Schwarzwald

Jag är på tjänsteresa i södra Tyskland. Långt ned i hörnet mellan Schweiz och Frankrike. På förmiddagarna träffar jag 40 vetgiriga studenter som vill lära sig med om det tyska språket. På eftermiddagarna strosar jag runt i de små gränderna, vandrar jag i Schwarzwaldskogarna eller latar mig i termalbadet. Underbart tycker jag! Bäst av allt är dock att min mamma gör mig sällskap.

               Så fint är det här!

           Mmmmm... Dinkelvåfflor!

           Långt upp på

Trafikljus // Ampel

Det är lite svårt att skilja på färgerna ännu.. Mamma bad Plutten att hämta röda tomater från balkongen. :-)

Redan september

Tiden bara går fortare och fortare känns det som. Jag har inte skrivit här sedan mer än 2 månader tillbaka. Det har varit så mycket på gång här hela tiden. På kvällen har vi bara ramlat in i sängen. Ingen lust att sätta sig framför datorn..

Sommaren har varit så full med upplevelser, både privata och jobbmässiga. Jag har jobbat en hel del på hemtentor och på kolonilotten. Härligt att få belöning iform av många poäng och egna grönsaker. Det blev en hel del cykelturer i och omkring Uppsala. Härligt att kunna cykla med Plutten bakom mig. Vi sjunger tillsammans och ibland kittlar han mig på ryggen. Vi har plockat blåbär och samlat kottar i skogen. Vi har matat getterna på 4H-gården och haft picknick ute i det gröna. Jag har även samlat riktigt mycket mod och åkt ensam till Skansen med honom. Härligt var det!

Sedan har vi också varit på semester i Estland. Vi har badat mycket och ätit gott. Vi har också besökt vårt fadderbarn och hans syskon där som var en av sommarens största upplevelse. Nu känns det lite som jag har 3 barn till. Funderar redan över julklappar till A, K och V! :D

Nu har vardagen börjat igen. Plutten har börjat på världens bästa förskola, Älsklingen väntar på nyheter på jobbfronten och jag är i fullfart med höstterminen. En spännnde höst ligger framför oss.

Göteborg

Egentligen skulle jag sitta nu i Göteborg, tillsammans med kära kollegor. Imorgon skulle jag sluta jobba vid lunch och sedan ägna hela veckan att gå på Liseberg, mysa med Plutten vid havet, leka med min mans systerdöttrar, hälsa på vänner och äta god mat.

Tyvärr ligger jag hemma för några bacillusker tyckte att det var roligt hos mig. Efter 3 dagar i sängen har jag varit uppe idag och det kändes rätt skönt. Nu håller jag tummarna att jag kryar på mig så att vi kan fira midsommar hos svärföräldrarna. Svärmor ringde just... det är 23 grader i poolen. :D

DIY 2

Jag virkade en liten ugglabrosch till den andra förskollärare på Öppna Förskola. Hon som har funnits vid vår sida sedan början, gett kloka råd och förmedlat kontakter. En klok och erfaren lärare, en klippa med hjärtat på rätt plats.

DIY

En stuvbit och lite egentid på kvällen blev den perfekta sommarpresenten till en förskollärare på vår öppna förskola.




Ett litet fodral till hennes mobil som alltid försvinner i stora handväskan

Nationaldagen 2013

Ingredienser för en mycket lyckad dag:
3 cyklar
3 barn
3 vuxna
1 kylväska med mat
2 picknickfiltar
1 väska med ombyte och blöjor
Packa ihop allting och cykla mot Disagården.

Vid ankomsten leta efter en skuggig plats under ett trä. Ta av skorna och spring barfota. Köp vid behov våfflor med grädde och jordgubbssylt. Hälsa på fåren och kaninerna. Leka kurragömma i byggnaderna. Lyssna på dragspelmusik och titta på folkdansgruppen.

Invänta ankomsten av vuxen nummer 4 samt cykel. Bege dig sedan till Odinsborg för att inta en tidig middag samt klappa på troll. Packa ihop 3 trötta barn samt hela bagaget och cykla sedan hemåt.

