En av mina favoritdikter är denna av den finska poeten Mirkka Rekola:
Laskin ruokapaketin puistonpenkille.
Istuin, katselin merta.
Oli kuin vieressä olisi joku joka odottaa kotona.
(1968)
Jag lade matpaketet på parkbänken,
satt mig, tittade på havet.
Det var som om någon var bredvid mig, som väntar hemma.
( fri översättning)
Istuin, katselin merta.
Oli kuin vieressä olisi joku joka odottaa kotona.
(1968)
Jag lade matpaketet på parkbänken,
satt mig, tittade på havet.
Det var som om någon var bredvid mig, som väntar hemma.
( fri översättning)
Hennes dikter utspelar sig ofta på stränder och gator och har människan i fokus. Fler av hennes poesi hittar man på denna sida. Boken "Ilo ja epäsymmetria" ("Glädjen och assymetri") översatts även till svenska. På tyska finns poesisamlingen "Himmel aus blauem Feuer".
2 kommentarer:
Kan du finska också?
Nej, inte riktigt. Det är nog omöjligt att lära sig. Jag läste en språkkurs på universitetet i 2 år, men har nästan glömt allting.
Det var en finsk kompis till mig som gjorde mig bekant med Rekolas poesi. Språket är ganska enkelt så det var perfekt för en nybörjare.
Skicka en kommentar