Idag är det fyra år sedan min morfar lämnat jordelivet! 4 år fulla av saknad. Smärtan har försvunnit men längtan finns kvar. Hur gärna skulle jag vilja diskutera böcker med dig, berättar om avhandlingen, gå genom din trädgård och äta de första blåbär i smyg. Hur glad hade du blivit över Plutten. Du hade ringt alla dina vänner och berättat om ditt barnbarnsbarn. Det hade du nog aldrig erkänt men jag vet att du hade gjort det.

Nu träffas vi bara i drömmarna. Där pratar vi och promenerar mycket. Ibland är även mormor med och det är de bästa drömmarna.

Du fattas mig så oerhört mycket. Kanske ännu mer just idag!




Mormor och morfar, vår 1983