Hoppas ni alla haft en lika underbar dag i solen.

Oro

Jag är orolig och disträ. Pratar flera gånger om dagen med min mamma hemma i Tyskland. Minnen går tillbaka till sommaren 2002. Översvämmingarna, krigsaktiga scener, hemlösa människor.

Idag började evakueringen av mina morföräldrarnas hemby. Morbror och hans familj som nu bor i huset är trygga men resten av släktingar är berörda. Min mormors bror bor nu på en ö. Hela stan är omsluten av vatten. Sjukhuset och äldreboenden har evakuerats. Min förra pojkväns föräldrars hus är redan förlorat. Hela byn gavs upp och är översvämmat nu. Kulmen väntas i natt. Vattenmassorna från Tjeckien har inte ens kommit än. Jag håller tummarna, tårna, ber i det tysta. Låt det inte bli värre än 2002...

Söndagkväll. Plutten sover i sin lilla stora säng. Jag hör klapprandet från tangentbordet. Stora Älsklingen pluggar. Jag ligger i soffan och smaskar hemgjord isglass. Skogsbärsmak, yummie! Det är engelska Antikrundan på tv. Tankarna vandrar tillbaka till slutet av 90-talet då jag tillbringade somrarna i Storbrittanien. Jag kan längta dit, mjölkflaskorna framför ytterdörren, en 99 varje dag, det roliga telefonsignalet som man ofta hör i tv-serier. Det är en tid sedan. Men det vore fint med en resa dit.





Helgen var intensiv men underbar. Grillunch med vänner igår. Stora Älsklingen fyllde ju år i fredags. Barnen sprang runt på gården men som tur fanns det ju många frivilliga barnvakter så att vi kunde äta vår grillade lax i lugn och ro. När molnen blev mörkare och regndropparna kom närmare flyttade vi upp till lägenheten. Tre barn, fyra vuxna, perfekt! Vi övade räkna med lilla E. Plutten och kompisen H målade får och hundar (hmmm...färgglada sträck!) på soffbordet, sedan blev det spontan middag med potatismos och ostkorv. Ingen behövdes trängas för vår kökssoffa är perfekt för sådana tillfällen. Mysigt var det, barnen var glada och busiga och jag kände äntligen ingen stress över att bjuda över vänner. Jag har kommit en bit på vägen och det är jag glad för.

{this moment}

A Friday ritual. A single photo - no words - capturing a moment from the week. A simple, special, extraordinary moment. A moment I want to pause, savor and remember.





{inspired by SouleMama}

Kalla mig för en disträ mamma! Idag glömde jag bort personalfesten på jobbet. När jag kom ihåg det höll de redan på i 2 timmar. För pinsamt att gå dit..

Istället satt jag mig vid symaskinen och sydde denna skjorta ur en gammal örngott. Plutten har växt för mycket så den kommer vandra vidare till Pluttens kompis H.




Recykling, uppcykling, återvinning

Lennakatten

Ett av de roligaste sakerna här i stan är museijärnvägen Lennakatten. Den ordinarie trafiken går först igång 2:a juni men vi hade chansen att åka redan idag. Tillsammans med några andra (öppna) förskolor.





Klockan 10.45 tuffade loket in och sedan åkte vi mot Marielund. Det tar ungefär 35 minuter från Uppsala Östra. Skogar och ängar var inte så intressanta än tyckte barnen. Så det blev allsång och fika på tåget.





Framme i Marielund väntades det picknick i det gröna. Matsäckarna delades flitigt mellan barnen och Plutten fick en mumsig joghurt av sin kompis M. Sedan skulle tåget utforskas. Vi övade balansera och klättrade på bänkar för att kunna se bättre. Vi tränade också våra språkkunskaper i spanska och mandarin. Efter lunchen blev det hemfärd igen. Roligast då var nog konduktören som väntade tålamodigt tills Plutten hade bestämt sig att räcka över biljetterna.




Väl framme i hemstaden tog det inte lång tid tills vi faktiskt somnade efter en så spännande upplevelse!

Stars & Stripes

I bloggvärlden har det pågått en del diskussioner om kroppsformer, träning och huruvida der är bra att lägga ut bilder på sig själv. Bland annat har ju Underbara Claradiskuteratkvinnans kropp som anses vara allmänt egendom. Jag vill inte blanda mig in i debatten men diskussionerna har väckt en del tankar om min uppväxt och hur mycket det påverkar mig än idag.

När jag var liten skulle jag helst smälta in och inte synas. Min moster kallade mig för "mops" som kan väl översättas som "tjockis". Kommentarer som "Om du exploderar någon dag är det bara ett fettfläck kvar." hörde jag rätt regelbundet. Jag fick inte ha tvärrandiga kläder för "då ser man tjock ut". Om jag tittar på barnbilder ser jag en lång tjej som inte är tjock. Lång ju men inte tjock som man skulle definera som ett överviktigt barn idag. Min mamma teg, troligen hade hon ingen ork att kämpa emot. Själv bemöttes hon med liknande kommentarer som liten och även senare. Morfar kallade henne även "vår tjockis" i offentligheten. När jag började skolan började jag gömma mig i böckernas värld. Jag drömde mig bort, gick på äventyrsresa med Enid Blytons hjältar, läste folksagor och tyska flickböcker. Jag rörde mig mindre och mindre fysiskt. Resultatet blev förstås att jag blev överviktig. Samtidigt började kläderna bli mörkare och mörkare. Jag skulle och ville inte synas. Skamkänsla. Tjockisen. Sämst på idrott. Ingen självkänsla alls. Ett svart hål på klassfotot.

I nian åkte jag till Frankrike. Min värdmamma Agnès ville så jättegärna gå och titta på kläder med mig. Vad roligt det skulle bli tyckte hon. Nej, tänkte jag. Jag kommer ju aldrig i dessa franska storlekar. Jag vägrade följa med. När hon kom tillbaka hade hon köpt en färgglad sjal till mig som hon knöt runt mitt hår. "Du måste ha färg på dig!" upprepade hon flera gånger.
Denna mening ekar än i dag i mitt huvud även om det tog några år tills jag började lyssna. Sedan Plutten föddes bär jag oftast färgglada kjolar och klänningar. Jag älskar randig och har nog olika randiga plagg i lilla garderoben. Plutten kläds i färgglada, mönsterrika kläder och vi tar inte hänsyn till varken köns- eller andra normer. Han ska synas för han är han. Jag ska finnas för jag är jag. Oavsett om jag är under-, normal- eller överviktig. Vi alla är ju jätteviktiga!

(Bilderna är för övrigt tagna av fina Nouna Andersson i Göteborg)

Om en mamma

Mitt lilla stora barn. Du är meningen med livet. Det känns som du har alltid funnits vid min sida trots att det bara gått 17 månader sedan du kom till oss. Att se dig växa och upptäcka världen gör mig så stolt. Att stryka dina svettiga hårstrån från din panna efter du lekt på lekplatsen och ge dig stora pussar är ren lycka. Ibland vill jag skicka dig till månen för du gör mig rasande med din envishet. Men då skulle jag ju sakna dig så oerhört mycket och ingen skulle klappa mig på ryggen när jag cyklar. Att åka på tjänsteresa och vara borta några dagar från dig är som tortyr.





