Att lära sig skriva i ett annat språk är ju en av de processerna som är de svåraste. Kanske inte i början när man träna mycket i språkkursen att skriva olika små texter, dvs. beskrivningar, små berättelser, korta brev, meddelande osv. Men när man kommer till en högre nivå blir det plötsligt en katastrof. En sak som jag har stora problem med är att skriva officiella brev på svenska. Inte att jag gillar författa sådana brev på tyska, men då har jag i alla fall någon sort kulturell känsla för hela stilen. På svenska blir det alltid en balansgång mellan osäkerhet och blygsel. Antingen blir det ett högstiliserat brev i tysk stil som troligen alla svenska skratta åt eller en informell anteckning som ingen vill ta hänsyn till.
Det börjar redan med första raden. "Sehr geehrte Damen und Herren" skulle jag skriva till en okänd tysk mottagare eller "Liebe(r).." om det en person jag känner väl. Och på svenska? Tyska själen i mig funderar. Ordboken blir sista hjälp. "Kära..." står det. Hmmm, nu låter jag dock som en person från 1800-talet. "Mina damar och herrar" då? Nej, inte det heller. Det är ju inget tal vid Nobelmiddagen. Det blir ett enkelt "Hej!" och tyskan i mig värjer sig med händer och fötter. Nej, du kan ju inte bara skriva "hallo" till hyresvärden eller någon professor. I förtvivlan frågar jag en modermålstalare. Jag rekommenderas att skriva "Bästa ....", men hoppsan, det låter ju också fel för en tysk. "Mein Bester..." - det låter dock så himla ironiskt. Nu kommer ju mottagaren att inte ta mitt brev på allvar. Hmmm.. då blir väl ett simpel "Hej!" istället och själen får nöja sig med lite informalitet. Vad bra att brevet kan slutas med "Vänliga hälsningar".. "mit freundlichen Grüßen".. får bara inte glömma att sätta de två små brickor över a.
9 kommentarer:
Grejjen är nog att bara hoppa pang på meddelandet och strunta i hälsningsfrasen, dock tror jag att ett vanligt Hej är det bästa.
Hej mitt namn är... osv
hej min älskling(s)-bobonolla!
det tror jag också men ändå finns det en kulturell skillnad. mitt samvete gillar inte det där plötsliga "hej" som inledar brevet.
hur skulle du t.ex. formulera ett meddelande till barnets handledare/lärare/rektor?
Det där med hälsningsfraser i allmänhet och det svenska "hejet" i synnerhet är ingen lätt sak att få rätsida på. Även om jag har levt större delen av mitt liv i Sverige, så kan den här inledningen med "hej" till en främmande person kännas lite fattig, fast alternativen som bjuds är få och svåra att finna.
Bodil, då har du väl rätt. Hur brukar du göra, när du t.ex. skriva till någon lektor på universitet? Eller till dina barns lärare? Finns det någon skillnad pga åldern? Jag kunde väl tänka mig att det är lite olika om man nu är 20 och skriver till en person som är betydligt äldre eller om man har samma ålder.
Hur har du upplevt det i Italien eller i Tyskland? Var det "konstigt"?
Ärligt talat skriver jag ofta "hej" i början, men jag känner mig många gånger inte helt nöjd med det. Någon gång kan jag kanske börja med "bästa", men det är inte heller något jag riktigt gillar. Tilltal och hälsningsfraser är alltså i någon mån ett problem i dagens svenska. Det blir väldigt platt med det där eviga "hej".
I både tyskan och italienskan finns det ett större urval och större möjligheter att nyansera och det ser jag som en fördel - även om jag kanske av ovana inte alltid träffar perfekt rätt.
Hmmm, det blir nog ofta ett monotont "Hej".Jag undrar verkligen alltid varför det blev så. Det finns ju andra uttrycksmöjligheter rent lexikaliskt även i svenskan, men folk använder dem inte. Men trenden finns ju också här i Tyskland. Det blir allt oftare bara "Hallo" istället för en annan hälsning. Kanske inte i skriftspråk dock som är lite mer "konservativt" än talspråk.
I italienskan förresten känns det ännu svårare med de korrekta hälsningarna. Då finns ju betydligt finare skillnader som måste respekteras. Jag tänker bara på universitet och hur man bör hälsa de olika professorerna. Che difficile..
När jag hälsar på lektorer och proffesorer på universitetet bilr det oftast Hej eller ganska ofta ett väldigt informellt halloj. Visst det kan kännas lite uppstudsigt ibland, men vad ska man säga när proffesorn själv säger tjena? Naturligt vis så på morgonen blir det ett god morgon dock är det lite skumt att säga på eftermiddagen. Tror att man heltenkelt få hålla sig undan resten av dagen och bara använda god morgon... ;)
Bobonolla: Det var samma på min skoltid. Varje gång jag sade "god morgon", svarade läraren "Hallo". Nästa gång sade jag "Hallo", då kom ett formellt "God dag". Är fortfarande osäker vad som nu är rätt. :)
Jag är helt säker
Skicka en kommentar