Sitter här och tycker livet är trist. Bara tristess så långt man ser. Det är mörkt, människorna i lägenheten går på nerverna med sitt sätt att leva, stressen vinkar glatt i min riktning.
Nej, jag skulle hellre vara här: på väg till Bolzano/Bozen med tåget från Verona där man plötsligt kan se Alperna som öppnar vägen till en annan värld. De står där som en mur från en annan tid. Stora berg som ändå har så mycket liv i sig.
Eller vid Sveriges västkust där himlen är så blå och luften smakar salt. Jag vill ta promenader vid stranden, känner sanden under fötterna och vinden som blåser genom mitt hår.
Eller på Östra Ågatan i Uppsala där man kan njuta av solen på en vinterdag och se studenterna rusa förbi på sina urgamla cyklar och vi går hand i hand mot Stadsparken, upp till slottet och sätta oss på vår bänk..
Nej, jag vill verkligen inte sitta här och tycka synd om mig. Bra att en del av Uppsala kommer vara här om drygt 4 timmar och då kommer söndagsmelancholin vara över. Jag lovar!
4 kommentarer:
Blicken genom ditt fönster ser trevlig ut, ja, hela fönstret ser fint ut, tycker jag.
Ich hoffe, deine kleine Melancholie ist inzwischen vorüber...
Wie lange bleibt denn dein Uppsalabo? Wenn ihr Zeit und Lust habt, könnt ihr uns gerne in Berlin besuchen. Alpenblick und Bohuskustens frische Luft kann die Stadt zwar nicht bieten, aber viele Cafés haben am Wochenende schon ihre Stühle rausgestellt.
Tack Bodil!
Jag gillar också området här i Leipzig. Det finns ju många hus från 1900. Underbart att bo i dem.
Keri, es geht schon wieder!
Der Uppsalabo bleibt bis Sonntag. Leider nur eine Woche. Ist grad auch so viel zu tun mit Uni und Prüfungen. Mal sehen, ob wir es nach Berlin schaffen. Eigentlich haben wir schon Lust, mal sehen was die Zeit sagt.
Tack iaf! :)
Skicka en kommentar