Framför matbutiken sitter en kvinna. Hon har en blommig kjol och kofta, precis som jag. Men där slutar gemenskapen. Medan jag springer in i affären för att köpa lite tilltugg till lördagens stora musikspektakel sitter hon ute och hoppas på några småmynt. Jag tänker på henne medan jag vandrar med blicken genom hyllraderna med chips och godis. Jag skäms, kinderna blir alldeles varma. Jag lyssnar på mitt hjärta som dunkar hårt. Jag ska handla lite åt henne säger hjärnan. Men vad köper man? Jag försöker tänka sakligt men det är svårt. Bröd, bananer, äpplen, lite pasta kanske? Och en flaska vatten ska hon ha. Jag betalar och går ut. Plötsligt tvekar jag. Gör jag rätt? Vad är om hon inte vill. Hjärnan letar efter några ord jag ska säga. Kanske är hon från Rumänien. Jag kommer på hur man hälsar på rumänska och säger "Salut, Madame!". Jag går ned på huk och hon tittar på mig. Jag räcker fram matkassen och förklarar i en salig blandning av franska-italienska-engelska-mimik-gestikiska att kassen är till henne. Hon ler stort och kyssar min hand. Jag håller hennes hand och smeker den ömt. Hon berättar en del, förmodligen på kalderash och jag förstår att hon har tio barn hemma i Rumänien. Jag hämtar Plutten som sitter redan i cykelstolen. Hennes ögon börjar lysa och hon börjar busa med honom. Hon sjunger för honom som bara en mamma kan och han börjar skratta. Man ser längtan i hennes ögon. Längtan efter sina 10 barn som väntar på mamma. Jag tror att hon är lycklig en kort stund när hon busar med Plutten. "Madame" kallar hon mig. Hon pekar på Plutten och upprepar "10". Jag ger henne en kram. Folk stirrar konstigt på oss. Till slut pekar hon på Pluttens skor och jag frågar på italienska om hon behöver kläder åt barnen. Hon nickar. Och skor pekar hon. Vi vinkar när vi cyklar iväg. Innan fick Plutten en stor puss. I hallen står en stor kasse med kläder nu som hon ska få.

Sweden's next top model

Förresten har Plutten jobbat lite som "modell".












Här ser ni Nusses fina skjorta. Kolla in hos henne minsann. <3

Fingrarna vill inte vara still

Det pirrar i magen och hela min kropp. Jag nynnar jämt en av våra favoritsånger här hemma: "Fingrarna vill inte sitta still, fingrarna vill göra som de vill..." Det kliar i fingrarna. Jag har virkat och sytt en hel de senaste dagarna. Kanske blir drömmen om en egen liten webbshop verklighet någon dag.





En av mina drömmar blev verklighet redan idag. Jag har blivit delägare till en kolonilott idag. Tillsammans med två vänner äger jag nu en odlingslott bara 5min från vår lägenhet. Vi tar över från en äldre dam som inte längre orkar att underhålla den. Där finns redan hallonbuskar och jordgubbar och med lite tur kan vi kanske skörda grönsaker till hösten. Det var så underbart att känna på den varma jorden idag. Nu längtar jag bara att sätta igång.

Åh, ljuva livet!

{this moment}

A Friday ritual. A single photo - no words - capturing a moment from the week. A simple, special, extraordinary moment. A moment I want to pause, savor and remember.




{inspired by SouleMama}

Sju saker

Inspirerad av min fina kompis Sassi i Wien.
Så här funkar det: Varje söndag.. 7 saker som jag har gjort idag med hjälp av mina händer.


Vi har målat ett tackkort till Pluttens förskolefröken som slutar på tisdag.

Sedan sydde jag vidare på en tröja till Plutten. Jag är inte riktigt nöjd än men det är första gången jag syr i trikåtyg med min nya maskin. Kanske kommer han inte ha den på sig på förskola men jag fortsätter öva för övning ger ju färdighet.

Efter lunchen packade ett litet tygpaket som ska skickas iväg imorgon. Lite sorgligt för jag gillar verkligen detta Dunderklumpen-tyg men jag vet att jag inte orkar nu. Så det får flytta vidare!

I eftermiddags blev det Mamma mia-sing-a-long hos min kompis Carine. Hoppas hennes grannar tyckte också om vår Abba-medley.

Innan det var läggdags för Plutten blev det lite lek med äppelbilen i vardagsrummet.

Ikväll blir det lite tv-tittande och virkning. Jag är helt besatt av dessa hjärtan just nu. Har redan en hel hög men de är så roliga att virka.

