta tom kravmärkt. Hurra!




(Bild lånad från Bondens egen marknads hemsida.)


Åh, vad jag älskar att strosa runt där med plutten, provsmakar produkterna och småprata lite med "producenterna". De älskar sina jobb och vet så mycket om sina produkter. Jag har lärt mig om olika honungssorter och hur blommorna påverkar färgen och smak. Idag fick plutten en inbjudan till Vallgarns gårdsmejeri för att hälsa på getterna. Han är nämligen mycket förtjust i deras pepparrotsfärskost. Det kanske blir en tur snart. :D





Seit 2010 gibt es in Uppsala einen Bauernmarkt, der jeden Freitag von 12 bis 18Uhr vorm Bahnhof stattfindet. Ich hatte ja immer die Wochenmärkte so doll vermisst, aber seit es den Bauernmarkt gibt, bin ich richtig froh. Dort gibt es alles von Honig, Schaffellen, Obst und Gemüse, Fleisch bis zu Käse. Alles regional produziert und das meiste kommt von Biobauern.

Ich mag wirklich die Atmosphäre. Man darf alles kosten und ich schwatze so gern mit den Produzenten. Da kann man so viel lernen: über Tierhaltung, Obstsorten, Honigfarben usw. Heute hat der Spatz auch eine Einladung zu einem Bauernhof mig Ziegenhaltung bekommen. Den Meerrettichfrischkäse, der dort produziert wird, isst er nämlich richtig gern. Vielleicht fahren wir ja bald. :D

{this moment}

A Friday ritual. A single photo - no words - capturing a moment from the week. A simple, special, extraordinary moment. A moment I want to pause, savor and remember.

{inspired by SouleMama}

torsdag 11 oktober 2012

international babywearing week

Denna vecka är international babywearing week och jag tänkte att dela lite med mig av mina erfarenheter av att bära plutten. Kanske kan det bli lite inspiration.
Totalt har vi använt tre olika bärdon sedan han föddes. Jag försöker göra det i kronologisk ordning samt nämner lite för- och nackdelar. Självklart gäller det våra erfarenheter. Så för andra funkar det kanske perfekt som inte funkade alls för oss.
Jag har alltid vetat att jag vill bära mitt barn. Men det finns ju hur många olika möjligheter, modeller, storlekar osv. Ett bra tips är att försöka informera sig innan barnets födsel. Prata med din barnmorska, kolla på nätet, hör med andra föräldrar. Fundera på vad som är viktigt (bärkomfort, snabbhet, material, färg...)
Ett av de viktigaste kriterierna för mig var/är att barnet ska sitta i den så kallade "grodpositionen" dvs. ergonomiskt korrekt. Höften och bäckenet belastas på det sättet inte och barnet kan bäras så naturligt som möjligt. Vissa barnselas (t.ex. BabyBjörn) garanterar denna position ur min erfarenhet bara när de är väldigt små. När barnet blir större hänger benen oftast ned och därmed sitter barnet inte längre i grodpositionen vilket i sin tur kan leda till höftproblem.
En annan aspekt för oss var bärkomforten. Vi ville kunna bära plutten så länge som möjligt så bekvämt som möjligt. Vi hoppade direkt över elastiska trikåsjalar då plutten alltid varit rätt stor och tung. Vi testade en vävd långsjal men varken vi eller plutten trivdes med det. Jag blev väldigt varm och tyckte det var krångligt att binda. Plutten tyckte nog att det tog för lång tid och vantrivdes pga. av det. Generellt funkade det inte bra för oss i början då han inte gillade närheten i sjalen. Jag tror vi kunde bära honom längre stunder när han var runt 3 månader. Då verkade han börja trivas.
När plutten var ungefär 1 månad köpte vi en så kallad MeiTai som är en kvadratisk bärsjal med som man knyter som ett förkläde. I princip kan man säga att det är bärsjal och bärsele i ett. Fördelen är att man kan bära på rygg och på mage. Vår MeiTai funkade jättebra i början. När plutten var mycket liten satt han med benen innanför och jag bar mest på magen. (Min man trivdes förresten inte med MeiTain!) För att stödja huvudet lite bättre stoppade jag alltid en mjuk handduk eller kvadratisk tygblöja bakom hans huvud. MeiTain avlastade väldigt bra i början men det funkade inte längre när han blev tyngre. Så den sålde vi till en annan familj. :-)




