Framtiden

Idag träffade jag min kära kompis Claudia på universitetet och hon rövade bort mig från böckerna. Det blev en lång fika och mina kollegor saknade mig redan lite. Det som är så intressant med oss DaF-studenter är att vi nästan alla har livskamrater utomlands. (Säger det någonting om tyska män?!?) Claudias pojkvän bor i Barcelona. (Det roligaste är att han pratar katalanska med mig och jag svarar på italienska och vi förstår varandra..)De har varit ihop för många många år och verkar trivas bra som det är nu. Ändå hämtar framtiden oss.. Jag kommer få ut min examen till sommaren, Claudia håller precis på att skriva sin sista uppsats om spanska blogg. Vuxenlivet kommer med stora steg och vi kan bara blunda och gå framåt. Snart måste vi bestämma oss. Universitet skickar ut oss och vi ska klara oss. Jag kommer flytta till Sverige till min Älskling, vi pusslar ihop möbler, böcker,livet helt enkelt. Inte mindre två olika sätt att diska. Nu är jag inte rädd att emigrera härifrån, jag pratar svenska, har redan bott där och trivs där. Men ändå finns några tvivlar kvar. Claudia ville diskutera medborgarskap. För henne blir det ju samma situation. Hon kommer troligen flytta till Spanien och någon gång kommer Migrationsverket frågar. Vem är jag? Vad är det som gör mig till en tyska? Är det verkligen viktigt att ha ett tyskt pass eller är det inget problem överhuvudtaget att byta passet. Som man byter skor eller tröja. Vi undrade mycket idag, för egentligen känns det inte så viktigt för mig. Men jag vet att det inte kommer bli enkelt. Man lämnar ju en del av sitt identitet. Däremot jag kan också vara väldigt objektiv. Om livsmedelpunkt finns i ett land, där man betalar skatt, lever, trivs, då vill man ju också ha rätt att kunna bestämma över politiken, ta ansvar, delta i folkets demokrati. Jag vill inte ignorera det bara för att jag hängar kvar i livets sentimentalitet. Livet går vidare, framtiden väntar med spännande överraskningar. Ingenting att vara rädd om. Bara blunda och gå vidare. Steg för steg med säkerheten att det finns någon som väntar.