torsdag 21 februari 2008

Morgens und abends zu lesen

Der, den ich liebe
Hat mir gesagt
Daß er mich braucht.
Darum
Gebe ich auf mich acht
Sehe auf meinen Weg und
Fürchte mich vor jedem Regentropfen
Daß er mich erschlagen könnte.


{Bertolt Brecht}

Djup ensamhet! Inte ens chokladpudding och mina favoritkakor från Göteborgs Kex kan ändra det. Det är skumt, men jag längtar så grymt mycket efter någonting jag inte kan definiera. Mitt liv i framtiden kanske! Jag skäms verkligen för det, för att jag redan har det. Ett bra liv, kära kompisar, en familj som älskar mig, en annan som väntar på mig med varma armar och kyssar. Och ändå känns det så tomt idag!

Jag trodde att det skulle bli bättre när jag flyttat. Lämna den gamla lägenheten med den hemska och irriterande inneboende. Tjejen som trodde hon är så jätteviktig att alla måste lida när hon inte mår bra. Nu har jag flyttat till ett nytt rum i andra hand där jag ska bo till sommaren. Men jag har inte kommit fram än trots 3 nätter och 2 varma måltider. De två andra som bor här är riktigt trevliga och snälla mot mig. Försöka förklara allt för mig, men det känns inte rätt. Det här är bara en liten stopp på min resa till mitt eget liv.

Jag funderar om det är stressen som gör mig känna så här. På tisdag är det examenstenta i tyska. Jag är fortfarande rätt lugn, konstigt nog. I slutet av april måste magisteruppsatsen lämnas in. Särskilt den är som en tung vikt på själen. Rädslan att inte klara kommer upp då och då! Sedan när jag skriver, kommer känslan att den inte duger, att den inte är "vetenskaplig nog" för ett examensarbete. Kompisarna och kollegorna tröstar mig hela tiden. Enligt dem vet jag mer än någon annan om temat och jag pratar ju också jämt om det enligt tjejerna på jobbet. Men räcker det? Ibland frågar jag mig verkligen vad jag gjort i 6 år på universitet. Jag känner mig verkligen inte smartare än förut och ännu värre, jag vet inte riktigt än vad jag vill göra egentligen. Helst fortsätta plugga, utan tentorstress dock! Bara läsa en massa intressanta saker, gå på föreläsningar, njuta av en akademisk miljö och vara en liten besserwisser. Det blir nog mer pluggandet imorgon, även om jag inte vet vad jag ska läsa mera. Bara för säkerhetens skull. Och funderar om ordval, uttrycksmöjligheter och kanske kommer jag stryka blusen som jag kommer ha på mig. Bra att jag köpte rätt mycket chokladpudding. Den kommer jag behöva imorgon!

2 kommentarer:

Keri sa...

Hej Krakri, Cykelmädchen, nu mach mal nich so'n trauriges Gesicht! Stell dir vor, früher konnte man nicht so einfach jeden Abend ins Ausland telefonieren. Und noch viel früher haben die Leute, die auswandern wollten, unter teilweise viel schlimmeren Umständen ihre letzten Monate vor der Auswanderung verbracht. Du schaffst das schon! Und wenn das mit dem Schokopudding nicht mehr hilft, dann koch doch einfach Borschtsch - so hier:

Man nehme erstens zirka sieben
Fein abgeschälte rote Rüben.
Dann hacke man den Weißkohl klein,
Tu Zwiebel, Salz und Essig rein.
Mit Hammelfleisch muß das nun kochen,
Auf kleiner Flamme, sieben Wochen.
Jetzt Kaviar mit Wodka ran
Nebst Zimt und frischem Thymian.
Nun schüttet man das Ganze aus
Und ißt am besten - außer Haus

(Verfasser verrate ich jetzt nicht, weil ich gerade an einem Artikel für Salongen bastle. An einem Artikel über just diese/n Verfasser/in... hihi)

Kopf hoch!

Wenn du willst, ruf ich dich morgen mal an. Schreib mir die Nummer ins Kontaktformular unten in meinem Blog.

Winke!!
noch ein Auswanderer

krakri sa...

Men Keri, det är ju redan bättre idag! Betydligt bättre faktiskt! Och upp med hakan, jag vet.. :)

Und ich weiß ja, wie guts mir/uns geht. Dank Skype, Internet und SMS ist der Kontakt doch leicht. Auch wenn das gute alte Briefeschreiben viel schöner ist und fleißig genutzt wird.

Den Borschtsch mag ich gern ausprobieren, aber 7 Wochen kochen lassen, ist dann doch etwas anstrengend. ;-)

(Aber ich warte schon gespannt auf den Salongen-Artikel!)

Die Telefonnummer schicke ich dir! Nicht wundern, dass es keine Leipziger Nummer ist. Du kommst aber trotzdem bei mir an. Die Technik machts.

Kramar från en annan utvandrare!