visst kan jag cykla...

Nya tider

2011-11-29T09:59:00.000+01:00

Nuförtiden är jag rätt så sällan här och jag känner att det blir jobbigt att ha två bloggar. Därför har jag mer eller mindre bestämt att "flytta" till mitt gamla ställe. Om du vill kan du följa med mig hit. Välkommen!

Hier bin ich nur noch ganz selten und ich merke, wie anstrengend es wird, zwei Blogs gleichzeitig zu führen. Darum habe ich beschlossen, nur noch meinen "alten" Blog zu benutzen. Wenn du magst, kannst du mich gern dort besuchen. Herzlich willkommen!

Cherry love

2011-08-14T09:31:00.000+02:00

Mina svärföräldrarnas granne har världens godaste körsbär.. ♥

Der Nachbar meiner Schwiegereltern hat die leckersten Kirschen der Welt.. ♥

Gamla Uppsala

2011-08-02T13:38:00.008+02:00

En av de vackraste platserna i Uppsala måste nog vara gravhögarna i Gamla Uppsala. Jag älskar att vara där: på våren när naturen bryter sig genom det snöiga täcket, på Valborgsmässoafton vid den värmande elden, på sommaren med en glass i handen, på hösten när naturens färger är som vackrast, på vintern när snö och is bjuder in på längdskidåkning.

Einer der schönsten Plätze in Uppsala sind sicherlich die Grabhügel in Gamla Uppsala. Dort bin ich am liebsten: im Frühling, wenn die Natur sich durch die Schneedecke kämpft, an Walpurgis am wärmenden Feuer, im Sommer mit einem Eis in der Hand, im Herbst, wenn die Natur am buntesten ist, im Winter, wenn Schnee und Eis zum Skilanglauf einladen.

Auf Entdeckungsreise

2011-08-01T17:55:00.006+02:00

Förra veckan kom vi tillbaka från en liten resa till Estland. Vi hade planerat länge att åka dit någon gång men det blev aldrig av. Nu var det rätt tillfälle att gå på upptäcktsfärd i det lilla landet på andra sidan Östersjön. Även om vi inte gillar de stora båtarna pga kryssningspassagerare blev det en båtresa från Stockholm. Framme i Tallinn möttes vi av 35 grader och mycket hög luftfuktighet. Som tur fanns det en dusch och Östersjön framför hotellets fönster. Vi spenderade dock inte så mycket tid inne utan gav oss ut för att njuta av denna fantastiska stad.

Den vackra gamla staden där man känner av hansatidens storhet
Die schöne Altstadt, wo die Hansezeit ganz präsent ist

Birgittaklostret som var en gång Nordeuropas största kloster. Klostret förstördes redan 1577 men ruinerna står kvar och låter sig inte störas, varken av nyfikna besökare eller krig. De överlevde även attackerna under Andra Världskriget.
Das Hl. Birgitta-Kloster war im Mittelalter eines der grössten Klosteranlagen in Nordeuropa. Seit 1577 ist das Kloster zerstört, aber die Ruinen halten jeden Sturm aus. Auch die Angriffe im 2. Weltkrieg haben sie überlebt.

När man har nog av storstadens stress är det skönt att flyr till stadsdelen Rocca al Mare. Där kan man njuta av lugnet och ligga i gräset.
Hat man genug vom Grossstadtstress kann man sich in den Stadtteil Rocca al Mare zurückziehen, um die Ruhe zu geniessen oder gemütlich im Gras zu liegen

Där finns det också det estniska friluftsmuseet men vackra gamla bondgårdar från hela Estland. Dort findet man auch das estnische Freilichmuseum mit schönen alten Gehöften aus ganz Estland.

Fina takdetaljer / Schöne Dachdetails

Letzte Woche sind wir von einer kleinen Reise nach Estland wieder gekommen. Wir wollten ja schon lange mal dorthin fahren, aber bisher hat es nie geklappt. Jetzt war also endlich Gelegenheit und wir begaben uns auf Entdeckungsreise in das kleine Land auf der anderen Ostseeseite. Wir mögen ja eigentlich diese Riesendampfer nicht, weil die Passagiere die nur nutzen, um billig Alkohol zu kaufen und zu trinken, aber wir machten eine Ausnahme und auf ging die Reise von Stockholm. Nach 14 Stunden Überfahrt empfang uns Tallinn mit schwülen 35 Grad. Zum Glück hatten gab's eine kühle Duscheund die Ostsee gleich vor der Haustür. Aber drin waren wir eh nicht so viel, denn es gab ja soviel zu. entdecken.

Sommarlivet

2011-06-08T23:18:00.001+02:00

Livet är ett stort under eller kanske ett underverk. Varje dag händer något nytt, någonting jag inte förväntade. Men det blir inga problem ändå. Livet rullar på och på något konstigt sätt har jag blivit lugnare och slutat oroa mig. Allt löser sig. Det är ingen ide att upphetsa sig eller hamna i panikkoma. Det sista halva året har jag försökt att leva efter den principen. Det har funkat bra. Jag har hållit föredrag både på svenska och tyska, jag har blivit filmat och analyserat, jag har åkt ensam till internationella konferenser och vågat ställa frågor på engelska inför en stor publik. Och jag överlevde. Denna sommar kommer jag fortsätta..i små steg men ändå! Jag kommer skriva en recension som ska publiceras i en internationell tidskrift. Jag är nervös men jag vet att det kommer gå bra. För jag vet att jag kan och att det är inget negativt att be om hjälp.

2010-12-24T11:24:00.002+01:00

2009-12-24T11:33:00.000+01:00

God Jul och gott nytt år!
Frohe Weihnachten und einen guten Rutsch ins neue Jahr!

Sheriffi

2009-09-10T16:46:00.003+02:00

Det var tyst här ganska länge på grund av alla tragedier i år. Vi behövde alla lite mer lugn och ro. Det är svårt att fortsätta på det vanliga sättet, att bara lyfta huvudet och fortsätta gå. Det är svårt att motivera sig till någonting. Just nu spenderar jag dagarna att skriva ansökningar och klara av alla avslag som kommer in. Det år svårt att svälja att man inte ens anses vara kvalificerad att läsa sagor för barn. Men det gäller väl att skaka av sig allt det där.

Egentligen ville jag inte bara gnälla men tippsa om en ny tvåspråkig kulturtidskrift vid namnet "Sheriffi". Den bevakar ny finsk, sverigefinsk och finlandssvensk kultur och utkommer fyra gånger per år. Det kommer också finnas en nättidning fr.o.m. den 25 september.

