En av UNTs artiklar idag handlade om utländska studenter och deras framtid i Sverige. Troligtvis kommer tusentals utländska studenter inte få chans att plugga vid en svensk högskola trots att de ansökt helt korrekt. Antalet av utländska kandidater har ökat kraftigt inom de senaste åren: från 4000 sökande innan HT 2007/2008 till 22000 nu. Nu är det bara den svenska administrationen som inte hinner hantera alla ansökningar. Det gäller såväl betygsbedömningen som uppehållstillstand till alla utländska studenter.För att inte försena de svenska kandidaternas ansökningar ska nu enligt artikeln en stor del av ansökningarna slängas som de aldrig har funnits. Intressant är också att man inte får klaga för det finns ju inget beslut. Ansökningarna slängas bara enligt UNT.
Jag har också sökt, men jag har två stora fördel. Först och främst är jag från EU. Sedan har jag också ett svenskt personnummer, typ den gyllene nyckeln till universitetsutbildningen och till allt annat. Jag fattar liksom inte hur det hela kan vara lagligt. De kan minsann inte skriva ut ett visst antal studieplatser och sedan beklaga sig att för många söker. Samma gäller brister på behörighetskravet. Om man erbjuder program och kurser på svenska och har kravet att den som söker måste ha svenskkunskaper liknande Svenska B, då måste Högskoleverket helt enkelt vara strikt eller hitta en väg att kunna garantera språkundervisningen vid studierna.
Visst är det bra med program på engelska, men då blir det så synd om den majoriteten av studenterna är liksom från Sverige och resten är tyska utbytestudenter som talar dålig engelska. Nej, det här är mycket bedrövligt tycker jag. Hoppas de hittar en lösning innan papperkorgarna på Högskoleverket rinner över av ansökningarna.
Apropå bristande språkkunskaper. Det påminde mig om ett upplevelse jag hade när jag skrev min TISUS-test ifjol. Vi var kanske 20 stycken i Uppsala som deltog i TISUS-examen. Språkkunskaperna var mycket olika. Jag hade min muntliga delen med en kille som var ursprungligen från Ryssland, hade sedan flyttat till Kanada och har bott nu i Sverige i typ 6 år. Han var så usel på svenska. Jag förstod honom nästan inte. Kanske bra att veta att han var 17 år och gymnasieelev. För mig som språklärare var det nästan obegripligt. Han ville söka till KTH och plugga till ingenjör, på svenska förstås. Visst, även om matematiken och siffror är samma i hela världen, måste man ju ändå förstå texterna, föreläsningarna och t.o.m. kunna uttrycka sig som student på en viss nivå som är högre en "Jag skulle vilja ha en kanelbulle." Kanske..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar