tisdag 23 oktober 2012

Shopaholic?

Åh, jag får hålla mig borta från vissa affärer. Ikea är definitivt en av dem. Jag har rätt bra kontroll att inte impulsshoppa men ibland kan jag inte hålla plånboken i styr. Titta vad jag hittat nu..

Fjärilstavla. Jag älskar fjärilar! De hör ju till sommaren och lite sommarkänsla behövs ju året runt. (Bild, 99kr)

Vykort i skolplanschstil. Sååå fina. Och mina favoritblommor ringblomma och cikoria är med. :D Jag älskar ju "kaffe" gjort av cikoria och det tyska namnet är ju också så fin. "Wegwarte" = den som väntar vid vägen. När jag var liten föreställde jag mig alltid att blomman väntade på sina blomstervänner. (Kort, 5-pack, 25kr)

Jättefina presentförpackningar som kan bli en julkalender. Jag kommer nog använda dem i samband med Pluttens födelsedag men vi får se. Kanske blir det något annat också. (Julmys, 24presentpåsar inkl. klistermärken, 59kr)
(Alla bilder är tagna från Ikeas hemsida)



Von einigen Geschäften muss ich mich wirklich fernhalten. Ikea gehört definitiv dazu. Eigentlich habe ich mich recht gut unter Kontrolle, aber bei den drei Schätzen oben konnte ich mich nicht zurückhalten.

Schmetterlingsposter! Sooo schön!

Und die Postkarten im Schulposterstil mit meinen zwei Lieblingsblumen Ringelblume und Wegwarte. Ich liebe ja Zichorienkaffee und als ich klein war, fand ich den Namen "Wegwarte" so niedlich. Ich hab mir immer vorgestellt, dass die Blume auf ihre Blumenfreunde wartet.

Die Geschenktüten kommen im 24-Pack inkl. Aufkleber und können somit leicht als Adventskalender verwendet werden. Ich werde sie wohl eher für den 1. Geburtstag vom Spatz verwenden. Mal sehen!

söndag 21 oktober 2012

Dialog

- Athene: " Kom nu. Äventyret ligger rakt framför nosen!"
- Plutten: "Men...vänta på mig då..jag har ju bara två ben."





Athene: "Jetzt komm schon! Das Abenteuer liegt doch genau vor der Nase!"
Spatz: "Menno...warte auf mich..ich hab doch nur zwei Beine."

fredag 19 oktober 2012

My home, my castle

Jag har funderat lite om Underbara Claras inlägg om annorlunda boformer och om att våga nytt. Men så enkelt som det låter är det ju inte. Generationsboende, kollektiv, skilda föräldrar med nya partner under ett tak? Visst kan det fungera men jag tror det är ytterst sällan som det blir smärtfritt. En part anpassar sig nog, tiger och biter ihop för fredens skull.




Jag har bott i olika kollektiv, alltid med eget rum och delat kök/bad/vardagsrum. Det funkar oftast till en viss punkt. Sedan blir det stress: om besök, duschtider, städning, hög musik osv. Oerhört jobbigt och stressande trots krismöten och planeringen.

Samma gäller nog generationsboende. Jag är tämligen övertygad att vi har en rätt romantiserad bild om hur det var förrut. Min mamma önskade sig inget mer än att kunna flytta från sina föräldrar men det gick inte på 60/70-talet. När hon äntligen fick ett jobb 15mil bort var hon tvungen att bli inneboende hos ett äldre par då man inte fick lägenhet som ogift ung kvinna. Att bo med föräldrar eller svärföräldrar? No way! Att bo med oss? Nope! Underbart att komma på besök för några veckor men aldrig flytta tillsammans.

