Stars & Stripes

I bloggvärlden har det pågått en del diskussioner om kroppsformer, träning och huruvida der är bra att lägga ut bilder på sig själv. Bland annat har ju Underbara Claradiskuteratkvinnans kropp som anses vara allmänt egendom. Jag vill inte blanda mig in i debatten men diskussionerna har väckt en del tankar om min uppväxt och hur mycket det påverkar mig än idag.

När jag var liten skulle jag helst smälta in och inte synas. Min moster kallade mig för "mops" som kan väl översättas som "tjockis". Kommentarer som "Om du exploderar någon dag är det bara ett fettfläck kvar." hörde jag rätt regelbundet. Jag fick inte ha tvärrandiga kläder för "då ser man tjock ut". Om jag tittar på barnbilder ser jag en lång tjej som inte är tjock. Lång ju men inte tjock som man skulle definera som ett överviktigt barn idag. Min mamma teg, troligen hade hon ingen ork att kämpa emot. Själv bemöttes hon med liknande kommentarer som liten och även senare. Morfar kallade henne även "vår tjockis" i offentligheten. När jag började skolan började jag gömma mig i böckernas värld. Jag drömde mig bort, gick på äventyrsresa med Enid Blytons hjältar, läste folksagor och tyska flickböcker. Jag rörde mig mindre och mindre fysiskt. Resultatet blev förstås att jag blev överviktig. Samtidigt började kläderna bli mörkare och mörkare. Jag skulle och ville inte synas. Skamkänsla. Tjockisen. Sämst på idrott. Ingen självkänsla alls. Ett svart hål på klassfotot.

I nian åkte jag till Frankrike. Min värdmamma Agnès ville så jättegärna gå och titta på kläder med mig. Vad roligt det skulle bli tyckte hon. Nej, tänkte jag. Jag kommer ju aldrig i dessa franska storlekar. Jag vägrade följa med. När hon kom tillbaka hade hon köpt en färgglad sjal till mig som hon knöt runt mitt hår. "Du måste ha färg på dig!" upprepade hon flera gånger.
Denna mening ekar än i dag i mitt huvud även om det tog några år tills jag började lyssna. Sedan Plutten föddes bär jag oftast färgglada kjolar och klänningar. Jag älskar randig och har nog olika randiga plagg i lilla garderoben. Plutten kläds i färgglada, mönsterrika kläder och vi tar inte hänsyn till varken köns- eller andra normer. Han ska synas för han är han. Jag ska finnas för jag är jag. Oavsett om jag är under-, normal- eller överviktig. Vi alla är ju jätteviktiga!

(Bilderna är för övrigt tagna av fina Nouna Andersson i Göteborg)