MeiTai

Ungefär samtidigt köpte vi en Manduca som är en ergonomisk bärsele som kan bäras på mage, rygg och höft. Den funkar för barn upp till 20kg. Manducan har en insats för nyfödda och kan så med också användas för väldigt små barn. Plutten har ju varit rätt stor från början så det var inget problem men jag vet inte riktigt om den skulle funka för väldigt små barn. Man får testa sig fram alternativt vänta kanske tills barnet är lite större. I början var det mest på magen men nu för tiden bär vi endast på ryggen. Vi använder Manducan när vi promenerar längre sträckor (t.ex. med hunden hos svärföräldrarna) eller när vi ska gå och handla till affären. Min man tycker mest om att korsa banden, det gör inte jag. Vi köpte en ny Manduca men det finns bra begagnade. Fördelen är också de är väldigt slitstarka och har ett bra återförsäljningsvärde.




Manduca

Det mest populära bärdonet är dock vår ringsjal. Den köpte jag från en kollega. Vår ringsjal är från det svenska märket Looma och den använder vi dagligen. När han inte kan somna men är toktrött, på museer, på korta promenader (typ från bilen till lägenheten). Ringsjalar kan användas på magen, höft och rygg. Dessutom kan barnet läggas i s.k. vaggposition när det är mycket litet. Vi bär mest på höften nuförtiden men det händer också att jag vrider sjalen så att plutten hamnar på ryggen. Fördelen med vår ringis är den lilla fickan där jag oftast ha nycklarna, mobilen och plånbok. När vi åkte till Tyskland för några veckor sedan bar jag plutten i ringsjalen efter vi checkat in bagaget. Jag använde den även under olika museumsbesök. Ringsjalar är mycket små och kan förvaras i handväskan när man inte behöver dem. Dessutom har vi också en s.k. vattenringsjal som består av lätt torkande material som vi använder på badhuset. På det sättet har jag händerna fria och kan hålla mig fast om det behövs. Att halka med en 13kg bebis är annars inte så kul...




Ringis/Sling


En kompis till mig gav mig en Kitenge från Tanzania i present. Det är alltså ett afriskanskt tyg som också användas som bärsjal. Den har jag dock inte använt än men jag ser fram emot att testa den.
Ifall att det blir ett barn till kommer jag nog testa långsjalen en gång till. Jag är ju lite sugen att lära mig olika knytningar.




Diese Woche ist International babywearing week und ich wollte gern meine Erfahrungen aus den vergangenen 10 Monaten teilen. Vielleicht fühlt sich ja jemande inspiriert, auch sein Kind zu tragen.
Dass wird den Spatz tragen wollen, war uns von Anfang an klar. Allerdings wird man von dem Angebot schlichtweg erschlagen. In Deutschland ist es m.E. viel gewöhlicher, dass man Kinder in Tragetüchern sieht. Hier in Schweden ist es eher selten. Zwei Sachen waren für uns recht wichtig. Zum einen sollte das Kind in der sogenannten Anhock-Spreizstellung,  also eine natürliche, ergonomisch korrekte Sitzstellung, sitzen können. Das funktioniert beim BabyBjörn aus meiner Erfahrung nur für ganz kleine Kinder. Sobald das Kind grösser wird, hängen die Beine runter und belasten die Hüfte zu sehr.
Ein anderes wichtiges Kriterium war der Tragekomfort. Der Spatz war von Geburt an sehr gross und wir wollten ihn gern so bequem wie möglich tragen können. Elastische Trikottücher haben wir gleich übersprungen und ich muss dazu sagen, dass der Spatz sich im Tuch am Anfang überhaupt nicht wohl gefühlt hat. Wir haben ein Tragetuch probiert, aber das war nichts für uns. Zu warm, das Binden hat lange gedauert und der Spatz hat gequengelt und wollte raus. Als er ungefähr 3 Monate war, wurde es besser und seitdem tragen wir jeden Tag.
Als der Spatz ca. 1 Monat alt war, kauften wir einen MeiTai. Den mochte ich ganz sehr, mein Mann nicht so sehr. Ich habe v.a. auf dem Bauch getragen, später auch auch dem Rücken. Der hat prima funktioniert, aber irgendwann wurde der Spatz zu schwer und dann haben wir ihn schweren Herzens wieder verkauft. MeiTais sind leicht zu binden und haben sehr oft so schöne Muster. Um den Kopf zu stützen, habe ich oft eine kleine Molltonwindel unter den Kopf gelegt, damit er nicht so hin und her wackelt.



Ungefähr gleichzeitig haben wir auch eine Manduca gekauft, die v.a. mein Mann benutzt hat. Er trägt am liebsten mit gekreuzten Trägern, ich lieber in der "Rucksackversion". Die Manduca hat bei uns von Anfang an super funktioniert, aber ich bin mir nicht sicher, ob sie wirklich für richtig kleine Neugeborene geeignet ist. Es gibt zwar den Neugeboreneneinsatz, aber ich würde doch eher warten, bis das Kind ein wenig älter ist. Die Manduca benutzen wir heute v.a. bei längeren Spaziergängen (z.B. Waldspaziergänge bei den Schwiegereltern) oder zum Einkaufen. Wir haben die Manduca neu gekauft, aber es gibt gebrauchte, die man getrost kaufen kann. Der Wiederverkaufswert ist auch recht gross.
Unsere beliebteste Tragehilfe ist jedoch unser Ringtuch/Ringsling. Wir haben eins von der schwedischen Firma Looma, aber es gibt die von zig Anbietern (Storchenwiege, Didymos etc.). Das Ringtuch benutzen wir täglich: zum Einschlafen, beim Müll-runter-schaffen, vom Auto in die Wohnung. Als wir vor ein paar Wochen nach Deutschland gefahren sind, war es ein unersetzlicher Retter. Auf dem Flughafen, als wir den Wagen eingecheckt hatten, im Museum, wo der Wagen nicht mit rein durfte. Unser Ringtuch hat den Vorteil, dass es eine kleine Tasche für Portmonnaie, Schlüssel und Handy hat. Zudem passt es in jede Tasche, wenn man es mal nicht braucht. Wir haben ausserdem auch ein Wasserringtuch, das aus schnelltrocknenden Stoff besteht. Das benutze ich in der Schwimmhalle, weil ich mich da einfach sicherer fühle. Wer will schon mit einem 13kg-Kind auf dem Arm ausrutschen...
Eine Freundin hat mir einen Kitenge aus Tanzania mitgebracht. Den möchte ich sehr gern als Tragetuch verwenden, habe es aber noch nicht ausprobiert. Falls wir noch ein Kind kriegen sollten, werde ich auch noch mal ein normales Tragetuch austesten. Ich mag ja schon die verschiedenen Bindetechniken lernen.

fredag 5 oktober 2012

{this moment}

A Friday ritual. A single photo - no words - capturing a moment from the week. A simple, special, extraordinary moment. A moment I want to pause, savor and remember.

{inspired by SouleMama}

onsdag 3 oktober 2012

Dallas?!?

Imorgon är det Kanelbullens dag! Till dagens ära bakar jag dock andra bullar, nämligen Dallasbullar från Finland. De godaste bullarna om du frågar mig. (Ok, blåbärsbullar är också goda...) Men de här innehåller två saker som jag älskar: bullar (!) och kvarg. :D
Receptet är superenkelt. Man gör en vanlig bulldeg, t.ex.
2,5 dl mjölk
25 g jäst
1 dl socker
3/4 tsk salt
1 ägg
2 tsk vaniljsocker
2 tsk kardemumma
100 g smör
8-9 dl vetemjöl
Rör ihop och låt den jäsa.
Istället för en kanel- och sockerblandning blir det en kvargfyllning.
50 g mjuk smör
1 ägg
150g kvarg (eller Kesella)
0,5 dl socker
1 tsk vanilj
1 påse vaniljsåspulver (typ Ekströms) eller vaniljpudding
Rör ihop allting MEN vaniljpulvret tillsätter du först när du kavlat ut degen till en stor rektangel. (Annars smakar det lite konstigt tycker jag.)
Bred fyllningen, rulla ihop och skär med en vass kniv. Låt det jäsa en gång till (fast jag hoppar oftast över detta steg!). Pensla bullarna med ägg. In i ugnen på 225grader tills de är gyllenbruna.

Morgen wird in Schweden der Tag der Zimtschnecke gefeiert. Statt Zimtschnecken backe ich lieber die sogenannten Dallasschnecken, eine Art Quarkschnecke aus Finnland. Die sind ganz einfach zu machen. Du brauchst nur einen Messbecher, keine Waage.
Mach einen Hefeteig aus:
2,5 dl Milch
25 g Hefe
1 dl Zucker
3/4 TL Salz
1 Ei
2 TL Vanille
2 TL Kardamon
100 g Butter
8-9 dl Mehl
Den lässt du ca. 30min gehen und rollst ihn danach zu einem Rechteck aus.
Die Füllung machst du aus
50 g weicher Butter
1 Ei
150g Quark
0,5 dl Zucker
1 Vanille
1 Tüte Vanillesaucenpulver oder -pudding
Rühr alles zusammen, außer das Vanillepulver. Das gibst du erst zur Füllung, wenn du den Hefeteig ausgerollst hast. (Sonst schmeckt es etwas seltsam!) Dann schmierst du die Füllung auf den Hefeteig, rollst alles zu einer großen Rolle und schneidest dann die Schnecken mit einem scharfen Messer. Dann legst du sie auf ein Backblech und lässt sie nochmal gehen. (Diesen Schritt ignorier ich meistens...). Mit Ei einpinseln, ab in den Ofen und bei 225Grad backen, bis sie goldbraun sind.

tisdag 2 oktober 2012

Rituale(r)

Jag älskar hösten. Färgprakten, ljusen, mina gummistövlar på fötterna, fallfrukt på vägarna, lamporna i fönstren. Idag promenerade jag en jättelång promenad med plutten från en bekant där vi var bjudna på lunch. Hon gjorde världens bästa fisksoppa och därefter kände jag mig så varm och lycklig inuti att det blev en promenad. Förbi Uppsala finaste garnbutik där det blev ett nytt par styckor och två nystan. Sedan på vägen hem träffade jag en kollega som lovade mig plommon ur sitt trädgård. Ikväll var jag ute och tränade med två doktorandkollegor och nu ligger jag i soffan under min favoritfilt och njuter av äpplen och chaité. La vita è bella!




Ich liebe den Herbst! Die Farbenpracht, das Licht, meine Gummistiefel an den Füßen, Fallobst auf den Wegen, die Lampen in den Fenstern. Heute habe ich einen richtig langen Spaziergang mit dem Spatz gemacht. Wir waren zum Mittagessen bei einer Bekannten eingeladen und es gab superleckere Fischsuppe. Mit diesem warmen und glücklichen Gefühl im Bauch lief es sich viel leichter die Kilometer nach Hause. Im Wollladen vorbei und danach traf ich eine Kollegin, die mir Pflaumen aus ihrem Garten. Heute Abend war ich mit zwei Doktorandkolleginnen trainieren und jetzt liege ich auf dem Sofa, unter meiner Lieblingsdecke und vor mir stehen ein Chaitee und Äpfel. Wunderbar! La vita è bella!

lördag 29 september 2012

Time flies..

Tänk vad tiden går... igår var det 6 år sedan som min älskade stod vid Ofvandahls och jag kom cyklande ned för Universitetsbacken. 6 år sedan vi promenerade runt om Slottsbacken och tittade på Almodovars då senaste film. Tänk hur fort tiden går.. nu är vi gifta sedan 1 år tillbaka och har vår lilla plutt.








16 juli 2011 Tångudden/Göteborg

Wie die Zeit vergeht.. gestern vor 6 Jahren stand mein Liebster vorm Ofvandahls Café, als ich radelnd den Universitätshügel hinunter kam. 6 Jahre ist es schon her, dass wir rund ums Uppsalaer Schloss spaziert sind und den damals allerneusten Film von Almodovar im Kino geschaut haben. Mensch, wie die Zeit vergeht... jetzt sind wir schon ein Jahr verheiratet und haben unseren kleinen Spatz.

torsdag 27 september 2012

Halle

Jag älskar sen 1800-tals och tidig 1900-tals arkitektur När jag pluggade i Leipzig bodde vi i ett hus från 1899 som hade så härliga höga tak med stuckatur. Trappen i trapphuset knarrade så underbart som om den ville berätta många historier om alla som gått upp och ned för den.

Idag hälsade jag på min lilla kusin som nu bor i Halle. När man står utanför hennes port får man denna fantastiska blick på det gamla vattentornet. Visst är det fint?!





Ich liebe die Architektur des späten 19. und frühen 20. Jahrhunderts. In Leipzig wohnte ich in einem Haus von 1899 mit hohen Decken voll mit Stuckatur. Die Treppe im Treppenhaus knarrte jedes Mal, als wolle sie uns Geschichten über alle Menschen erzählen, die jemals rauf und runter gelaufen sind.