Jag tror på en light version av generationsboende och det heter flervåningshus. Jag är uppvuxen i ett trapphus med 10 lägenheter. Där blev det grillfester, barnpassning, syhjälp och mycket mer. När P. och jag flyttade ihop blev jag medlem i gårdskommitén där vi tog gemensamt hand om innergården. Jag sänkte inte ens genomsnittsåldern i kommitén men det var så mysigt att lära sig från de äldre. I vår nya lägenhet är det likadant. Några grannar tar med Plutten på promenader, vi grillar och fikar tillsammans på gården, vi hjälper varandra när någon behöver hjälp. Barnen leker ute på gården och ibland får jag en bullerbykänsla trots att vi bor mitt i ett miljonprojektområde från 60-talet.

onsdag 17 oktober 2012

Meetings

Sedan jag blivit mamma träffer jag hela tiden intressanta människor. Kanske är det Plutten eller kanske för att vi rör oss mer ute. Hur som helst. Jag älskar dessa möten som får mig att le.





Som igår på öppen förskola där vi mötte en kinesisk morfar som kommit hit för att ta hand om sitt barnbarn. Han talar vaken engelska eller svenska men han talar med hela sitt hjärta när han smeker barnen över huvudet, när han låter barnen klättra upp i sin famn, när han sjunger melodiska sånger på sitt modersmål.
Eller den äldre damen som vi mötte vid brödhyllan i butiken och som undrade om det tyska rågbrödet smakar sött. Det fortsatte med ett samtal om hennes semester i Österrike för sisådär 30år där hon smakade på knödel för första gången och blev förtjust i dem. Hon har provat flera gånger men har aldrig lyckades att laga dem själva.
Eller idag när vi delade bord med en kvinna på café. Hon råkade varafrån Ryssland men bott här i Sverige sedan 25år tillbaka. Det blev ett samtal om språk, hemlängtan, identitet och flerspråkiga barn.
Jag tror det är dessa korta möten som gör mig levande, som gör mig glad, utan vilka jag inte kunde överleva.

lördag 13 oktober 2012

Leka mera

När man får barn blir man ofrivilligt konfronterat med leksaksvärlden eller snarare leksaksdjungeln. Hemma hos oss finns inga batteridrivna leksaker. Mycket har vi ärvt eller köpt på loppis. Jag är mycket förtjust i träleksaker och Plutten har fått några i doppresent. De väntar på honom tills han är lite äldre. Just nu behöver han inte så mycket. Oftast är det ju ändå vardagsgrejer som slickepott, kastrullar eller tomma mjölkförpackningar som är poppis. En annan favoritleksak är faktiskt superenkel att göra. Om man har tur är det tom gratis och kan varieras i all oändlighet.

Fråga på BVC eller på apoteket efter provrör (typ för urinprov. Ju tjockare de är desto lättare är det att fylla!) Fyll med valfritt innehåll (t.ex. knappar, pärlor, ärtor, gem osv.) Skruv på korken. Färdig!

Det funkar också med flaskor men rören är lättare att hålla i. När de blir tråkiga fyll med något annat då är det genast spännande igen. Akta bara på att barnet inte kan skruva än!

Våra är fyllda med lite snöre, pärlor och knappar just nu.




Als Eltern wird man unweigerlich mit der Spielzeugwelt oder besser Spielzeugdschungel konfrontiert. Die Verwandten fragen ständig, was sich das Kleine wünscht, man wird mir Spielzeugkatalogen und Rabattcoupons bombardiert und selbst einkaufen ist teilweise schon mit einem 10 Monate altem Kind schwierig. Wir haben zu Hause keine batteriebetriebenen Spielzeuge. Das meiste haben wir sowieso geerbt oder gebraucht gekauft. Ich liebe ja Holzspielzeug und der Spatz hat ein paar schöne zur Taufe bekommen. Die warten jetzt auf ihn, bis er etwas älter ist. Überhaupt spielt er jetzt am liebsten mit Alltagsgegenständen: Teigschaber, Töpfen, leere Milchverpackungen. Ein anderes Lieblingsspielzeug geht supereinfach nachzubasteln und ist, wenn man ein bisschen Glück hat, sogar kostenlos.

Einfach mal beim Arzt oder der Apotheke nach diesen Plasteröhrchen für Urinproben etc. fragen. (Je größer, desto leichter gehen sie zu füllen!) Dann mit wahlfreiem Inhalt (z.B. Perlen, Knöpfen, Büroklammern, getrockneten Erbsen...) füllen. Korken drauf. Fertig!

Funktioniert auch mit kleineren Plasteflaschen, aber die Röhrchen kann man besser halten, finde ich. Wenn es zu langweilig wird, einfach den Inhalt austauschen. Man muss bloß drauf achten, dass das Kind noch keine Schraubenbewegung kann!

Unsere Röhrchen sind z.Z. mit kurzen Stoffbändchen, Knöpfen und Perlen gefüllt.

fredag 12 oktober 2012

Farmers market Uppsala

En sak som jag älskar här i Uppsala är Bondens egen marknad som finns varje fredag från kl 12 till 18 framför Resecentrum. Där hittar man allt från honung, färskost, fårskinn, frukt, grönsaker till ägg och kött. Allt är lokalt producerat och det mesta tom kravmärkt. Hurra!




(Bild lånad från Bondens egen marknads hemsida.)


Åh, vad jag älskar att strosa runt där med plutten, provsmakar produkterna och småprata lite med "producenterna". De älskar sina jobb och vet så mycket om sina produkter. Jag har lärt mig om olika honungssorter och hur blommorna påverkar färgen och smak. Idag fick plutten en inbjudan till Vallgarns gårdsmejeri för att hälsa på getterna. Han är nämligen mycket förtjust i deras pepparrotsfärskost. Det kanske blir en tur snart. :D





Seit 2010 gibt es in Uppsala einen Bauernmarkt, der jeden Freitag von 12 bis 18Uhr vorm Bahnhof stattfindet. Ich hatte ja immer die Wochenmärkte so doll vermisst, aber seit es den Bauernmarkt gibt, bin ich richtig froh. Dort gibt es alles von Honig, Schaffellen, Obst und Gemüse, Fleisch bis zu Käse. Alles regional produziert und das meiste kommt von Biobauern.

Ich mag wirklich die Atmosphäre. Man darf alles kosten und ich schwatze so gern mit den Produzenten. Da kann man so viel lernen: über Tierhaltung, Obstsorten, Honigfarben usw. Heute hat der Spatz auch eine Einladung zu einem Bauernhof mig Ziegenhaltung bekommen. Den Meerrettichfrischkäse, der dort produziert wird, isst er nämlich richtig gern. Vielleicht fahren wir ja bald. :D

{this moment}

A Friday ritual. A single photo - no words - capturing a moment from the week. A simple, special, extraordinary moment. A moment I want to pause, savor and remember.

{inspired by SouleMama}

torsdag 11 oktober 2012

international babywearing week

Denna vecka är international babywearing week och jag tänkte att dela lite med mig av mina erfarenheter av att bära plutten. Kanske kan det bli lite inspiration.
Totalt har vi använt tre olika bärdon sedan han föddes. Jag försöker göra det i kronologisk ordning samt nämner lite för- och nackdelar. Självklart gäller det våra erfarenheter. Så för andra funkar det kanske perfekt som inte funkade alls för oss.
Jag har alltid vetat att jag vill bära mitt barn. Men det finns ju hur många olika möjligheter, modeller, storlekar osv. Ett bra tips är att försöka informera sig innan barnets födsel. Prata med din barnmorska, kolla på nätet, hör med andra föräldrar. Fundera på vad som är viktigt (bärkomfort, snabbhet, material, färg...)
Ett av de viktigaste kriterierna för mig var/är att barnet ska sitta i den så kallade "grodpositionen" dvs. ergonomiskt korrekt. Höften och bäckenet belastas på det sättet inte och barnet kan bäras så naturligt som möjligt. Vissa barnselas (t.ex. BabyBjörn) garanterar denna position ur min erfarenhet bara när de är väldigt små. När barnet blir större hänger benen oftast ned och därmed sitter barnet inte längre i grodpositionen vilket i sin tur kan leda till höftproblem.
En annan aspekt för oss var bärkomforten. Vi ville kunna bära plutten så länge som möjligt så bekvämt som möjligt. Vi hoppade direkt över elastiska trikåsjalar då plutten alltid varit rätt stor och tung. Vi testade en vävd långsjal men varken vi eller plutten trivdes med det. Jag blev väldigt varm och tyckte det var krångligt att binda. Plutten tyckte nog att det tog för lång tid och vantrivdes pga. av det. Generellt funkade det inte bra för oss i början då han inte gillade närheten i sjalen. Jag tror vi kunde bära honom längre stunder när han var runt 3 månader. Då verkade han börja trivas.
När plutten var ungefär 1 månad köpte vi en så kallad MeiTai som är en kvadratisk bärsjal med som man knyter som ett förkläde. I princip kan man säga att det är bärsjal och bärsele i ett. Fördelen är att man kan bära på rygg och på mage. Vår MeiTai funkade jättebra i början. När plutten var mycket liten satt han med benen innanför och jag bar mest på magen. (Min man trivdes förresten inte med MeiTain!) För att stödja huvudet lite bättre stoppade jag alltid en mjuk handduk eller kvadratisk tygblöja bakom hans huvud. MeiTain avlastade väldigt bra i början men det funkade inte längre när han blev tyngre. Så den sålde vi till en annan familj. :-)




