Vad tiden går... nu är det redan november. Vårt liv är rätt så monotont. Mannen åker till universitetet varje morgon och kommer inte hem förrän det blir mörkt. Plutten och jag besöker öppna förskolan, träffer vår mammagrupp, lunchar med mina kollegor och försöker njuta av livet.

Förra torsdag fick vi dock besök av Kerstinoch hennes sambo. Det var 3 år sedan vi sågs senast. Då bodde vi fortfarande mitt i stan och Athene spenderade hela hösten hos oss. Denna gång blev det en underbar promenad i Gamla Uppsala med barnvagn. Vi tittade på den vackra kyrkan och lärde oss att Celsius' familjegrav befinner sig där. Efteråt blev det en mycket god lunch på Odinsborg och jag fick de sista pannkakorna. Plutten fick en underbar liten bok om lille elefanten Rüssel och hans höstäventyr.Boken måste följa med nu vart vi än går..




Tänk vilka underbara möten internetet gör möjligt. Kerstin och jag kanske aldrig mötts om vi inte skrivit blogg.






Mensch, die Zeit vergeht. Jetzt ist es schon November. Das Leben ist zur Zeit wirklich monoton. Der große Schatz fährt jeden Morgen zur Uni und kommt erst wieder, wenn es dunkel ist. Der kleine Schatz und ich gehen zum offenen Kindergarten, treffen unsere Elterngruppe, essen Mittag mit meinen KollegInnen oder machen es uns gemütlich.

Letzten Donnerstag hatten wir aber Besuch von Kerstin und ihrem Lebensgefährten. Im Herbst 2009 haben wir uns das letzte Mal getroffen. Da war noch alles anders. Wir wohnten noch mitten in der Stadt und Athene wohnte damals bei uns. Dieses Mal fuhren wir nach Gamla Uppsala und machten einen langen Spaziergang mit dem Kinderwagen. Danach gabs leckeres Mittagessen in Odinsborg und ich bekam die allerletzten Eierkuchen. Der kleine Spatz bekam ein kleines Bilderbuch mit dem Elefanten Rüssel. Das muss jetzt überall mit hin...

Wie schön, dass es Internet und Blogs gibt. Sonst hätten Kerstin und ich uns vielleicht nie getroffen.