Lite ur första numrets innehåll: Det första numret behandlar bl.a. hur finskheten inspirerat artister som Frida Hyvönen, Markus Krunegård, Amir Chamdin, Anna Järvinen, Kristian Anttila och Anna Maria Espinosa. Premiären innehåller också intervjuer med författarna Kjell Westö Miika Nousiainen och Monika Fagerholm. Modekorrespondenten Paola Suhonen kåserar om sitt studieliv i New York och gästkolumnisten Zach O'Yeah dryftar språk och identitet. Sheriffi gör även ett besök hos modernisten Vuokko Eskolin-Nurmesniemi på Brändö i Helsingfors.

För alla som bor i västra Sverige eller tänker besöka bokmässan i Göteborg: Sheriffi har en egen monter (C01: 27) nära den stora Finlandsmontern.

Livslinje

2009-07-31T12:22:00.003+02:00

En av mina tyska favorittrubadurer, Gerhard Schöne sjunger om så här om livet:

Alles muss klein beginnen,
lass etwas Zeit verrinnen.
Es muss nur Kraft gewinnen,
und endlich ist es groß.

I mars fick jag några frön från min mormor. Efter månaders av ompysslingen först på fönsterbänken och sedan på balkongen kom i förrgår den första blomman. Det är så fint att se hur denna växten klättrar upp mot himlen för att hitta de få solstrålen som hittar sin väg genom det tjocka molntäcket här i Uppsala. Jag önskade bara min mormor kunde dela glädjen om blomman med mig. Men det är bara en önskan. Hon gick bort i fredags. Inte ens blommorna var en tröst för henne efter morfars död i mars. Jag har blommorna kvar på balkongen som påminner mig om henne och ger kraft i denna svåra stund.

Einer meiner Lieblingsliedermacher erinnert einen mit seinem Lied, dass alles klein anfängt und Zeit zum Wachsen braucht. Im März bekam ich von meiner Oma eine kleine Tüte mit Blumensamen. Nach Monaten des Pflegens entdeckte ich vorgestern die erste kleine Blüte. Für mich ist es fast ein Wunder zu sehen, wie aus einem so kleinen Samenkorn eine so wunderschöne Blume wachsen kann. Leider kann meine Oma dieses Wunder nicht mehr mit mir erleben! Am Freitag letzte Woche ist sie gestorben. Nicht mal die Blumen konnten sie nach dem Tod von meinem Opa trösten. Ich habe aber das Blumenwunder auf meinem Balkon und das gibt mir Kraft in dieser schweren Zeit.

Memories

2009-05-08T23:56:00.001+02:00

Manchmal muss man einfach nur ein bestimmtes Lied hören und schon gehts einem besser.

Ibland räcker det med en viss låt och man mår genast bättre.

Bücherrunde

2009-05-06T12:43:00.003+02:00

Böcker (mars, april 2009):

- Peeter Sauter: "De lata barnens bok"
- Helga Nõu: "Ode till en skjuten räv"
- Tove Jansson: "Sommarboken"
- Vladimir Beekman: "Nattflygaren"

1. Mai 2009

2009-05-01T22:39:00.003+02:00

Die Kinder schreien »Vivat hoch!«

In die blaue Luft hinein;

Den Frühling setzen sie auf den Thron,

Der soll ihr König sein.

Die Kinder haben die Veilchen gepflückt,

All, all, die da blühten am Mühlengraben.

Der Lenz ist da; sie wollen ihn fest

In ihren kleinen Fäusten haben.

(Theodor Storm)

Första maj vid Mälaren. Barnen badar och trotsar kylen. Segelbåtar glider majestetiskt på vågorna. Lugn och solig var denna dag. Jag hoppas månaden fortsätter på samma sätt.

Maifeiertag am Mälarensee. Einige Kinder stürzen sich bereits in die Fluten. Einige Segelboote gleiten majestätisch über die Wellen. Ruhig und sonnig begann unser Mai. Ich hoffe, es geht weiter so.

Valborg 2009

2009-04-30T21:48:00.000+02:00

Våren är här och jag finns fortfarande. Jag njuter av solen och blommorna och sorgen blir mindre för varje dag. Tyngden på själen blir lättare och leendet är tillbaka. Med detta följer också kraften för skrivandet.

Igår var det dags för Valborg igen. Staden hade ju redan invaderats av tusentals människor i början av veckan men igår kulminerade firandet förstås.

Såhär såg vår dag ut. Mycket traditionellt men ändå utan det studentikosa supandet.

Klockan 10 strömmer nog hela staden mot Fyrisån där Forsränningen börjar snart. Vid första fallet finns det ingen plats kvar. Därför fortsätter vi till Haglunds bron där vi fick riktigt bra platser trots att vi var lite sen ute.

Såhär kan det gå till vid Forsränningen. Viking Line angreps av Studenthälsan och 3 andra flottar. Totalt var det nog över 50 stycken men alla överlevde nog inte det första fallet lite längre ned.

Sedan var det dags för sillunchen. Fast inte på någon av nationerna men på vår balkong.

Efter lite pausandet var det dags för mösspåtagning vid Carolina Rediviva. Jag själv har ju ingen studentmössa men det är roligt att se så många människor där uppe på min älskade Carolinabacke.

Vidare till Universitetshuset. Klockan 15.15 ger Orphei Drängar konsert i universitetes aula. Inne finns inga platser kvar men det är lika fint utanför.

På kvällen tar vi cyklarna ut till Gamla Uppsala. Vid Kungshögarna tänds majbrasan, kören sjunger, fyrverkeri och en bra stämming.

Januari och feruari 2009

2009-03-04T20:15:00.000+01:00

Lyxläsning (januari och februari 2009)

- Liza Marklund "Den röda vargen"
- Liza Marklund "En plats i solen"
- Maarja Talgre "Leo - ett estniskt öde"
- Maarja Talgre "Leos dotter"
- Jaan Kross "Kejsarens galning"

2009-03-02T20:56:00.005+01:00

Memento

Vor meinem eigenen Tod ist mir nicht bang,
nur vor dem Tode derer, die mir nah sind.
Wie soll ich leben, wenn sie nicht mehr da sind?

Allein im Nebel tast ich todentlang
und lass mich willig in das Dunkel treiben.
Das Gehen schmerzt nicht halb so wie das Bleiben.

Der weiß es wohl, dem Gleiches widerfuhr -
und die es trugen, mögen mir vergeben.
Bedenkt: Den eignen Tod, den stirbt man nur;
doch mit dem Tod der anderen muss man leben.

(Mascha Kaléko, ur: "Verse für Zeitgenossen", Rowohlt-Verlag: ¹⁹2004)

Min morfar lämnade oss igår kväll. Jag är mycket tacksam och glad över att ha haft honom vid min sida i 26 år och jag är så otroligt stolt över honom att han inte förlorade sin humor och värdighet trots den eländiga sjukdomen som tvingade honom på knä till slut.

Modersmålsdagen

2009-02-21T19:56:00.003+01:00

Idag är den internationella modersmålsdagen som instiftades av FN för att främja kulturell och språklig mångfald året 1999.

I hela världen talas idag över 6000 språk men mer än hälften är faktiskt utrotningshotade. Minnesdagen ska uppmärksammas på dessa språkens öde. Med språket försvinner nämligen också minnen, traditioner, värderingar, känslor - ja, en hel kultur!

Enligt FNs lista är följande språk extremt hotade i Sverige: pitesamiska, umesamiska, sydsamiska och lulesamiska. Dessutom finns det älvdalska och gotländska med på listan men som inte är i en sådan direkt fara enligt FN. Frågan i denna sammanhang är ju bara de politiska åtgärder som görs här i Sverige. Samiskan är sedan 9 års tillbaka ett officiellt minoritetsspråk i Sverige och har därför speciella privilegier. Debatten om älvdalskan status däremot pågår fortfarande. Vi får nog se hur språkens situation i Sverige fortsätter i framtiden.

Här hittar ni i alla fall den interaktiva kartan av alla hotade språk i världen.

Estniska öden

2009-02-18T20:05:00.010+01:00

Sedan januari läser jag en kurs på universitet som heter "Estlandskunskap". Under de senaste månaderna har jag nämligen märkt hur lite jag egentligen vet om de baltiska länderna. Ganska pinsamt tycker jag för att den tyska och den baltiska historien är ju tätt förknippade med varandra. Nu läser jag alltså en kurs där jag ska lära mig mer om Estlands historia, geografi, samhällsförhållanden och kultur. Dessutom ska vi läsa tre olika skönlitterära verk - i översättning förstås.

Den första boken var "Leo: ett estniskt öde" av Maarja Talgre. I boken berättar hon om sin far Leo Talgre som dog som ung soldat under andra världskriget. Med hjälp av fotografier, tidningsklipp, brev och andra dokument får vi följa dotterns sökning efter sitt ursprung och sin familjehistoria. I centrum av denna sökning står förstås Leo, hennes far, som trots att hon fick aldrig möta honom alltid var ständigt närvarande i hennes och familjens liv.

I början av boken träffar vi Maarja, då som åttaåring och hennes familj. Familjen hade lyckats fly till Sverige från det krigsdrabbade Estland under dramatiska omständigheter i september 1944. Fadern Leo stannade i Estland för att kämpa för landets självständighet. Nu längtar lilla Maarja efter att hennes far ska komma till henne. Men med åren blir det mer och mer tydligt att hon aldrig kommer kunna träffa sin far personligen. Han blev ett av de många estniska offren som mördades av den sovjetiska armén. För hans dotter Maarja som föddes i frihet börjar en resa till familjens förflutna. Hon vill veta vem som är mannen på fotona som alla i familjen saknar så mycket. Hon vill veta mer om familjens hemland som trots att hon talar estniska hemma är fullständigt okänt för henne.

Ett öde som säkerligen delats av många estniska familjer som flydde till Sverige under andra världskriget. Mellan 1940 och 1945 kom det omkring 25000 ester över Östersjön till Sverige. Landet blev det kulturella centret för många estniska exilförfattare. Litteraturproduktion på estniska var enormt. Tyvärr översatts bara en liten del till svenska. En orsak till varför den rika estniska litteraturen förblev mest okänd för majoritetssamhället. Situationen har dock förändrats så småningom. En del publicerar nu också på svenska så som Maarja Talgre. Hon kallar estniskan för sitt 'inre språk'. För henne förknipas estniska med för många smärtsamma minnen från landet som var en del av hennes liv men som hon ändå inte fick möta tills hon var vuxen. Hennes böcker publiceras först på svenska, hennes 'yttre språk' som hon även kalla för sitt överlevnadens språk. Översättningen görs sedan av en mer eller mindre främmande person. Kanske behövs denna neutralitet för att lyckas med det inre språket.

Februarisol

2009-02-03T07:40:00.003+01:00

Efter många gråa dagar, både inne och ute, överraskade den första februarimorgonen oss med soligt väder.

(Bilder av Per Boström)

Det blir inget bättre i år

2009-01-10T00:00:00.004+01:00

Årets början kan jag sammanfattar med Erich Kästners berömda citat: "Wird's besser? Wird's schlimmer? fragt man alljährlich. Seien wir ehrlich: Leben ist immer lebensgefährlich!". Det blir inget bättre eller sämre, livet är alltid livsfarligt.

Kanske inte riktigt livsfarligt men livet ställer mig och mina käraste för många prövningar just nu. Min morfar är mycket sjuk och jag vet inte om jag pussat honom för sista gången igår. Det blev en 48h-kortresa i onsdags för överraska mina morföräldrar. Och hur glada de blev! Samtidigt fanns det alltid denna tunga rädslan svävande över mig: hur ska jag klara mig utan min morfar? Jag vet inte och jag vet inte hur jag ska få stopp på min förtvivlan, min kluvenhet. Å en sida vill jag inte att han lämnar oss, å andra ska han inte lida mera. Han som alltid var stark, som stod vid fönstret hela natten för att kolla att inte vildsvinen skulle äta upp mig när jag tältade ensam i trädgården vid 8 år, han som lärt mig namnen av alla blommor och träden. Just nu känns distansen mellan Sverige och Tyskland outsägligt lång och särskilt nätterna fylls med tårar.

Återresan till Sverige blev inte mindre bättre. Tågförseningar pga. extremvintern, en sprinttävling mot S-banan på Berlin Hbf. som vi dock förlorade och en rörbrott i vattenledningen i vårt flygplan. Efter vår försenade landningen i Arlanda trodde vi verkligen att det var allt för idag kom nästa jobspost. Min mormor har ramlat imorse och brutit lårbenet. Tack och lov inte lårbenhalsen! Min kära mormor som var så glad och lycklig igår. Nu ligger hon inne på sjukhus och ska opereras imorgon. Men hon är stark och tapper och jag vet att vi kommer klara allt detta! Men kraften minskar för varje dag och jag har så svårt att glädja mig vid allt positivt som också hänt.

Amaryllis

2008-12-16T20:17:00.005+01:00

December är en perfekt månad för mysiga lästimmar. Just nu ligger en diktsamling med lyrik av 12 estniska skaldinnor på mitt sängbord. Antologin har den anmärkningsvärda titeln "Våra sånger fick vi med oss".

En av dem är Salme Ekbaum som ursprungligen var apotekare i Tartu. Efter flykten till Sverige jobbade Salme även på svenska apotek. Hon bosatte sig senare i Toronto, Kanada. Hon har givit ut en hel del prosaverk och tre diktsamlingar.

Dikten som jag valde ut passar så bra till årstiden och blomman som glädjer oss varje morgonen.

Amaryllis

Vinter, karg vinter,
alla vatten under isiga lock,
alla vägar gömda i yrsnö,
inte ett spår av våren,
fågeln, som satt i lönnen
eller sjöng i rönnen
är försvunnen i drivorna.

Men inne i kammaren
slår amaryllisen ut sin kalk,
tyst som fjärilen sina vingar.
Vilket oförklarligt
förklarat ögonblick!

(översattning av Silvia Airik-Priuhka)

(Amaryllisen på vår fönsterbräda, december 2008)

Jämställdhet i trafiken

2008-11-21T23:30:00.004+01:00

För några dagar sedan fick vi "Vintergatan", Vägverkets informationstidning. Det är inte så att jag är mycket intresserad i hastighetsgränserna eller debatten om vinterdäck, men en liten notis i tidningen tyckte jag var mycket intressant.

Vägverket föreslog nämligen regeringen en alternativ skylt vid övergångsställen. Det ska finnas både Herr och Fru Gårman på Sveriges gator. Om regeringen säger ja till föreslaget kan de första skylten redan ställas upp efter årsskiftet. Vad spännande!

Tänk att vi i Tyskland har varit nu ett steg före Sverige i jämställdhetsfrågan i denna sammanhang. Vi har ju sedan ett par år tillbaks en Ampelmädchen.

Lebenszeichen

2008-11-19T11:46:00.002+01:00

Det var länge sedan att jag skrev lite här. Det har hänt rätt mycket och jag hinner knappt sitta framför datorn och göra något annat än att kolla mitt epostkonto och de tyska nyheterna. Dels var det rätt positiva saker: jag har bara 39 år kvar till pensionen, vi kommer flytta i december och min kusin är på forskningsresa i Brasilien. Dels var det mycket negativt: min morfar mår inte bra och ligger på sjukhus. Vi hoppas alla att det inte är något allvarligt och att han kan komma hem snart. Problemet är dock att han vantrivs där och har ingen lust varken att läsa eller att lyssna på radio. Hans minne har försämrats enormt sedan ifjol och ibland kommer han inte ens ihåg vad han har ätit till frukost, glömmer sitt glasögonfodral osv . Min mamma har börjat att fixa memolappar överallt och har klistrat små etiketter på hans saker, precis som man gör till barn. Min mormor är mycket stark, men vi ser alla hur mycket hon lider själv med sin livskamrat. Det är svårt att somna ensam säger hon efter att ha haft någon vid sin sida i 60år.

Samtidigt är det en hel del på gång här i Sverige. Vi har köpt en lägenhet i samma huset och det känns både bra och lite läskigt. Hela det här systemet med att köpa en bostadsrätt är väldigt konstigt för mig, men jag försöker anpassa mig så bra som möjligt. Men jag ser verkligen framemot att ha min första egna balkong snart.

Nu har planeringar inför vårterminen börjat och det känns konstigt att det faktiskt inte är så mycket tid kvar. Jag är ju van med det tyska systemet där"höstterminen" börjar i oktober och slutar i februari. Nästa termin blir mycket spännande för mig och där väntar även några utmaningar Jag kommer undervisa i affärstyska, en sak som jag aldrig gjort förut. Jag är mycket tacksam för chefens förtroende (även om jag vet att det har dels med besparing att göra. Jag är ju gratis för institutionen...), men samtidigt lite skrämd. Men man måste ju våga för att vinna!

Till slut hade jag lovat åt Keri att berätta sju saker om mig. Här kommer mina svar:

1) När jag var liten hade jag mycket svårt att uttala mitt namn. Det blev "Krakri" istället och min mamma kallar mig fortfarande så. Det är också därför bloggen heter så.

2) Jag är nog världens största gottegris och det är mycket hemskt att det finns sådana goda lösgodis överallt i Sverige. För att inte prata om fika....

3) Jag älskar att pyssla, klistra och klippa.

4) Jag är mycket förtjust i barnböcker, framför allt bilderböcker och jag funderar om det skulle vara ett bra avhandlingstema för en möjligen dissertation.

5) Precis som Keri älskar jag vatten i alla möjliga former. Jag gillar även att hoppa in i vattenpölar så att det plaskar ordentligt. (OBS!: Dock ej is innanför tröjan)

6) Jag gillar att titta på Sci-Fi på tv. Det är mycket konstigt egentligen för jag gillar inte att läsa Sci-Fi-böcker.

7) Jag älskar "pillilutter", allt från min Erzgebirgsjulpynt till vindspel i fönstret. Det får dock inte vara för kitschigt.

Havspoesi

2008-10-21T21:48:00.004+02:00

En av mina favoritdikter är denna av den finska poeten Mirkka Rekola:

Laskin ruokapaketin puistonpenkille.
Istuin, katselin merta.
Oli kuin vieressä olisi joku joka odottaa kotona.
(1968)

Jag lade matpaketet på parkbänken,
satt mig, tittade på havet.
Det var som om någon var bredvid mig, som väntar hemma.
( fri översättning)

Hennes dikter utspelar sig ofta på stränder och gator och har människan i fokus. Fler av hennes poesi hittar man på denna sida. Boken "Ilo ja epäsymmetria" ("Glädjen och assymetri") översatts även till svenska. På tyska finns poesisamlingen "Himmel aus blauem Feuer".

Hundväder

2008-10-15T23:31:00.003+02:00

Dagarna i Undenäs var mycket blötta och gråa. Ett riktigt hundväder faktiskt! Då hjälpte det inte ens att ta på sig regnkläder och de nya fina gummistövlar. Nej, då ville man hellre sitta vid den öppna spisen och läsa någon bra bok.

Eller så gör man yoga för att hitta balansen mellan kropp och själ. Då behöver man ju inte ens bläddra om sidorna tänkte Atlas väl när han lade så där i hallen. Hundyoga på hundväderdagar, något mysigare finns det inte.

Annorlundavisan

2008-10-06T21:51:00.005+02:00

I går hittade den här lilla dikten om staden Annorlunda i en sagobok för stora och små:

ANNORLUNDAVISAN
(av Lennart Hellsing)

I Annorlunda
där är fyrkanta runda
där har ringar fyra kanter
där är glasbitar diamanter
där har flintskalliga lockar
där niger pojkar, flickor bockar,
men annars är det mesta bara
som det brukar vara.

