Svenska

Sedan tre veckor tillbaks undervisar jag svenska på folkuniversitet. Så varje onsdag cyklar jag till Reclam-gymnasiet med cd-spelaren i lilla cykelkorgen och väskan med böckerna på ryggen. Jag har 14 elever. De flesta är nog omkring 30år och väldigt motiverade. En tjej är från Kina och hon är duktig. En annan går 2:a på gymnasiet och är så förtjust i Sverige "och allt som är svenskt". Hennes favoritband är Mando Diao och Stockholm är förstås hennes favoritstad. De andra vill huvudsakligen lära sig svenska för de åker på semester till Sverige och vill kunna prata svenska där. En kille tycker att hans engelska är såpass dålig att han hellre vill kommunicera på svenska. Jag måste verkligen säga att jag har en väldigt rolig kurs. De är motiverade, duktiga och sugna på att lära sig svenska så fort som möjligt. De springer frivilligt runt i klassrummet, försöker tala svenska så väl det går och pratar pratar pratar. Ofta är det svårt att göra sådana kommunikationsövningar med kvällskurser, men de gillar det verkligen. Förre veckan sprang de runt i knappt 25min och försökte intervjua varandra. Jag hade lite svårt att lugna dem igen. Men det känns bra att de inte är rädda att prata med varandra på det främmande språket. På onsdag ska vi lära oss artiklar, siffrorna och tränar lite med verb. De kan redan verb i presens, fast vi måste öva lite mera med det. Vi har också lyssnat på olika dialekter och de ogillar skånska. Jag försöker hitta några exempel av gotländska men det blir väl svårt. Kanske läsa vi lite och höjer ordförrådet.

På den andra undervisningsfronten är det fortfarande lugnt. Jag har inte hört någonting om jobbet i Sverige än. Jag väntar varje dag på brevet, men det kommer inte. I Uppsala var jag också på ett rekryteringsmöte. Det var sådär och jag vill faktiskt inte jobba på den skolan. Verkligen inte, även om jag hade ont om pengar. En skola där alla elever behandlas som kunder och där lärarna verkar som topmodeller i sina snygga och dyra kavajer från Stockholms mest populära butiker är troligen inget för mig. Projektledaren kunde inte ens prata med mig om undervisningen i moderna språk. Det verkade inte vara lika viktigt som att uppfostra eleverna till framtida konsumenter.