Heute habe ich meine kleine Cousine in Halle besucht. Wenn man aus ihrer Torausfahrt kommt, hat man diesen tollen Blick auf den alten Wasserturm. Schön, oder?!

onsdag 26 september 2012

Dutch design

Min lilla hemtrakt Anhalt i Sachsen-Anhalt firar 800år i år och det finns många spännande kulturevenemanger. En av de mest intressanta är nog utställningen Dutch design i slott Oranienbaum. Slottet byggdes 1683 åt den holländska prinsessan Henrietta Catharina som var gift med Fursten av Anhalt. Det finns alltså en länk mellan Nederländerna och min hemtrakt.

Vy från barockträdgården
Den fina utställningen visar exponat av nutida holländska designers som förenas med historiska bruksföremål och tavlor som delvis donerades av det holländska kungahuset.
Själv har jag inte tagit några bilder inomhus då jag bar plutten i bärsjal och det blir alltid lite krångligt med kameran och en nyfiken bebis. Alla bilder fick jag låna från fina Laura som skriver den mycket färgglada blogg Tagträumerin.

Älskar den kombination av
gammalt och nytt

Titta på prinsessans färgglada strumpbyxor. Fattar inte att de är 300år gamla. 80 stycken hade hon tydligen i alla möjliga färger.

På vinden
Utställningen är fortfarande öppen tom den 30:e september. Så skynda dit om ni råkar vara i Berlin, Leipzig eller Dessau. Därifrån är det inte alls långt.





In meiner Heimatgegend läuft noch eine wunderbare Ausstellung bis zum 30. September. "Dutch design" im Schloss Oranienbaum vereint historische Gegenstände mit modernen holländischen Designern. Oben gibts ein paar Kostproben der Exponate. Alle Bilder durfte ich von Laura leihen, die den wunderbaren Blog Tagträumerin besitzt. Lasst euch inspirieren und vielleicht habt ihr ja an diesem Wochenendenochnichts vor. Von Berlin, Leipzig oder Dessau ist es wirklich nicht weit.

tisdag 25 september 2012

Septembermorgon // Septembermorgen

Septembermorgon

Än ligger dimman kall och grå,
och skog och dalar drömma.
Men slöjan lyfter snart, och då
skall himlen glänsa ren och blå
och höstens varma guldglans få
kring stilla nejder strömma.

(Eduard Möricke, översättning: Elof Hellquist)






Septembermorgen

Im Nebel ruhet noch die Welt,
Noch träumen Wald und Wiesen:
Bald siehst du, wenn der Schleier fällt,
Den blauen Himmel unverstellt,
Herbstkräftig die gedämpfte Welt
In warmem Golde fließen.

(Eduard Möricke)


torsdag 20 september 2012

Lyckorus // Glücksrausch

Egentligen är idag en rätt så trist dag för imorse körde jag min mamma till sjukhuset för hon ska opereras på måndag.
På just sådana dagar behövs en liten lyckolista.

Lycka är

- när jag upptäckte att min morfars "huvudavtryck" på sänggaveln idag. Han var en liten bokmal precis som jag.
- att bygga ett torn med plutten och se hans glada ansikte när han gör sönder den igen.
- att få grötpussar på tröjan.
- att gömma pluttens nalle i mormors resväska.
- att hitta de troligen sista jordgubbarna i trädgården.




Heute ist eigentlich kein schöner Tag. Heute morgen habe ich die Mama ins Krankenhaus gefahren, wo sie am Montag operiert wird. Gerade an solchen Tagen braucht man Glückslisten.

Glück ist

- den "Kopfabdruck" von meinem Opa am Bettgiebel zu entdecken. Er war genauso ein richtiger Bücherwurm wie ich.
- einen Turm mit dem Spatz bauen und dann sein glückliches Gesicht sehen, wenn der Turm umfällt.
- Breiküsse auf den Pulli bekommen.
- den Teddy vom Spatz in Omas Reisetasche verstauen.
- die vielleicht letzten Erdbeeren des Jahres im Garten finden.

onsdag 19 september 2012

Skattjakt - Schatzjagd

Titta, vilka fina skatter jag hittat i mina morföräldrars hus. :D

Schau(t) mal, was ich alles Schönes im Haus meiner Großeltern gefunden habe. :D




Vintagegalgar till pluttens garderob. De röda är i plast och med sagofigurer. Den turkosa är från 40-talet. Älskar de vackra 70-tals galgar med blommönster. De gör mig så glada.

Vintagekleiderbügel für den Schrank vom Spatz. Die Roten sind aus Plaste und mit Märchenfiguren. Der Türkise ist aus den 40ern. Ich liebe aber die Bügel mit den Blumen aus den 70ern. Die machen mich richtig froh!




En hel påse med spets och bordyr. Är den inte fin? :D

Eine ganze Tüte mit Spitzen und Bordüren. Ist die nicht goldig?




Måååånga gamla handarbetstidningar... Robotströjan måste plutten ha iaf. :D

Viiiiiele alte Handarbeitszeitschriften. Den Pulli mit dem Roboter muss der Spatz auf jeden Fall kriegen. :D

Mina morföräldrars hus är som en skattkammare. Bara synd att de inte kan leta med mig längre.

Das Haus meiner Großeltern ist wirklich wie eine Schatzkammer. Schade, dass sie nicht mehr mit suchen können.

måndag 17 september 2012

Summer's not over yet..

Plutten och jag är i Tyskland för att hälsa på släkten. I söndags gjorde vi en utflykt till Schloss Oranienbaum som ligger endast 25km från min hemstad. Fram till den sista september visas där en utställning med holländsk design men om den kommer jag skriva i ett annat inlägg.




Vackra slottet från slottsträdgården




Kinesiska tornet i trädgården




Dags för fika med jättegod apelsintorta och apelsin-choklad-kaka

Der Spatz und ich sind grad in Deutschland unterwegs. Gestern haben wir einen fantastischen Ausflug zum Schloss Oranienbaum gemacht. Da gibt es noch bis Ende September eine wunderbare Ausstellung mit holländischem Design, worüber ich in einem eigenen Eintrag was schreiben möchte. Hier gibts erstmal ein paar Eindrücke vom Schlosspark.

måndag 10 september 2012

Squashi squashi

Åh, jag älskar sensommaren. Denna övergång från värmen och latheten till mysiga kyliga kvällar och höstmelakonin. Kanske blir jag också glad i år för jag fyller jämt och det är ju lite speciellt..

Denna övergång finns också i min muffinsrecept med squash och kanel.




Mycket enkelt att göra.

3 ägg
250g socker (gärna rörsocker)
150g rapsolja

250g mjöl
3tsk bakpulver
1tsk kanel

300g grovriven squash

(200g valfria nötter)

Vispa allting ihop. (Nötter behövs inte men det blir lite godare.) 20min i ugnen på 180grader. Voilà!

Blir ännu godare med en glasyr av mörk choklad. ;D




Altweibersommer mag ich richtig gern. Irgendwie hat dieser Übergang von Sommerhitze und Faulheit zu kühleren Temperaturen und Herbstmelancholie was ganz Besonderes.

Diesen Übergang mag ich auch beim Backen. Muffins mit Zucchini und Zimt. Lecker und ganz einfach!

3 Eier
250g (braunen) Zucker
150g Öl

250g Mehl
3TL Backpulver
1TL Zimt
300g geraspelte Zucchini

(200g gemahlene Nüsse)

Alles zusammenrühren. (Nüsse muss man nicht haben, aber es wird leckerer!) 20min bei 180Grad. Voilà!

Schmeckt noch besser mit einer Schokoladenglasur. ;D

fredag 7 september 2012

Nu kan hösten och vinter komma... Plutten har äntligen en åkpåse. :D

Ritade mönstret och klippte till bitarna tillsammans med min kompis Jenny som sedan sydde ihop allting.

Tyg:

Yttertyg: "Susanna" från Ikea, 1m (59kr)
Innertyg: Fleecepläd "Irma" från Ikea (10kr)
Fyllning: "Mysa Gräs" från Ikea (29kr)
Tryckknappar från Ohlssons Tyger (ca. 107kr)

Totalkostnader: ca. 180kr (halva pläden och täcket finns kvar för kommande projekt)





Jetzt können Herbst und Winter kommen... der Sitzsack für den Spatz ist endlich fertig! :D

Zusammen mit meiner Freundin Jenny habe ich das Schnittmuster gezeichnet und zugeschnitten. Dann hat Jenny alles zusammen genäht.

Insgesamt sind nur rund 20€ für Materialkosten draufgegangen, wobei die Druckknöpfe am teuersten waren. :D

torsdag 6 september 2012

Om 5 dagar flyger lillen och jag för första gången till mormor. Resvagnen är köpt och jag har tom köpt en ryggsäck som ska användas som skötväska.

För att lillen inte ska kunna kasta runt sina leksaker på planet har jag sytt "leksakshållare". Superenkelt att göra! :D

Jag fick clipsen från en snäll familj. Det var vanthållare förrut. (Clipsen finns också att köpa i tygaffärer eller kolla om du hittar gamla på loppis.) Klippte bort gummibandet och tog två tygremsor som fanns över. Några enkla raka sömnar. Klart! :-)

Hoppas nu att de funkar lika bra i praktiken som i teorin....



In 5 Tagen fliegen der Spatz und ich zum ersten Mal zur Oma nach Deutschland. Ich hab schon ein bisschen Reisefieber. Ein kleiner Buggy ist schon gekauft und ich habe auch einen neuen Rucksack, den ich als Wickeltasche nehmen will, gekauft.

Damit der Spatz seine Spielsachen in Flugzeug nicht rumschmeißen kann, habe ich jetzt Halter genäht. Supereinfach! :D

Ich habe die Clips von einer befreundeten Familie bekommfn. Das waren mal Handschuhhalter. Gummiband abmachen, zwei Stoffstreifen, die ich noch zu Hause hatte, ein paar einfache Nähte. Fertig! :D

Hoffe nur, dass die in der Praxis genauso gut sind, wie in der Theorie...

söndag 2 september 2012

Urafiki na upendo

Urafiki na upendo är swahili och betyder "Vänskap och kärlek". Ni undrar säkerligen varför jag börjar skriva om swahili nu?! Urafiki na upendo är namnet på ett välgörenhetsprojekt som min kompis och kollega Vera och jag startat. Vera forskar om ett afrikanskt minoritetsspråk och på sin senaste forskningsresa träffade hon lilla Sophia, en 2-årig flicka som lider av albinism. Hon lever tillsammans med sin mamma, sin tvillingsbror och en 8-årig storasyster. Pappan dog för några månader sedan. Sophia är i stort behov av solkräm och skyddskläder för att skydda hennes hud inför den extrema solstrålningen. Hon behöver säkerligen också en synundersökning för att kolla om hon har synnedsättning som är vanligt hos albinos. Hon ska ju kunna börja i skolan om några år.
Vi har startat ett konto för Sophia och planerar att skicka paket regelbundet. Ett företag har donerat solkräm men vi behöver mer i framtiden. Vi har fått solhattar från en mycket snäll familj och ett annat företag har gett oss rabatt på solskyddskläder. Många snälla människor har börjat donera pengar åt Sophia och hennes familj.

Sophia och hennes stora syster Amina


Kanske vill du också hjälpa? Varje tanke räknas! Sprid kärleken genom att blogga om Sophia. Kanske känner eller äger du ett företag som vill sponsra Sophia och hennes familj? Kanske har du lust att donera motsvarande summa av en fika i månaden åt Sophia? Kanske har du kläder liggande som kunde vara till hjälp? Kanske kan du berätta om detta för dina vänner...
Vi har en Facebook-grupp som du hittar här. Där finns mer information men självklart får ni också fråga mig. Urafiki na upendo är ett privat projekt men vi är i kontakt med några välgörenhetsorganisationer för att se om de kan hjälpa oss.
Hjärtligt hjärtligt tack!!!!

söndag 12 augusti 2012

All I need to know...

I klassrummet där jag hade engelskaundervisningen på högstadiet och gymnasiet (i Tyskland är det ju en och samma skola) hängde en affich med mycket visdom:




All I really need to know I learned in kindergarten.
ALL I REALLY NEED TO KNOW about how to live and what to do
and how to be I learned in kindergarten. Wisdom was not
at the top of the graduate-school mountain, but there in the
sandpile at Sunday School. These are the things I learned:



Share everything.

Play fair.

Don't hit people.

Put things back where you found them.

Clean up your own mess.

Don't take things that aren't yours.

Say you're sorry when you hurt somebody.

Wash your hands before you eat.

Flush.

Warm cookies and cold milk are good for you.

Live a balanced life - learn some and think some
and draw and paint and sing and dance and play
and work every day some.

Take a nap every afternoon.

When you go out into the world, watch out for traffic,
hold hands, and stick together.

Be aware of wonder.
Remember the little seed in the styrofoam cup:
The roots go down and the plant goes up and nobody
really knows how or why, but we are all like that.

Goldfish and hamsters and white mice and even
the little seed in the Styrofoam cup - they all die.
So do we.

And then remember the Dick-and-Jane books
and the first word you learned - the biggest
word of all - LOOK.



Everything you need to know is in there somewhere.
The Golden Rule and love and basic sanitation.
Ecology and politics and equality and sane living.

Take any of those items and extrapolate it into
sophisticated adult terms and apply it to your
family life or your work or your government or
your world and it holds true and clear and firm.
Think what a better world it would be if
all - the whole world - had cookies and milk about
three o'clock every afternoon and then lay down with
our blankies for a nap. Or if all governments
had a basic policy to always put thing back where
they found them and to clean up their own mess.

And it is still true, no matter how old you
are - when you go out into the world, it is best
to hold hands and stick together.


© Robert Fulghum, 1990.
Found in Robert Fulghum, All I Really Need To Know I Learned In Kindergarten, Villard Books: New York, 1990, page 6-7.



Im Klassenzimmer meines Englischlehrers hing ein Plakat mit dem obigen Text. Eine Menge kluge Gedanken, die wir leider viel zu oft vergessen.

söndag 5 augusti 2012

Summertime...and the living's easy

Der erste Sommer als Mama. Zeit für entspannte Picknicks im Park oder am See ausruhen gibt es im Prinzip nicht. Das Hasenkind krabbelt und klettert und will die Welt auf eigenen Knien erkunden. Gras sieht spannend aus und muss gekostet werden. Zwischendurch kommen die großen Hunger- und Müdigkeitsattacken, die nur ein echter Abenteurer kennen kann. Zum Glück kommt Farmor zu Hilfe, so dass Mama auch mal ein bisschen zum Spaß lesen kann.



Första sommaren som mamma. Mycket tid för lugna fikaträff i parken eller badutflykter finns inte. Plutten kryper och klättrar och vill upptäcka allt på egna knän. Gräs är en spännande sak och måste smakas. Emellan kommer hemska hunger- och trötthetsattacker som bara äventyrare känner till. Tur att vi har farmor som hjälper till då och då. Så kan även mamma läsa lite för nöjes skull.



Und so gibts Pfifferlinge en masse.
Och så finns det kantareller en masse.

lördag 9 juni 2012

Dagens "fynd" i SJs tidskrift Kupé. Underhållande faktiskt även om själva texten är rätt så felaktig i både stil och grammatik.




Eine Leserfrage aus der aktuellen Ausgabe der Zeitschrift Kupé der schwedischen Bahn. Der Text ist quasi in "älterem" Schwedisch verfasst. Recht unterhaltend, auch wenn einige stilistische und grammatische Fehler drin sind.

söndag 3 juni 2012

Om drygt en vecka kommer vi åka till Norge. Närmare sagt till Bergen där jag ska delta vid en konferens. Mina två män ska följa med. De kommer nog inte lyssna på mitt föredrag men jag hoppas att de kommer njuta av den vackra omgivningen. Jag har aldrig varit i Norge förrut men hotellets hemsida lovar stort. Ska köpa badblöjor till lillen innan vi åker. Då kan han kanske också njuta av spaavdelningen. Annars kommer mina två män nog vara ute på fotopromenad medan jag lyssnar på föredrag.




Om vi promenerar tar det vara två dagar och fyra timmar. Och vi kan tom besöka Danmark. Härligt...

In knapp einer Woche fahren wir alle zusammen zu einer Konferenz nach Norwegen, genauer gesagt nach Bergen. Ich bin schon sehr gespannt und das Hotel sieht vielversprechend aus. Meine zwei Männer werden wohl eher nicht meinem Vortrag lauschen. Wie ich sie kenne, werden sie wohl eher Fotostreifzüge unternehmen. Vielleicht testen sie auch die Spa-Abteilung. Da muss ich dem kleinen Mannnoch Badewindeln kaufen.

Im Übrigen werden wir nicht nach Norwegen laufen, auch wenn das Bild oben das andeutet.

torsdag 10 maj 2012

Lite rampljus

Lillpluttens stol har blivit en snackis. Både Tygbloggen och UNTs Hemmafixbloggen skriver om den. Stort tack för så mycket bloggkärlek. Jag känner mig nästan lite generad... Zwei schwedische Blogs haben über unseren renovierten Kinderstuhl geschrieben. Oh Mann, so viel Aufmerksamkeit bekommt mir gar nicht....

söndag 6 maj 2012

Det börjar liknar ett kök igen...





So langsam siehts wieder aus, wie eine Küche...