MeiTai

Ungefär samtidigt köpte vi en Manduca som är en ergonomisk bärsele som kan bäras på mage, rygg och höft. Den funkar för barn upp till 20kg. Manducan har en insats för nyfödda och kan så med också användas för väldigt små barn. Plutten har ju varit rätt stor från början så det var inget problem men jag vet inte riktigt om den skulle funka för väldigt små barn. Man får testa sig fram alternativt vänta kanske tills barnet är lite större. I början var det mest på magen men nu för tiden bär vi endast på ryggen. Vi använder Manducan när vi promenerar längre sträckor (t.ex. med hunden hos svärföräldrarna) eller när vi ska gå och handla till affären. Min man tycker mest om att korsa banden, det gör inte jag. Vi köpte en ny Manduca men det finns bra begagnade. Fördelen är också de är väldigt slitstarka och har ett bra återförsäljningsvärde.




Manduca

Det mest populära bärdonet är dock vår ringsjal. Den köpte jag från en kollega. Vår ringsjal är från det svenska märket Looma och den använder vi dagligen. När han inte kan somna men är toktrött, på museer, på korta promenader (typ från bilen till lägenheten). Ringsjalar kan användas på magen, höft och rygg. Dessutom kan barnet läggas i s.k. vaggposition när det är mycket litet. Vi bär mest på höften nuförtiden men det händer också att jag vrider sjalen så att plutten hamnar på ryggen. Fördelen med vår ringis är den lilla fickan där jag oftast ha nycklarna, mobilen och plånbok. När vi åkte till Tyskland för några veckor sedan bar jag plutten i ringsjalen efter vi checkat in bagaget. Jag använde den även under olika museumsbesök. Ringsjalar är mycket små och kan förvaras i handväskan när man inte behöver dem. Dessutom har vi också en s.k. vattenringsjal som består av lätt torkande material som vi använder på badhuset. På det sättet har jag händerna fria och kan hålla mig fast om det behövs. Att halka med en 13kg bebis är annars inte så kul...




Ringis/Sling


En kompis till mig gav mig en Kitenge från Tanzania i present. Det är alltså ett afriskanskt tyg som också användas som bärsjal. Den har jag dock inte använt än men jag ser fram emot att testa den.
Ifall att det blir ett barn till kommer jag nog testa långsjalen en gång till. Jag är ju lite sugen att lära mig olika knytningar.




