"Bullerbysyndrom"

Här finns en intressant artikel om holländare som vill flytta till Sverige. De flesta drabbas av det så kallade "Bullerby-syndrom", dvs. de längtar av ett land som liknar väldigt mycket Bullerbyn-idyllen i Astrid Lindgrens böcker. De förväntar sig att flytta till ett land med stora skogar, fina sjöar, röda hus med vita knutar. Ett land där det finns inga problem! Det påminner mig mycket om många tyskar som tänker likadant om Sverige. Det är kanske vi som skapade det där "Bullerby-syndromet". Här i Tyskland finns många tv-program om tyska emigranterna. Många som flyttar till Norden visas där. De flesta har nog ingen aning hur livet verkligen är i Norge, Finland eller Sverige. De har bara hört att "allt är bättre där". Tyska Arbetsförmedlingen stöder sådana projekt med massor av pengar. De är nog lyckliga när de östtyska arbetslösa försvinner för gott. Då betalas hellre flytten för då slipper man ju betala A-kassan eller socialbidrag under flera år. Då är det nog bättre om Sverige tar hand om dem.

Jag kom ihåg när folkuniversitetet ringde mig för 2 år sedan. Det fanns en man där som hade hört att i Sverige söktes byggarbetare. Då tänkte han att flytta till Sverige och ringde nu till folkuniversitet om han kunde få någon språklig hjälp med alla pappren och sådant. Ingen kunde förstås hjälpa honom i det fallet. Vi undervisar ju bara i reguljära kurser och ger inga "privatlektioner" resp. översätta formulär för någon. Jag vet dock inte om han flyttade till slut, men det hade varit intressant att höra.

Jag vet inte vad som kommer förvänta mig. Jag antar att det alltid lättare för välutbildade människor att bosatta sig utomlands. Vi har varit på arbetsförmedlingen för några månader sedan för att få lite information om arbetsmarknaden och jobbchanser för mig. Hon skrattade gott och sade jag inte behöver oroa mig. Det kommer lösa sig utan större problem. Jag hoppas hon hade rätt. (För man behöver ju pengar för att kunna förverkliga sina Bullerby-drömmar..)