Totalt har vi använt tre olika bärdon sedan han föddes. Jag försöker göra det i kronologisk ordning samt nämner lite för- och nackdelar. Självklart gäller det våra erfarenheter. Så för andra funkar det kanske perfekt som inte funkade alls för oss.
Jag har alltid vetat att jag vill bära mitt barn. Men det finns ju hur många olika möjligheter, modeller, storlekar osv. Ett bra tips är att försöka informera sig innan barnets födsel. Prata med din barnmorska, kolla på nätet, hör med andra föräldrar. Fundera på vad som är viktigt (bärkomfort, snabbhet, material, färg...)
Ett av de viktigaste kriterierna för mig var/är att barnet ska sitta i den så kallade "grodpositionen" dvs. ergonomiskt korrekt. Höften och bäckenet belastas på det sättet inte och barnet kan bäras så naturligt som möjligt. Vissa barnselas (t.ex. BabyBjörn) garanterar denna position ur min erfarenhet bara när de är väldigt små. När barnet blir större hänger benen oftast ned och därmed sitter barnet inte längre i grodpositionen vilket i sin tur kan leda till höftproblem.
En annan aspekt för oss var bärkomforten. Vi ville kunna bära plutten så länge som möjligt så bekvämt som möjligt. Vi hoppade direkt över elastiska trikåsjalar då plutten alltid varit rätt stor och tung. Vi testade en vävd långsjal men varken vi eller plutten trivdes med det. Jag blev väldigt varm och tyckte det var krångligt att binda. Plutten tyckte nog att det tog för lång tid och vantrivdes pga. av det. Generellt funkade det inte bra för oss i början då han inte gillade närheten i sjalen. Jag tror vi kunde bära honom längre stunder när han var runt 3 månader. Då verkade han börja trivas.
När plutten var ungefär 1 månad köpte vi en så kallad MeiTai som är en kvadratisk bärsjal med som man knyter som ett förkläde. I princip kan man säga att det är bärsjal och bärsele i ett. Fördelen är att man kan bära på rygg och på mage. Vår MeiTai funkade jättebra i början. När plutten var mycket liten satt han med benen innanför och jag bar mest på magen. (Min man trivdes förresten inte med MeiTain!) För att stödja huvudet lite bättre stoppade jag alltid en mjuk handduk eller kvadratisk tygblöja bakom hans huvud. MeiTain avlastade väldigt bra i början men det funkade inte längre när han blev tyngre. Så den sålde vi till en annan familj. :-)
MeiTai
Ungefär samtidigt köpte vi en Manduca som är en ergonomisk bärsele som kan bäras på mage, rygg och höft. Den funkar för barn upp till 20kg. Manducan har en insats för nyfödda och kan så med också användas för väldigt små barn. Plutten har ju varit rätt stor från början så det var inget problem men jag vet inte riktigt om den skulle funka för väldigt små barn. Man får testa sig fram alternativt vänta kanske tills barnet är lite större. I början var det mest på magen men nu för tiden bär vi endast på ryggen. Vi använder Manducan när vi promenerar längre sträckor (t.ex. med hunden hos svärföräldrarna) eller när vi ska gå och handla till affären. Min man tycker mest om att korsa banden, det gör inte jag. Vi köpte en ny Manduca men det finns bra begagnade. Fördelen är också de är väldigt slitstarka och har ett bra återförsäljningsvärde.
Manduca
Det mest populära bärdonet är dock vår ringsjal. Den köpte jag från en kollega. Vår ringsjal är från det svenska märket Looma och den använder vi dagligen. När han inte kan somna men är toktrött, på museer, på korta promenader (typ från bilen till lägenheten). Ringsjalar kan användas på magen, höft och rygg. Dessutom kan barnet läggas i s.k. vaggposition när det är mycket litet. Vi bär mest på höften nuförtiden men det händer också att jag vrider sjalen så att plutten hamnar på ryggen. Fördelen med vår ringis är den lilla fickan där jag oftast ha nycklarna, mobilen och plånbok. När vi åkte till Tyskland för några veckor sedan bar jag plutten i ringsjalen efter vi checkat in bagaget. Jag använde den även under olika museumsbesök. Ringsjalar är mycket små och kan förvaras i handväskan när man inte behöver dem. Dessutom har vi också en s.k. vattenringsjal som består av lätt torkande material som vi använder på badhuset. På det sättet har jag händerna fria och kan hålla mig fast om det behövs. Att halka med en 13kg bebis är annars inte så kul...
Ringis/Sling
En kompis till mig gav mig en Kitenge från Tanzania i present. Det är alltså ett afriskanskt tyg som också användas som bärsjal. Den har jag dock inte använt än men jag ser fram emot att testa den.