I Annorlunda
där kan man se och blunda
där är fula flickor sköna
där är röda rosor gröna
där skiner solen hela natten
där kan man torka sig i vatten,
men annars är det mesta bara
som det brukar vara.

I Annorlunda
där är de sjuka sunda
där är alla gubbar unga
där är bomollstussar tunga
där betar bilarna på ängen
där seglar båtarna i sängen,
men annars är det mesta bara
som det brukar vara.

I Annorlunda
där är djupa sjöar grunda
där är alla kurvor raka
där kallas framåt för tillbaka
där får man pengar när man handlar
där kallas russinen för mandlar,
men annars är det mesta bara
som det brukar vara.

(Illustrationen är från Poul Ströyer)

Dikten påminde mycket om en dikt som min morfar brukade berätta för mig väldigt ofta:

Dunkel war's, der Mond schien helle,
Schnee lag auf der grünen Flur,
Als ein Wagen blitzesschnelle
Langsam um die Ecke fuhr.

Drinnen saßen stehend Leute,
Schweigend ins Gespräch vertieft,
Als ein totgeschoss'ner Hase
Auf der Sandbank Schlittschuh' lief.

Drinnen saß ein holder Jüngling,
Schwarzgelockt mit blondem Haar,
Neben ihm 'ne alte Schachtel,
Zählte kaum ein halbes Jahr,
In der Hand 'nen Butterwecke,
Der mit Schmalz bestrichen war.

Saga från Nyzeeland

2008-09-24T12:01:00.004+02:00

Häromdagen fick vi ett litet vykort från min barndomskompis Ulrike som bor på Nyzeeland. Vykortet själv berättar en Maori legend om hur berget Taranaki (alias Mount Egmont) skildes från de andra bergen.

Det var en gång för länge länge sedan då många berg levde tillsammans vid Taupo-sjön. De högsta var Ruapehu, Taranaki, Ngauruhoe och Tongariho. Tongariho älskade en liten kulle som hette Pihanga och som bodde i närheten. De gifte sig. Taranaki var också kär i Pihanga med Tongariro blev väldigt arg och spydde ut eld så att Taranaki var tvungen att flytta västerut. Under flytnningen uppstod en stor klyfta som fylldes med hans tårar. Han var så pass ledsen och grät väldigt mycket. Klyftan blev så småningom en älv som kallas för Wanganui-älv nuförtiden.

Så här ser Taranaki ut idag. Inte så ledsen längre, men tiden läkar ju alla sår.

Kulturnatt

2008-09-16T09:56:00.003+02:00

I lördags var det dags igen för årets Kulturnatten. Trots den stora risken för ungdomsfylla brukar evenemanget få hela stan på fötterna. Programmet i år var fullpackat med dansuppvisningar, teaterpjäser och förstås orgelmusik i Domkyrkan som jag gillar så mycket.

Vi hade bjudit några vänner till middag och planerat att gå ut på Kulturnatten efteråt. Det blev inte som planerat. Hälsan gjorde ett streck i räkningen. Soffan blev min bästa vän den kvällen och först efter två huvudvärkstabletter klarade jag gå ut en liten stund. Då blev det förstås lite improvisering i själva programmet också för vi hade ju velat åka med Lennakatten till Marielund samt fika där. Nu blev det körstafett på Missionskyrka istället som var väldigt fint. Efteråt gick vi till Stadsbiblioteket. Där brukar alltid elever från Bolandsgymnasiet uppträda. I år sjöng de sånger ur Chess-musikalen och några popklassiker. Huvudet klarade dock inte mera och så avslutade vi hela kvällen med att köpa en lott på biblioteketslotteriet. Trots huvudvärken hade jag nog en lycklig hand, för vi vann nämligen. Priset blev den här lilla boken och jag är väldigt glad över den.

Förresten blev Kulturnatten dessutom ett bra exempel för alkoholkulturen. Enligt polisen omhändertogs 41 personer för fylleri. Drygt hälften var under 18. Strax efter midnatt hörde jag sambon prata i telefon. Då hade jag redan sovit några timmar för huvudvärken var för starka. Först fattade jag inte riktigt varför han pratade i telefon, men det fick jag höra snart. Någon hade skjutit i vårt fönster i vardagsrummet. Första rutan (av 3) hade gått sönder. Som tur var det bara en luftpistol men skräcken var ju förstås stor. Tyvärr såg min sambo ingen trots att han sprang ut direkt för att kolla. Polisen var också hjälplös, de tog emot anmälan, men vad ska de göra? Vi läste i tidningen nästa dagen att en kvinna hade blivit skjuten i armet med en luftpistol i ett stadskvarter i närheten. Kanske handlade det sig om samma ungdomarna, kanske inte. Vi är väldigt glada att det inte hände något mera, men vi frågar oss verkligen vilka är de som springer runt med en luftpistol och skjuter i andra människors fönster.

Livet och sånt

2008-09-14T10:49:00.004+02:00

Nu var det verkligen länge sedan jag skrev någonting här. Det beror dock inte på att det inte händer särskilt mycket i mitt liv just nu. Hellre tvärtom! Det händer så pass mycket att jag inte hinner skriva om det varje kväll. Jag har börjat jobba på universitetet och det tar mycket tid och kraft. Så många nya kollegor som jag försöker komma ihåg varje dag. Så många nya saker som jag försöker förstå och använda. Nu undervisa jag 2 kurser à 90min varje vecka i muntlig språkfärdighet. I slutet av oktober får jag två kurser till plus några kurser inom ett annat program. Sedan är jag ansvarig för filmkvällarna på institutionen. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så svårt att vänja sig vid "ett jobbliv" men det är det. Jag är så trött varje kväll att jag egentligen bara hoppar in i sängen. Jag är faktiskt väldigt glad att jag redan pratar svenska så pass bra att jag slipper lära mig ett helt nytt språk. Men trots att jag är van med många saker tar det tid och jag noterar varje dag att det finns visst många skillnader mellan Tyskland och Sverige som jag inte kände till tidigare. Som beteendet mellan kollegor osv. Men i stora sätt trivs jag här och mina studenter är väldigt trevliga och snälla.