My favourite spot

Jag har en ny älsklingsplats i lägenheten. Faktiskt är det hela familjens favoritplats. Där kan vi sitta i timmar, läsa tidning och om Alfons äventyr, titta efter hundar, räkna bilar och gosa in oss i kuddar och filtar.

Vår fina kökssoffa! I månader har vi letat och ringt på annonser utan succé. I torsdags skulle vi bara köpa lite fika på Helping Hand och så stod den där som om den väntat på oss. Vi blev förälskade vid första ögonkastet!
Idag har jag köpt tyg till dynan som måste fixas. Och så får det bli några kuddar också. Nu hoppas jag bara på några regntimmar så att jag kan sätta mig vid symaskinen utan dåligt samvete.

Vårvisa

I vårtid, i groddtid,
då brister frönas skal,
och råg blir råg och tall blir tall
i frihet utan val.

En ilning av vällust
går genom själ och kropp --
att jag är jag, nödvändigt jag --
en brodd, som hittat opp,

ett vårskott, vars växtkraft
jag knappast anar än --
men stammens sav med bitter smak
med lust jag känner den.

Så bort, all min feghet!
Jag hör min framtid till.
Jag tar mig rätt att växa nu
som rotens krafter vill.

{Karin Boye}

Världsbokdagen 2013

Visste ni att det är Världbokdag idag? 1995 beslutade Unescos generalkonferens att den 23 april skulle bli en festdag för hela världen för att fira böcker, författare och läsning samt värna om människors fria tillgång till information.

Min kollega Carles påminde mig faktiskt idag att man firar den helige Jordi i Katalonien just den 23 april. Traditionellt ger man en bok till den man tycker om. Givaren får sedan en ros tillbaka. Mycket trevligare än de vanliga Alla-Hjärtans-Dags-traditioner tycker jag.


Om jag skulle vara tvungen att välja ut en bok till någon i present då skulle det blir "Lille prinsen" av den franske författaren Antoine de Saint-Exupéry. Den skulle också finnas med på den boklistan/bokpåsen som jag skulle vilja ge alla nyfödda barn. I min drömvärld skulle nämligen alla föräldrar få ett startbibliotek när de får barn.

Vilken bok skulle ni välja?

(Förresten: Ni som följt mig ett tag vet ju att jag samlar "Lille prinsen" i olika språk. Jag är uppe i 32 nu.)

Vår i Västerås

I torsdags fyllde min mamma 60 men eftersom det var en veckodag flyttades firandet till helgen. Istället för ett kalas önskade hon sig en utflykt med familjen. Med en liten plutt som jämt har myror i brallan är det faktiskt inte så lätt. Först tänkte vi på Hammarskogs friluftsområde men med översvämningar och leråkrar är det inget kul. Så det blev en härlig utflykt till Västerås. Det var faktiskt första gången jag varit där. Vi brukar ju åka igenom på väg till svärföräldrarna men vi aldrig stannat.

Vilken fin stad Västerås är. Soligt och trevligt. Fin gatukonst. Vacker domkyrkan. Gulliga små trähus. Rea på en härlig garnbutik. Bra köp på Stadsmissionen. Jättegod lunch på Global living.

Det allra bästa var dock Vallby friluftsmuseum. Som en miniatyr-Skansen fast utan köar och gratis inträde.




Det var första gången Plutten fick träffa alla möjliga djur i verkligheten. Kaninerna, fåren och gässen var roligast tyckte han. Hästarna var spännande att titta på. Grisen var inte så imponerande.

Vi kände lite på trädstammar, hoppade i vattenpölar och klappade solvarma stenar. Sedan blev det picknick i solen innan vi åkte hem igen.



Så här glad blir man i solen

Ikväll smäller det...

... för då ska vi till årets Doktorandgasque! Hej och ho, vi sommar nog efter förrätten tror jag. Vi får se om det blir lite dans med vänner och kollegor. Älsklingen min kan jag inte övertyga att skaka loss på dansgolvet ändå.



Mormor är här som barnvakt eller kanske är det Plutten som vaktar sin mormor. Vi vet inte riktigt men iaf är det mycket kärlek och skratt mellan de två. Så skönt att veta eftersom vi ses så sällan ju.