Ifall att det blir ett barn till kommer jag nog testa långsjalen en gång till. Jag är ju lite sugen att lära mig olika knytningar.
Diese Woche ist International babywearing week und ich wollte gern meine Erfahrungen aus den vergangenen 10 Monaten teilen. Vielleicht fühlt sich ja jemande inspiriert, auch sein Kind zu tragen.
Dass wird den Spatz tragen wollen, war uns von Anfang an klar. Allerdings wird man von dem Angebot schlichtweg erschlagen. In Deutschland ist es m.E. viel gewöhlicher, dass man Kinder in Tragetüchern sieht. Hier in Schweden ist es eher selten. Zwei Sachen waren für uns recht wichtig. Zum einen sollte das Kind in der sogenannten Anhock-Spreizstellung, also eine natürliche, ergonomisch korrekte Sitzstellung, sitzen können. Das funktioniert beim BabyBjörn aus meiner Erfahrung nur für ganz kleine Kinder. Sobald das Kind grösser wird, hängen die Beine runter und belasten die Hüfte zu sehr.
Ein anderes wichtiges Kriterium war der Tragekomfort. Der Spatz war von Geburt an sehr gross und wir wollten ihn gern so bequem wie möglich tragen können. Elastische Trikottücher haben wir gleich übersprungen und ich muss dazu sagen, dass der Spatz sich im Tuch am Anfang überhaupt nicht wohl gefühlt hat. Wir haben ein Tragetuch probiert, aber das war nichts für uns. Zu warm, das Binden hat lange gedauert und der Spatz hat gequengelt und wollte raus. Als er ungefähr 3 Monate war, wurde es besser und seitdem tragen wir jeden Tag.
Als der Spatz ca. 1 Monat alt war, kauften wir einen MeiTai. Den mochte ich ganz sehr, mein Mann nicht so sehr. Ich habe v.a. auf dem Bauch getragen, später auch auch dem Rücken. Der hat prima funktioniert, aber irgendwann wurde der Spatz zu schwer und dann haben wir ihn schweren Herzens wieder verkauft. MeiTais sind leicht zu binden und haben sehr oft so schöne Muster. Um den Kopf zu stützen, habe ich oft eine kleine Molltonwindel unter den Kopf gelegt, damit er nicht so hin und her wackelt.
Ungefähr gleichzeitig haben wir auch eine Manduca gekauft, die v.a. mein Mann benutzt hat. Er trägt am liebsten mit gekreuzten Trägern, ich lieber in der "Rucksackversion". Die Manduca hat bei uns von Anfang an super funktioniert, aber ich bin mir nicht sicher, ob sie wirklich für richtig kleine Neugeborene geeignet ist. Es gibt zwar den Neugeboreneneinsatz, aber ich würde doch eher warten, bis das Kind ein wenig älter ist. Die Manduca benutzen wir heute v.a. bei längeren Spaziergängen (z.B. Waldspaziergänge bei den Schwiegereltern) oder zum Einkaufen. Wir haben die Manduca neu gekauft, aber es gibt gebrauchte, die man getrost kaufen kann. Der Wiederverkaufswert ist auch recht gross.
Unsere beliebteste Tragehilfe ist jedoch unser Ringtuch/Ringsling. Wir haben eins von der schwedischen Firma Looma, aber es gibt die von zig Anbietern (Storchenwiege, Didymos etc.). Das Ringtuch benutzen wir täglich: zum Einschlafen, beim Müll-runter-schaffen, vom Auto in die Wohnung. Als wir vor ein paar Wochen nach Deutschland gefahren sind, war es ein unersetzlicher Retter. Auf dem Flughafen, als wir den Wagen eingecheckt hatten, im Museum, wo der Wagen nicht mit rein durfte. Unser Ringtuch hat den Vorteil, dass es eine kleine Tasche für Portmonnaie, Schlüssel und Handy hat. Zudem passt es in jede Tasche, wenn man es mal nicht braucht. Wir haben ausserdem auch ein Wasserringtuch, das aus schnelltrocknenden Stoff besteht. Das benutze ich in der Schwimmhalle, weil ich mich da einfach sicherer fühle. Wer will schon mit einem 13kg-Kind auf dem Arm ausrutschen...
Eine Freundin hat mir einen Kitenge aus Tanzania mitgebracht. Den möchte ich sehr gern als Tragetuch verwenden, habe es aber noch nicht ausprobiert. Falls wir noch ein Kind kriegen sollten, werde ich auch noch mal ein normales Tragetuch austesten. Ich mag ja schon die verschiedenen Bindetechniken lernen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar