Jämställdhet i trafiken

För några dagar sedan fick vi "Vintergatan", Vägverkets informationstidning. Det är inte så att jag är mycket intresserad i hastighetsgränserna eller debatten om vinterdäck, men en liten notis i tidningen tyckte jag var mycket intressant.

Vägverket föreslog nämligen regeringen en alternativ skylt vid övergångsställen. Det ska finnas både Herr och Fru Gårman på Sveriges gator. Om regeringen säger ja till föreslaget kan de första skylten redan ställas upp efter årsskiftet. Vad spännande!


Tänk att vi i Tyskland har varit nu ett steg före Sverige i jämställdhetsfrågan i denna sammanhang. Vi har ju sedan ett par år tillbaks en Ampelmädchen.

Lebenszeichen

Det var länge sedan att jag skrev lite här. Det har hänt rätt mycket och jag hinner knappt sitta framför datorn och göra något annat än att kolla mitt epostkonto och de tyska nyheterna. Dels var det rätt positiva saker: jag har bara 39 år kvar till pensionen, vi kommer flytta i december och min kusin är på forskningsresa i Brasilien. Dels var det mycket negativt: min morfar mår inte bra och ligger på sjukhus. Vi hoppas alla att det inte är något allvarligt och att han kan komma hem snart. Problemet är dock att han vantrivs där och har ingen lust varken att läsa eller att lyssna på radio. Hans minne har försämrats enormt sedan ifjol och ibland kommer han inte ens ihåg vad han har ätit till frukost, glömmer sitt glasögonfodral osv . Min mamma har börjat att fixa memolappar överallt och har klistrat små etiketter på hans saker, precis som man gör till barn. Min mormor är mycket stark, men vi ser alla hur mycket hon lider själv med sin livskamrat. Det är svårt att somna ensam säger hon efter att ha haft någon vid sin sida i 60år.

Samtidigt är det en hel del på gång här i Sverige. Vi har köpt en lägenhet i samma huset och det känns både bra och lite läskigt. Hela det här systemet med att köpa en bostadsrätt är väldigt konstigt för mig, men jag försöker anpassa mig så bra som möjligt. Men jag ser verkligen framemot att ha min första egna balkong snart.

Nu har planeringar inför vårterminen börjat och det känns konstigt att det faktiskt inte är så mycket tid kvar. Jag är ju van med det tyska systemet där"höstterminen" börjar i oktober och slutar i februari. Nästa termin blir mycket spännande för mig och där väntar även några utmaningar Jag kommer undervisa i affärstyska, en sak som jag aldrig gjort förut. Jag är mycket tacksam för chefens förtroende (även om jag vet att det har dels med besparing att göra. Jag är ju gratis för institutionen...), men samtidigt lite skrämd. Men man måste ju våga för att vinna!

Till slut hade jag lovat åt Keri att berätta sju saker om mig. Här kommer mina svar:

1) När jag var liten hade jag mycket svårt att uttala mitt namn. Det blev "Krakri" istället och min mamma kallar mig fortfarande så. Det är också därför bloggen heter så.

2) Jag är nog världens största gottegris och det är mycket hemskt att det finns sådana goda lösgodis överallt i Sverige. För att inte prata om fika....

3) Jag älskar att pyssla, klistra och klippa.

4) Jag är mycket förtjust i barnböcker, framför allt bilderböcker och jag funderar om det skulle vara ett bra avhandlingstema för en möjligen dissertation.

5) Precis som Keri älskar jag vatten i alla möjliga former. Jag gillar även att hoppa in i vattenpölar så att det plaskar ordentligt. (OBS!: Dock ej is innanför tröjan)

6) Jag gillar att titta på Sci-Fi på tv. Det är mycket konstigt egentligen för jag gillar inte att läsa Sci-Fi-böcker.

7) Jag älskar "pillilutter", allt från min Erzgebirgsjulpynt till vindspel i fönstret. Det får dock inte vara för kitschigt.