Samtidigt läser jag några kurser på universitetet som jag verkligen gillar hittills. Den ena handlar om det flerspråkiga Sverige och betraktar flerspråkigheten i olika perspektiv. Den andra läser jag inom språkteknologiprogrammet. Nu sitter jag en gång i veckan i en datorsal och försöker komma ihåg alla konstiga kommandon inom Linux för att lösa mina uppgifter. Här i Uppsala är det obligatoriskt att bli medlem i en s.k. "nation" när man pluggar på universitetet. Som icke-svensk har jag ju ingen direkt anknytning till en region eller stad, så jag hade lite svårt att bestämma mig. Det blev till slut Smålands nation, en av de mindre nationerna. Hittills har jag bara varit på en reccemottagning, men det var väldigt trevligt och det känns direkt att Smålands är en väldigt liten nation jämfört med många andra här. Jag får nog se om jag lär mig alla snapsvisor under min studietid i Uppsala.

CHTV

2008-08-16T22:07:00.006+02:00

Kina-Tv bevakar OS och vi följer den svensk-kinesiska broderskapstelevisionen CHTVs nyheter varje kväll. Det är verkligen mycket intressant hur mycket Sverige och Folksrepubliken Kina liknar varandra. Framför allt kollektiv idrott verkar vara populär i båda länder. Alla reportager hittar man här förresten.

Carl von Linné

2008-08-14T14:45:00.007+02:00

Förra året var det Linnéjubileet. Jag som nybliven Uppsalabo hann inte gå på de många olika evenemanger. Kanske ville jag inte heller på grund av turisterna som strömmade in i staden. I år var det annorlunda. I går klev vi på den färgglada Linnébussen som körde oss till Linnés Hammarby som ligger ca. 13km utanför Uppsala. Hammarby var Linnés sommarboende. Efter hans död levde hans änka Sara Lisa här. Redan under det tidiga 18-talet kom intresserade besökare till Hammarby och Linnés dotter brukade visa runt dem på gården. Vi blev förresten försökskaniner. Guiden var så pass glad att kunna öva på tyska så vi fick en egen liten privat guidad tur.

Gården består inte bara av den fina trädgården som ligger framför huset. Bakom finns en riktig liten skog. Linné brukade väl sitta där och röka pipa. Hans barnbarn kallade platsen för "morfars lövsal". Där skall nämligen ha funnits en fyrkantig berså av träd. Dessutom finns också en sibirisk trädgård på Hammarby. Den lät Linné anlägga för att kunna ta vara på en stor sändning sibiriska frön som han fick av den ryska kejsarinnan Katarina II:s.

Den platsen som jag tyckte kanske mest om var "Klonarkivet" för gamla äppel- och päronsorter. Linnés Hammarby är nämligen odlingsvärd åt Nordiska Genbanken och hjälper på så vis till att bevara gamla kulturväxtsorter som måste hållas i kontinuerlig odling för att inte dö ut. Även om det låter väldigt tekniskt liknar arkivet mer en fin liten trädgård med många fruktträd. Där kan man sitta, äta de äpplen som fallit ned och njuta bara av omgivningen.

Nästa stopp på vår Linnédag blev det berömda Linnéträdgården som ligger mitt i Uppsala. Även om det är idag en rekonstruktion är det väldigt lätt att föreställa sig hur det såg ut under Linnés tid. Varje del fyllde ett pedagogiskt och vetenskapligt syfte. Allt utom de små apkojor där Linnés apa Grimm bodde när vädret var fint. Där vistades faktiskt rätt många djur på Linnéträdgården och inte bara där. Hans tama tvättbjörnen Siupp fick vi ju redan höra om på Hammarby.

Det bästa är nog att man lär sig så otroligt mycket om växter. Bättre sagt där kommer rätt mycket tillbaks. Sakerna som man någonsin lärt sig under skoltiden om Linnés botaniska system, blommor och stenar såväl äntligen kunna se vissa växter i verkligheten som man bara läst om tidigare. Min nya upptäckning är förresten de här fina amerikanska solrosor som blommade så vackert i sommaravdelningen.

Och sedan en liten episod till som jag måste berätta om:

På Linnémuseet såg jag plötsligt en kille i ett annat rum som jag trodde känna igen. Vi tittade på varandra men jag tänkte att det inte kan vara han för att han lever ju i Canada. Så koncentrerade jag mig på museet igen och glömde hjärnspöket. Nästa dagen läste jag några bloggar. Killen jag pratade om skrev hälsningar från Uppsala. Han hade besökt Linnémuseet och hade precis kommit tillbaks hem till Toronto. Jag skickade honom en mejl och Matts svar gjörde oss verkligen skratta högt. Han hade nämligen samma tankar. på museet. Tjejens ansikte verkade bekant, men det kunde ju inte vara. Världen är så liten! Skrämmande egentligen.

Long time no see

2008-07-24T22:42:00.002+02:00

Det var ett bra tag sedan jag skrivit senast här. De senaste veckorna har varit mycket jobbiga. Jag har pluggat väldigt mycket, flyttat hem igen och börjat att packa flyttlådorna. Nu är det bara en vecka kvar tills vi åker till Sverige. I bagaget har jag också min universitetsexamen. I tisdags hade jag min sista tenta och nu är jag ingen student längre. Det känns inte alls annorlunda. Kanske blir det bättre när man får betygen med posten. En fest finns nämligen inte vilket är verkligen synd!

Hemlängtan

2008-06-26T15:33:00.003+02:00

Idag ska jag lämna Leipzig. Staden som har varit mitt hem sedan 2002 när jag började plugga på universitet. Det känns märkligt och samtidigt spännande för jag ska flytta in i mitt gamla barnrum igen. Där har förändrats mycket även om möblerna är fortfarande samma. Men minnen finns ju inuti mig och jag ser fram emot att vara "mammas flicka" igen åtminstone för ungefär 5 veckor. På lördag hämtar jag mina böcker och grejer från mitt rum i Leipzig. Idag tar jag bara några kläder och personliga saker mig.

I ryggsäcken ligger en liten bok som jag köpte i måndags i Uppsala, "Sommarbarn" av Katerina Janouch. Boken påminner mig i många sträcken om min egen barndom och hur det kändes när man plötsligt fick anpassa sig till ett nytt liv, där gamla regler och normer hade försvunnit och allt var så annorlunda. Jag följer Katias spår i 70tals-Sverige, hur det känns att ser ut som de andra, men ändå vara annorlunda. Boken är mycket fängslande och jag ser fram emot att läsa klar den. Knappt 100 sidor har jag kvar.

Midsommar 2008

2008-06-25T16:07:00.004+02:00

Tillbaks i Tyskland igen efter en lång vecka på tre olika platser.

Första stopp var Bonn-Bad Godesberg där jag deltog i en konferens för blivande språkassistenter. Det var mycket roligt där och det känns oerhört spännande att vara DAAD-stipendiat. Jag lärde mig mycket och är också väldigt imponerad över många andras mod att resa till vissa länder. Jag skulle nog aldrig våga att resa till Jemen, Guatemala eller Iran.

Sedan blev det ett mellanstopp i Mainz. Många hade varnat mig att staden skulle vara så ful men jag gillade den verkligt. Gamla staden är så vacker och att ha Rhen så nära är alldeles underbar. Där träffade jag också en gammal bekant. Första gången i verkligheten dock, förrut (sedan 2000) hade vi bara kommunicerat virtuellt. Men det var härligt att träffa henne äntligen på riktigt.

I torsdags tog jag planet från Frankfurt/Hahn till Göteborg. Sedan blev det en lång bilresa till Undenäs i Karlsborgs kommun där jag skulle fira midsommar med min pojkväns familj. Vädret var så där, majstången lagom stor och folket lite blygt att dansa. Jag hade ingen tur på lotteriet men jag vann en Daim-kaka på chokladhjulet. :-)

Den här bilden tog jag under en promenad med hundarna. Bakom träden på höger sidan bor min pojkväns föräldrar i en gammal byskola. Det är så härligt lugnt och fint där, men jag tror dock att jag skulle sakna storstadslivet där.

Fint litet hus på samma väg. Jag gillar verkligen närheten till naturen där.

Bonn-Mainz-Undenäs-Uppsala

2008-06-15T23:17:00.002+02:00

I morgon åker jag till Bonn för att delta på ett seminarium för blivande språkassistenter. Jag hoppas det blir mycket givande och spännande att träffa de 100 andra människor som kommer åka utomlands precis som jag. Vissa är riktigt modiga och sökte sig till universitet i Iran och andra före-detta sovjetiska länder långt långt härifrån.

På onsdag blir det en direkt resa till en bekant i Mainz. Tyvärr hinner jag nog inte att besöka de berömda Gutenberg-museum, men det blir förhoppningsvis ändå trevligt.

På torsdag tar jag planet till Göteborg direkt från Frankfurt/Hahn för att fira Midsommar i Sverige. Tyvärr är mina tänder inte fixade än. Då måste jag tugga sillen ordentligt. Annars blir det nämligen besök hos akuttandvården och det vill jag helst slippa.

Ha en trevlig vecka alltihopa! Är tillbaks den 24e.

På återläsande! :-)

Hemlängtan

2008-06-11T21:38:00.004+02:00

Det är mycket intressant med hemlängtan när man vistas utomlands. Egentligen brukar de flesta inte bry sig så mycket om sitt hemland. De flesta vågar kanske inte säga att de egentligen tycker om sitt land för då kunde man ju anta att de var nationalister. Jag kände alltid likadant, var inte så "stolt" att vara tyska, kände mig mer europeisk än tysk. Men nu, när jag börjar packa mina grejer och tidpunkten där jag kommer flytta till ett nytt land "på riktigt" och inte bara för en eller två terminer, då börjar jag tänka lite efter. Det finns faktiskt många tyska saker som jag verkligen gillar och som jag kommer att ta med.bröd:

bröd: Jag älskar rågbröd, helst nybakat med lite smör och salt på.
kvarg: Varför finns det ingen kvarg i Sverige?! Vilken tur att LIDL expanderar...
Nikolaus: Tycker att det är så en mysig kväll när hela familjen putsar skorna och ställer dem framför dörren.
sockerstrut: Barn ska få en sockerstrut när de börjar skolan. Då uppskattar man ju skolan mycket mera och i Sverige finns ju så många björkträd där sockerstrutarna kan växa perfekt.
Abendbrot: Så mysigt med familjen/kompisarna, färskt bröd, olika sorters pålägg och saltgurkor m.m. Jag behöver verkligen bara en varm måltid per dag.
fruktte: Jag har redan köpt massor av mina favorittesorter. I Sverige verkar det bara finnas aromatiserat svartte. Men jag vill så gärna ha fruktte.
Arte och 3Sat: Jag saknar vissa tyska kanaler, men jag hoppas att man kan få dem ändå.
diminuitivformer på -chen: Ibland kan jag inte uttrycka mig på svenska. Det stör mig enormt. Särskilt diminuitivformer som är så viktiga fattas enligt mig.
"Super-Kino-Dienstag": Det önskar jag mig verkligen. Halva priset för en biobiljett på tisdagar. Snälla ni, svenska biografer.
sådana "drogeri"-affärer
bagerier och charkuterier och inte bara avdelningar på mataffärerna
post på lördagar

Egentligen känns det inte riktigt än som jag skulle "utvandra". Nej, jag flyttar ju bara till Sverige. Just nu känns det inte annars än att flytta till Berlin eller Hamburg eller någon annanstans i Tyskland. Fast det kommer nog sedan när den första euforin är borta. Å andra sidan har jag redan bott där ett tag och trivdes bra. Det kanske berodde på Abendbrot som vi ibland åt istället för svensk middag.

Jag gjorde en rejäl klipp..

2008-06-10T18:21:00.005+02:00

Även om jag verkligen gillar att planera i detalj bestämde jag rätt spontant att jag skulle gå till frisören. Kanske stämmer det med att man ska klippa sig när ett nytt livavsnitt börjar! Då blev det alltså kortare hår och även ny färg.
I morgon har jag nämligen min nästsista tenta. Jag är rätt lugn faktiskt. Det är mycket ovanligt, men vem vet. Kanske blir det så efter 6-års heltidsstudier. Kanske är det också glädjen över allt som kommer sedan.

Fotbolls-EM 2008 i Schweiz

2008-06-09T00:09:00.004+02:00

Fast det är inte Sverige, Tyskland eller Italien som deltar. Nej, här spelar fotbollsspelare som kommer från Ladinien, Occitanien eller Katalonien. Aldrig hört om detta? Jag pratar om Fotbolls-EM av de språkliga minoriteter i Europa som hölls i Surselva (Schweiz). Den så kallada EUROPEADA.

Följande 20 autoktona och nationella minoriteter deltog på första EM:

01 CH Rätoromaner i Schweiz
03 D Danskar i Tyskland
04 D Nordfriser i Tyskland
05 D Sorber i Tyskland
06 DK Tyskar i Danmark
07 E Katalaner i Spanien
08 F Occitaner i Frankrike
09 GB Walesare i Storbritannien
10 H Tyskar i Ungern
11 H Roma i Ungern
12 I Cimbrer (tysk dialekt talande) i Italien
13 I Sydtyrolare (tysk- och ladinskatalande!!!) i Italien
15 PL Tyskar i Polen
17 RO Kroater i Rumänien
18 RO Aromuner i Rumänien
19 RUS "Karatschay Community" i Ryssland
20 YU Kroater i Serbien

Här finns en bra inlägg av tyska nyheterna, Tagesthemen, om EUROPEADAn. Tyvärr bara på tyska.

