Framtiden

Nu är det klart! Från och med augusti 2008 kommer jag vara DAAD-språkassistent på Uppsala Universitet. Det känns så otroligt bra att äntligen veta! :)

Tysk artighet

Ibland måste jag skratta över mig själv och hur vi tyskar beter oss i offentliga sammanhang. Jag behövde några texter om Roberto Rossellini för att kunna förbereda mig för min examenstenta. När jag frågade professorn, skickades jag till en kollega. För knapp 2 år sedan satt jag i samma kurser med precis den kollegan. Vi duades förstås, för att vi båda var ju (fortfarande) studenter. I tisdags stod jag nu framför hennes dörr och väntade på mottagningstid. Hon är nu doktorand och vetenskaplig medarbetare, jag fortfarande student. Jag hade ingen aning hur jag skulle kalla henne. Då blev det ett neutralt "Sie" (= Ni). Jag fick texterna, kopierade dem och skickade henne ett mejl för att tacka. Hon svarade, jag skrev åter. Vi skrattade gott i mejlet om vårt dumma beteende. Nu är vi tillbaks till "Du".

Och i helgen ska jag åka "hem-hem" och förhoppningsvis blir det lika fint som idag. Då ska jag nämligen åka till de här underbara platserna i Gartenreich Dessau-Wörlitz:




Ibland önskade jag att jag kunde trolla bort turisterna....

..eller att jag kunde flytta in här....

Stasi-skuggan

Vad är viktigare? Yttrandefrihet eller personlig integritet?

Idag hittade jag en artikel om ett aktuellt fall här i Sachsen. I en utställning om kristnar i DDR publicerades namnet av en ex-stasi-medarbetare, dvs. en så kallad "IM" (inofficiell medarbetare). Mannen anmälde föreningen som var ansvarig för utställningen och fick rätt i första instans. Nu har en annan domstol bestämt att det inte är olagligt att publicera namn av f.d.-Stasi-medarbetare. De har inget rätt på anonymitet.

Det påminner mig mycket om den aktuella diskussionen i Engla-fallet. Här skriver Stig Hadenius , prof. em. i journalistik, att pressen skulle ha publicerat den misstänkta mannens namn för att han hade varit dömt för tidigare brott. Han argumenterar bl.a. att människor skulle bli mer medvetna om faran som kan finnas i närheten.

Frågan är om det inte skulle bli en hetsjakt om namn publicerades i tidningar, på mjölkförpackningar, kanske även på affischer. I lagens mening betraktas ju en gärningsman (-kvinna) som oskyldig om personen inte har fått ett fällande dom. Hur är det då med dem som har avtjänat sitt straff. Ska deras namn också publiceras för att varna folket som bor i närheten? Men vad är nu viktigare? Den personliga integriteten? Gäller den också för mördare, ex-Stasi-medarbetare, pedofiler, brottslingar överhuvudtaget? Eller har de förlorat sina rättigheter pga sina handlingar?

Jag vågar inte bestämma mig. Utan att tänka efter skulle jag nog säga att man måste skydda barnen. Men nej, när jag tänker efter förtjänar ju dem människorna också att vara anonyma och ha rätt på personlig integritet. Nu vet jag tyvärr inte hur lagen är i Sverige resp. i Tyskland. Jag tror faktiskt att tyska tidningar är tvungna att förkorta namn, typ "Peter F.". Fast det är nog annorlunda i Sverige där så många saker är offentliga. Det blir nog spännande att följa diskussionen. Fallet här i Tyskland ska gå vidare till näst-högre domstol. Vi får nog se hur de ser problemet.

Finito!

Hurra, den stora dagen har äntligen kommit! Där ligger min magisteruppsats. 6 månaders hård arbete, i alla fall i teorin. Det känns fortfarande lite overkligt att de 87 sidorna är klara.

3 exemplar ska lämnas in till examensenheten imorgon. Jag fick lova till alla att jag inte tittar in igen. Då hittar jag bara stavfel och sådant och blir galen.

Nej, jag ska bara lämna in dem imorgon och unna mig en lugn dag. På onsdag hade jag tänkt fortsätta plugga inför examenstentorna. Three more to go... men jag kommer klara det. Jag vill ju börja något nytt senare i år...

Bokfynd

Idag fanns universitetsbibliotekets berömda "Dublettenverkauf". Gamla böcker och tidskriftar såldes för bara 1€/styck. Jag brukar alltid glömma det akademiska loppiset eller kommer för sent. Idag gick jag med en kollega och hittad verkligen några skatter:

"Das kleine Kamel" - en sagobok från Kazachstan

2 språkvetenskapliga böcker: en om etymologi, den andra handlar om retorik i reklamen

Eva Strittmatters "Briefe aus Schulzenhof" (Jag kom ihåg dina blogginlägg, Keri!)