Diese Woche ist International babywearing week und ich wollte gern meine Erfahrungen aus den vergangenen 10 Monaten teilen. Vielleicht fühlt sich ja jemande inspiriert, auch sein Kind zu tragen.
Dass wird den Spatz tragen wollen, war uns von Anfang an klar. Allerdings wird man von dem Angebot schlichtweg erschlagen. In Deutschland ist es m.E. viel gewöhlicher, dass man Kinder in Tragetüchern sieht. Hier in Schweden ist es eher selten. Zwei Sachen waren für uns recht wichtig. Zum einen sollte das Kind in der sogenannten Anhock-Spreizstellung,  also eine natürliche, ergonomisch korrekte Sitzstellung, sitzen können. Das funktioniert beim BabyBjörn aus meiner Erfahrung nur für ganz kleine Kinder. Sobald das Kind grösser wird, hängen die Beine runter und belasten die Hüfte zu sehr.
Ein anderes wichtiges Kriterium war der Tragekomfort. Der Spatz war von Geburt an sehr gross und wir wollten ihn gern so bequem wie möglich tragen können. Elastische Trikottücher haben wir gleich übersprungen und ich muss dazu sagen, dass der Spatz sich im Tuch am Anfang überhaupt nicht wohl gefühlt hat. Wir haben ein Tragetuch probiert, aber das war nichts für uns. Zu warm, das Binden hat lange gedauert und der Spatz hat gequengelt und wollte raus. Als er ungefähr 3 Monate war, wurde es besser und seitdem tragen wir jeden Tag.
Als der Spatz ca. 1 Monat alt war, kauften wir einen MeiTai. Den mochte ich ganz sehr, mein Mann nicht so sehr. Ich habe v.a. auf dem Bauch getragen, später auch auch dem Rücken. Der hat prima funktioniert, aber irgendwann wurde der Spatz zu schwer und dann haben wir ihn schweren Herzens wieder verkauft. MeiTais sind leicht zu binden und haben sehr oft so schöne Muster. Um den Kopf zu stützen, habe ich oft eine kleine Molltonwindel unter den Kopf gelegt, damit er nicht so hin und her wackelt.



Ungefähr gleichzeitig haben wir auch eine Manduca gekauft, die v.a. mein Mann benutzt hat. Er trägt am liebsten mit gekreuzten Trägern, ich lieber in der "Rucksackversion". Die Manduca hat bei uns von Anfang an super funktioniert, aber ich bin mir nicht sicher, ob sie wirklich für richtig kleine Neugeborene geeignet ist. Es gibt zwar den Neugeboreneneinsatz, aber ich würde doch eher warten, bis das Kind ein wenig älter ist. Die Manduca benutzen wir heute v.a. bei längeren Spaziergängen (z.B. Waldspaziergänge bei den Schwiegereltern) oder zum Einkaufen. Wir haben die Manduca neu gekauft, aber es gibt gebrauchte, die man getrost kaufen kann. Der Wiederverkaufswert ist auch recht gross.
Unsere beliebteste Tragehilfe ist jedoch unser Ringtuch/Ringsling. Wir haben eins von der schwedischen Firma Looma, aber es gibt die von zig Anbietern (Storchenwiege, Didymos etc.). Das Ringtuch benutzen wir täglich: zum Einschlafen, beim Müll-runter-schaffen, vom Auto in die Wohnung. Als wir vor ein paar Wochen nach Deutschland gefahren sind, war es ein unersetzlicher Retter. Auf dem Flughafen, als wir den Wagen eingecheckt hatten, im Museum, wo der Wagen nicht mit rein durfte. Unser Ringtuch hat den Vorteil, dass es eine kleine Tasche für Portmonnaie, Schlüssel und Handy hat. Zudem passt es in jede Tasche, wenn man es mal nicht braucht. Wir haben ausserdem auch ein Wasserringtuch, das aus schnelltrocknenden Stoff besteht. Das benutze ich in der Schwimmhalle, weil ich mich da einfach sicherer fühle. Wer will schon mit einem 13kg-Kind auf dem Arm ausrutschen...
Eine Freundin hat mir einen Kitenge aus Tanzania mitgebracht. Den möchte ich sehr gern als Tragetuch verwenden, habe es aber noch nicht ausprobiert. Falls wir noch ein Kind kriegen sollten, werde ich auch noch mal ein normales Tragetuch austesten. Ich mag ja schon die verschiedenen Bindetechniken lernen.

fredag 5 oktober 2012

{this moment}

A Friday ritual. A single photo - no words - capturing a moment from the week. A simple, special, extraordinary moment. A moment I want to pause, savor and remember.

{inspired by SouleMama}

onsdag 3 oktober 2012

Dallas?!?