Lördagsnöje

Det finns sämre sätt att starta arbetsdagen på en lördag. Jag befinner mig i Universitetshuset och njuter av nationskörernas repetition. Egentligen är jag på en konferens om Tyskland och Sverige men det är så mycket vackrare att lyssna på Cohens "Hallelujah" än en dålig föreläsare som inte ens har en PowerPoint-presentation.





Ha en fin lördag ni med!

När världen knackar på ens dörr

I söndags var min vän och kollega Vera här för en eftermiddagsfika. Härligt att kunna sitta och prata ordentligt om allt möjligt. Vera är en av de klokaste och mest ödmjuka personer jag känner. Hon forskar om ett litet minoritetsspråk i Tanzania som inte har en skriftnorm än. Språket talas alltså endast och förträngs mer och mer av swahili. Förra sommaren var Vera där en längre tid för fältforskning och spelade in några talare.

På sin resa träffade hon en ensamstående mamma med tre barn varav ett lider av albinism. Jag skrev om lilla Sophia här.





Sedan förra inlägget har vi skickat två paket med solskyddskläder, solkräm och en lampa med solceller. Dessutom har en bekant till Vera åkt ned och tagit med sig solkräm till Sophia.

För några dagar sedan ringde Sophias mamma till Vera för att säga hej och meddela att alla mår bra. Lilla Sophia har växt så mycket att hon snart behöver nya solhattar. Vi hoppas så att hon kommer kunna leva utan besvär och att hon kan börja skolan om några år.

Snart är det nog dags för ett nytt solskyddspaket till Sophia och jag kommer leta på barnloppisar efter solhattar. I butikerna är det ju vinterkläder som gäller än så länge.

Tisdagsöverraskningar

Idag kom det en mycket fnissig Älskling till jobbet för att hämta mig. "Jag har en överraskning till dig." sade han med ett stort leende när jag hoppade in i bilen. "Vill du veta nu eller senare?" "Nej, senare!" sade jag. Vi hämtade Plutten från förskolan och skyndade oss hem.
Väl hemma hade Äsklingen tvättat två maskiner och storstädat arbetsrummet. Mitt skrivbord var plötsligt synligt och tyghögen låg prydligt i skåpet. Men det bästa var ju gästsängen som står i arbetsrummet. Älsklingen hade skruvit upp två fina tavelhyllor ovanför och ramat in de fina affischerna med Ottilia Adelborgs illustrationer.

Prinsarnes blomsteralfabet

Glad Påsk! // Frohe Ostern!

Den första helgen som barnfamilj (ifjol räknas ju inte riktigt för då var Plutten alldeles för liten.) har varit lugn och rolig. Vi gjorde egen choklad, färgade ägg, fikade med vänner, lekte på lekplatsen, byggde två bänkar och planterade penséer på balkongen. Imorgon väntas det lunch och badäventyr med vänner på oss.





Glad Påsk!

Påskpyssel - del 3

Här kommer lite mer påskpyssel. Denna gång små kycklingar som kan hängas i påskriset. Jätteenkelt och snabbt att göra.





Allt man behöver är gult papper som klipps i remsor, lite röd papper för näbben, lim, en tuschpenna och lite sytråd för att kunna hänga upp dem.

Påskpyssel 2

Jag ligger sjuk i sängen sedan några dagar. Idag har jag lyckats ta mig till soffan men där somnade jag direkt. Jag hoppas innerligt att bli frisk snart. Plutten är nämligen lite trött på att leka endast med pappa och Stora Älsklingen är lite trött på att vara sjuksköterska, pappa och heltidspluggande student med massor tentor nästa vecka. Dessutom vill (måste?) jag redigera en artikel som ska publiceras senare i år samt sy byxor till Plutten. Svärmor gav mig jättefint nytt manchestertyg från 70-talet och det lär bli perfekta vårbyxor.

Hur som helst blev det lite påskpyssel innan flunsan fick tag i mig till slut.