Jag hoppas att jag snart hitter lite tid att läsa mer. Just nu har jag den underbara boken "En berättelse om kärlek och mörker" av Amos Oz på mitt sängbord. Efter det väntar Antonio Tabucchi, Da Ponte, Giovanni Verga och några andra för mina två sista examenstentor.

Svenska

Sedan tre veckor tillbaks undervisar jag svenska på folkuniversitet. Så varje onsdag cyklar jag till Reclam-gymnasiet med cd-spelaren i lilla cykelkorgen och väskan med böckerna på ryggen. Jag har 14 elever. De flesta är nog omkring 30år och väldigt motiverade. En tjej är från Kina och hon är duktig. En annan går 2:a på gymnasiet och är så förtjust i Sverige "och allt som är svenskt". Hennes favoritband är Mando Diao och Stockholm är förstås hennes favoritstad. De andra vill huvudsakligen lära sig svenska för de åker på semester till Sverige och vill kunna prata svenska där. En kille tycker att hans engelska är såpass dålig att han hellre vill kommunicera på svenska. Jag måste verkligen säga att jag har en väldigt rolig kurs. De är motiverade, duktiga och sugna på att lära sig svenska så fort som möjligt. De springer frivilligt runt i klassrummet, försöker tala svenska så väl det går och pratar pratar pratar. Ofta är det svårt att göra sådana kommunikationsövningar med kvällskurser, men de gillar det verkligen. Förre veckan sprang de runt i knappt 25min och försökte intervjua varandra. Jag hade lite svårt att lugna dem igen. Men det känns bra att de inte är rädda att prata med varandra på det främmande språket. På onsdag ska vi lära oss artiklar, siffrorna och tränar lite med verb. De kan redan verb i presens, fast vi måste öva lite mera med det. Vi har också lyssnat på olika dialekter och de ogillar skånska. Jag försöker hitta några exempel av gotländska men det blir väl svårt. Kanske läsa vi lite och höjer ordförrådet.

På den andra undervisningsfronten är det fortfarande lugnt. Jag har inte hört någonting om jobbet i Sverige än. Jag väntar varje dag på brevet, men det kommer inte. I Uppsala var jag också på ett rekryteringsmöte. Det var sådär och jag vill faktiskt inte jobba på den skolan. Verkligen inte, även om jag hade ont om pengar. En skola där alla elever behandlas som kunder och där lärarna verkar som topmodeller i sina snygga och dyra kavajer från Stockholms mest populära butiker är troligen inget för mig. Projektledaren kunde inte ens prata med mig om undervisningen i moderna språk. Det verkade inte vara lika viktigt som att uppfostra eleverna till framtida konsumenter.

Litfasssäule...

Den tyska ungdomsboksförfattarinnan Tamara Bach kommer till Sverige och läser ur sina böcker. Bach föddes 1976 och skriver sedan hon var tonåring. Hon är dessutom utbildad lärare i tyska och engelska. Hennes debutroman "Marsmädchen" fick den Deutschen Jugendliteraturpreis 2004.

Hon läser i:

Göteborg, den 22/04, kl 18.00, Sigrid Rudebecks gymnasium, Bellmansgatan 6-8

Uppsala, den 23/04, kl. 18.15, Uppsala Universitet

Stockholm, den 24/04, kl 18.30 Uhr, Goethe-Institut, Bryggargatan 12 A

Fri entre i alla städer!

Frimärken och andra hobbys

Människor gillar samla saker. Många har stora kollektioner med frimärke, kapsyler, vykort m.fl. När jag var liten, gillade jag samla stenar. Varje gång jag hittade en fin sten, vandrade den i min ficka och jag tåg den hem. Där placerades den med mycket kärlek bredvid de andra stenarna som redan bodde på min hylla.

Nu som vuxen samlar jag bara en sak. Det började på vår sista klassresan på gymnasiet där vi åkte till Ungern. En dag gick jag till den lilla bokhandeln som låg alldeles bredvid hotellet. Jag vill köpa vykort, men istället blev den en bok. Boken hette "A kis herceg". Nu talade jag tyvärr inte ungerska, men jag kände igen bilden på titelsidan. Det var den ungerska versionen av "Le petit prince" ("Lille prinsen") av Antoine de Saint-Exupéry. Boken har alltid varit en av mina favoriter och ägade den redan på tyska och originalversionen på franska. Där i den lilla bokhandeln i Siófok började en sorts ny hobby. Jag började samla boken på olika språk.



Nu har samlingen redan blivit rätt stor. Tack vare mina kompisar som har börjat ta med sig böcker hem från sina resor. Det mest underbaraste är dock fortfarande att hitta boken själv, särskilt i länderna där man inte pratar språket. Kontakten med bokhandlaren är oftast väldigt trevlig och de brukar börja undra vad det är för slags tjej som vill ha boken på t.ex. tjeckiska om hon inte ens pratar det. Då börjar samtalen med händerna och fötterna och glada konversationer. I slutet förstår man nämligen varandra, även utan ord och delar glädje över den underbara boken som man letat efter.

Följande titlar äger jag redan:

~ tyska: "Der kleine Prinz"
~ franska: "Le petit prince"
~ engelska:"The little prince"
~ spanska: "El principito"
~ katalanska: "El petit príncep"
~ tjeckiska: "Malý princ"
~ estniska: "Väike prints"
~ isländska: "Litli prinsinn"
~ italienska: "Il piccolo principe"
~ finska: "Pikku prinssi"
~ norska: "Den lille prinsen"
~ hollänska: "De kleine prins"
~ japanska: "星の王子さま"
~ polska: "Mały Książę"
~ ryska: "Ма́ленький принц"
~ svenska: "Lille prinsen"
~ sloveniska: "Mali princ"
~ turkiska: "Küçük Prens"
~ danska: "De lille prins"
~ ungerska: "A kis herceg"
~ grekiska: "Ο μικρός πρίγκηπας"

(Jag hoppas jag minns alla. De står ju fortfarande hemma i Leipzig och har inte flyttats än till Sverige.)

Elezione in Italia

För några sedan postade jag valvideon av Berlusconi och hans opponent Walter Veltroni. Igår fick jag en mejl från min kompis Marta i Bolzano. Innehållet var en liten historia om Berlusconi.

Här följer texten på italienska. (Översättningen kommer snart).

L'Onorevole Silvio Berlusconi, sta visitando una scuola elementare.
Una delle classi e' nel bel mezzo di una discussione legata alle parole ed al loro significato.
L'insegnante chiede all'illustre ospite se desidera portare avanti la spiegazione sulla parola "tragedia".
Così Berlusconi chiede alla classe un esempio di una "tragedia".
Un bambino si alza e propone: "Se il mio migliore amico, che vive in una fattoria, sta giocando nel campo di granturco e un trattore gli passa sopra e lo uccide, quella sarebbe una tragedia".
"No" dice il leader di Forza Italia "quello sarebbe un INCIDENTE".
Una bambina alza la mano: "Se uno scuolabus con dentro 50 bambini finisce in una scarpata, e tutti quelli dentro muoiono, quella sarebbe una tragedia".
"Temo di no" spiega il cavalier Berlusconi "quella la chiameremmo una GRANDE PERDITA".
La classe resta in silenzio Nessun bambino alza la mano.
Berlusconi si guarda in giro. "Non c'è nessuno che riesce a darmi un esempio di tragedia?"
Alla fine un bambino in fondo all'aula si fa avanti con una vocina bassa bassa dice "Se un'auto blu, mentre trasporta l'Onorevole Silvio Berlusconi, venisse colpita da un autoarticolato e ridotta a pezzetti, quella sarebbe una tragedia".
"Fantastico" esclama Berlusconi "E' giusto. E mi puoi dire perchè sarebbe una tragedia?"
"Beh" dice il bambino "deve essere per forza una tragedia, perche' di sicuro non sarebbe una grande perdita e, probabilmente, non sarebbe nemmeno un incidente!".
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
på svenska:

Den ärbare Silvio Berlusconi hälsar på en grundskola. En av klasserna pratar precis om ord och deras betydelse. Läraren frågar den berömda gästen om han vill fortsätta med discussionen om ordet "tragedi".
Alltså fragar Berlusconi klassen om de kan nämna ett exempel vad en tragedi är. En elev reser sig och säger: "Om min bästis, som bor på landet, leker i majsfält och blir påkörd av en traktor, det är en tragedi." "Nej, nej", säger ledaren av det italienska partiet FORZA ITALIA då: "Det är en olycka."
En annan tjej räcker upp handen: "Om skolbussen med 50 elever i kör ned för en slänt och alla i bussen dör, det är en tragedi." "Nej, det tycker jag inte", förklarar Berlusconi: "det kallar vi för en stor förlust."
Klassen är helt tyst. Ingen vill räcka upp handen. Berlusconi tittar runt och frågar: "Finns det ingen som kan ge mig ett exempel?"
Slutligen säger ett barn som sitter långt bak i klassrummet med en väldigt låg röst: "Om en blå bil medan den transporterar den ärbare Berlusconi krockar med en lastbil och rivs totalt, det skulle vara en tragedi." "Fantastikt", säger Berlusconi: "Precis! Och kan du också säga varför det är en tragedi, min lille vän?" "Hmmm", säger barnet: "det måste verkligen vara en tragedi, för det är varken en stor förlust eller kanske inte ens en olycka."