Imorgon är det Kanelbullens dag! Till dagens ära bakar jag dock andra bullar, nämligen Dallasbullar från Finland. De godaste bullarna om du frågar mig. (Ok, blåbärsbullar är också goda...) Men de här innehåller två saker som jag älskar: bullar (!) och kvarg. :D
Receptet är superenkelt. Man gör en vanlig bulldeg, t.ex.
2,5 dl mjölk
25 g jäst
1 dl socker
3/4 tsk salt
1 ägg
2 tsk vaniljsocker
2 tsk kardemumma
100 g smör
8-9 dl vetemjöl
Rör ihop och låt den jäsa.
Istället för en kanel- och sockerblandning blir det en kvargfyllning.
50 g mjuk smör
1 ägg
150g kvarg (eller Kesella)
0,5 dl socker
1 tsk vanilj
1 påse vaniljsåspulver (typ Ekströms) eller vaniljpudding
Rör ihop allting MEN vaniljpulvret tillsätter du först när du kavlat ut degen till en stor rektangel. (Annars smakar det lite konstigt tycker jag.)
Bred fyllningen, rulla ihop och skär med en vass kniv. Låt det jäsa en gång till (fast jag hoppar oftast över detta steg!). Pensla bullarna med ägg. In i ugnen på 225grader tills de är gyllenbruna.

Morgen wird in Schweden der Tag der Zimtschnecke gefeiert. Statt Zimtschnecken backe ich lieber die sogenannten Dallasschnecken, eine Art Quarkschnecke aus Finnland. Die sind ganz einfach zu machen. Du brauchst nur einen Messbecher, keine Waage.
Mach einen Hefeteig aus:
2,5 dl Milch
25 g Hefe
1 dl Zucker
3/4 TL Salz
1 Ei
2 TL Vanille
2 TL Kardamon
100 g Butter
8-9 dl Mehl
Den lässt du ca. 30min gehen und rollst ihn danach zu einem Rechteck aus.
Die Füllung machst du aus
50 g weicher Butter
1 Ei
150g Quark
0,5 dl Zucker
1 Vanille
1 Tüte Vanillesaucenpulver oder -pudding
Rühr alles zusammen, außer das Vanillepulver. Das gibst du erst zur Füllung, wenn du den Hefeteig ausgerollst hast. (Sonst schmeckt es etwas seltsam!) Dann schmierst du die Füllung auf den Hefeteig, rollst alles zu einer großen Rolle und schneidest dann die Schnecken mit einem scharfen Messer. Dann legst du sie auf ein Backblech und lässt sie nochmal gehen. (Diesen Schritt ignorier ich meistens...). Mit Ei einpinseln, ab in den Ofen und bei 225Grad backen, bis sie goldbraun sind.

tisdag 2 oktober 2012

Rituale(r)

Jag älskar hösten. Färgprakten, ljusen, mina gummistövlar på fötterna, fallfrukt på vägarna, lamporna i fönstren. Idag promenerade jag en jättelång promenad med plutten från en bekant där vi var bjudna på lunch. Hon gjorde världens bästa fisksoppa och därefter kände jag mig så varm och lycklig inuti att det blev en promenad. Förbi Uppsala finaste garnbutik där det blev ett nytt par styckor och två nystan. Sedan på vägen hem träffade jag en kollega som lovade mig plommon ur sitt trädgård. Ikväll var jag ute och tränade med två doktorandkollegor och nu ligger jag i soffan under min favoritfilt och njuter av äpplen och chaité. La vita è bella!




Ich liebe den Herbst! Die Farbenpracht, das Licht, meine Gummistiefel an den Füßen, Fallobst auf den Wegen, die Lampen in den Fenstern. Heute habe ich einen richtig langen Spaziergang mit dem Spatz gemacht. Wir waren zum Mittagessen bei einer Bekannten eingeladen und es gab superleckere Fischsuppe. Mit diesem warmen und glücklichen Gefühl im Bauch lief es sich viel leichter die Kilometer nach Hause. Im Wollladen vorbei und danach traf ich eine Kollegin, die mir Pflaumen aus ihrem Garten. Heute Abend war ich mit zwei Doktorandkolleginnen trainieren und jetzt liege ich auf dem Sofa, unter meiner Lieblingsdecke und vor mir stehen ein Chaitee und Äpfel. Wunderbar! La vita è bella!