Inspirerat av Skapligt enkelt gjorde vi påskkort till vänner och släkten.





Perfekt för en Plutt på 15 månader. Jag fick hjälpa till med näbben och fötterna.





Till slut fick Plutten släpper loss lite och resultatet blev denna fina blomsteräng. Nu längtar vi ännu mer efter lite sol och grönt.

Bibliot(h)ek

Det bästa köpet vi gjort på länge är vår nya sänggavel. Innan den flyttade till oss förra veckan hade vi en MDF-skiva som vi klätt med ett gammalt täcke som polster och möbeltyg ovanpå. Nu som sagt är vi stolta ägare av en "vuxen" sänggavel som tom ger plats åt en del av Pluttens bibliotek.




Kan ni se skillnaden mellan tyska och svenska boktitlar på bokryggen? ;-)

Påskpyssel - Del 1

Snart är det påsk och därmed är dags för påskpyssel. Och lite färg och pyssel behövs ju i detta vårväder. Idag var det -9 grader när vi var ute på promenad med Athene, svärföräldrarnas hund. Nu sitter vi framför öppna spisen, mannen läser och jag fortsätter sticka på Pluttens nya byxor.

Det första påskpyssel jag visar är nog det enklaste och funkar toppen för barn i förskoleåldern. Jag pysslar påskkorgar i form av en hare eller kyckling. Tycker det är mycket roligare än att fylla påskäggen med godis.

Allt man behöver är ett fyrkantigt smörpaket (t. ex. Bregott), lite stadigare papper och färgpennor/färg. Och gräs förstås. Antingen konstgräs eller man kan ju så också i lådan.



Här blev det en liten påskhare men bara fantasin sätter ju gränser.

Alegría

Jag känner mig alldeles förtrollad, livet sprudlar i mig, det pirrar i magen och glädjen vill inte sluta. Älsklingen och jag har just varit på Cirque du soleil och tittat på deras show "Alegría" på Globen i Stockholm.
Det var magiskt. Jag satt med händerna framför munnen och hade hjärtat i halsgropen. Artisterna förtrollade oss med sina konster, högt upp i luften gjorde de sin fantastiska akrobatik.
Clownerna fick oss att skratta så att det gjorde ont i magen. Som tur är hade jag valt bort biljetterna längst fram. Jag hade inte velat vara en del av showen blyg som jag är.
Och musiken... alldeles underbar! Tårarna rann ned för mina kinder. Alegría - glädje helt enkelt!

{this moment}

A Friday ritual. A single photo - no words - capturing a moment from the week. A simple, special, extraordinary moment. A moment I want to pause, savor and remember.

{inspired by SouleMama}

Idag är det fyra år sedan min morfar lämnat jordelivet! 4 år fulla av saknad. Smärtan har försvunnit men längtan finns kvar. Hur gärna skulle jag vilja diskutera böcker med dig, berättar om avhandlingen, gå genom din trädgård och äta de första blåbär i smyg. Hur glad hade du blivit över Plutten. Du hade ringt alla dina vänner och berättat om ditt barnbarnsbarn. Det hade du nog aldrig erkänt men jag vet att du hade gjort det.

Nu träffas vi bara i drömmarna. Där pratar vi och promenerar mycket. Ibland är även mormor med och det är de bästa drömmarna.

Du fattas mig så oerhört mycket. Kanske ännu mer just idag!




Mormor och morfar, vår 1983

Barista

Att gå ut och äter lunch alldeles själv är jättejobbigt för mig men ibland tvingar jag mig att göra det. Som tur har jag ju Plutten med mig rätt ofta och då är jag ju inte ensam egentligen.

Idag blev det lunch på ett av mina favoritställen Barista, ett café som satsar på Fairtrade. Underbart tycker jag och njuter av min Chai Latte extra mycket.





Bulgursallad med grillad halloumi. Så gott med valnötter, honung och jättegott bröd.

Härligt att kunna unna sig fika då och då utan dåligt samvete för man stödjer ju en bra sak...