Det viktiga var kanske inte att vinna utan att deltaga, men det fanns också en väldigt tydlig politisk betydelse bakom EM. Många av de deltagarna är faktiskt utrotningshotade, iaf som språklig minoritet. Språken är så pass små att de försvinner. Många av de nationella minoriteterna är inte skyddade i sina hemländer. Det här en fråga om språklig och kulturell mångfaldighet. Det spelar ingen roll om ett språk talas nu av 82miljoner eller 5000 människor. Varje språk är berikande för oss i Europa.

Förresten: Sydtyrolen blev Europamästare. De vann 1:0 mot Kroaterna i Serbien.

2008-06-08T15:25:00.004+02:00

SOMMERLIED

Durch deine Haare seh ich Himmel scheinen.
Auf deiner Haut liegt Sonne, und der See
hat zwischen deinen braunen Armen Wellen,
und rings um deinen nackten Fuß ist Klee.

Dort wo du hinschaust, geht ein Wind vorüber,
die Bäume über dir sind von ihm voll.
In deinen Händen riecht die Luft nach Ernte,
als ob die Zeit der Reife kommen soll.

Ich seh dich an und seh durch dich den Sommer.
Ich bin der Gast in dieser Sommerruh.
Ich möchte so noch gerne etwas bleiben.
Der Sommer meint es gut mit mir. Wie du.

{Heinz Kahlau}

Studierna

2008-06-07T23:54:00.004+02:00

En av UNTs artiklar idag handlade om utländska studenter och deras framtid i Sverige. Troligtvis kommer tusentals utländska studenter inte få chans att plugga vid en svensk högskola trots att de ansökt helt korrekt. Antalet av utländska kandidater har ökat kraftigt inom de senaste åren: från 4000 sökande innan HT 2007/2008 till 22000 nu. Nu är det bara den svenska administrationen som inte hinner hantera alla ansökningar. Det gäller såväl betygsbedömningen som uppehållstillstand till alla utländska studenter.För att inte försena de svenska kandidaternas ansökningar ska nu enligt artikeln en stor del av ansökningarna slängas som de aldrig har funnits. Intressant är också att man inte får klaga för det finns ju inget beslut. Ansökningarna slängas bara enligt UNT.

Jag har också sökt, men jag har två stora fördel. Först och främst är jag från EU. Sedan har jag också ett svenskt personnummer, typ den gyllene nyckeln till universitetsutbildningen och till allt annat. Jag fattar liksom inte hur det hela kan vara lagligt. De kan minsann inte skriva ut ett visst antal studieplatser och sedan beklaga sig att för många söker. Samma gäller brister på behörighetskravet. Om man erbjuder program och kurser på svenska och har kravet att den som söker måste ha svenskkunskaper liknande Svenska B, då måste Högskoleverket helt enkelt vara strikt eller hitta en väg att kunna garantera språkundervisningen vid studierna.

Visst är det bra med program på engelska, men då blir det så synd om den majoriteten av studenterna är liksom från Sverige och resten är tyska utbytestudenter som talar dålig engelska. Nej, det här är mycket bedrövligt tycker jag. Hoppas de hittar en lösning innan papperkorgarna på Högskoleverket rinner över av ansökningarna.

Apropå bristande språkkunskaper. Det påminde mig om ett upplevelse jag hade när jag skrev min TISUS-test ifjol. Vi var kanske 20 stycken i Uppsala som deltog i TISUS-examen. Språkkunskaperna var mycket olika. Jag hade min muntliga delen med en kille som var ursprungligen från Ryssland, hade sedan flyttat till Kanada och har bott nu i Sverige i typ 6 år. Han var så usel på svenska. Jag förstod honom nästan inte. Kanske bra att veta att han var 17 år och gymnasieelev. För mig som språklärare var det nästan obegripligt. Han ville söka till KTH och plugga till ingenjör, på svenska förstås. Visst, även om matematiken och siffror är samma i hela världen, måste man ju ändå förstå texterna, föreläsningarna och t.o.m. kunna uttrycka sig som student på en viss nivå som är högre en "Jag skulle vilja ha en kanelbulle." Kanske..

Om djur och andra varelser

2008-05-20T21:18:00.004+02:00

Förre veckan gjorde vi en utflykt till Leipzigs zoo. Det fyllde 130år och vi tänkte hedra det med en eftermiddag hos djuren. Så tänkte troligen också många andra och genomsnittsåldern var väl omkring 10år. Många barnvagn och tillhöriga barn och deras föräldrar förstås.

Den här gången såg vi också en hel del djur. Bebiselefanten Voi Nam var ute på sin gård, medan hans mamma pratade med de andra elefanterna. Pingvinerna hade ingen lust att äta inför skumma människor och papegojorna beklagade sig mycket om det varma vädret. Även girafferna hade ingen lust att gå ut och stod hellre i sitt hus. Bara zebrorna njöt av solen och sprang muntert omkring. Och aporna förstås. De var ute och undrade väl vem som var besökare och tittade nyfiket. De eller vi...

Jag gillar zoot mycket, kanske för jag märker varje gång hur mycket förändras för djuren. Hur de försöker att skydda utrotningshotade djur och bygga om zoot.

Men ändå tänkte jag på samma sak som lilla fisken i Elvis-serien. Bra att de flesta djur är födda i fångenskap. Annars skulle det vara tortyr.

Europadag

2008-05-09T23:38:00.003+02:00

Tänk det är Europadagen och ingen kommer ihåg. Åtminstone här i Tyskland. Den europeiska flaggen fanns på alla officiella byggnader men ingen tittade upp.

Men kanske ser europeisk mångfaldighet bättre ut så här:

En tjejkör från Belgien sjunger populärmusik på franska, tyska, engelska och holländska. Underbara röster och fina arrangemangs, helt enkelt en härlig upplevelse.

Gymnasieutbildning

2008-05-09T10:47:00.003+02:00

Nu har högskoleverket börjat bedöma min tyska gymnasieutbildning. Så här se det ut:

TYV4 - TYSKLAND GYMNASIEUTBILDNING/MOTSV

TYSKLAND

1.00

20.00 (20)

2003-03-02

Kurs	KodKod
Engelska B	EN201	Enl landregler
FRANSKA STEG 4	FR1304	Enl landregler
Fysik B	FY202	Enl landregler
Idrott och hälsa A	IDH200	Enl landregler
ITALIENSKA STEG 3	IT1303	Enl landregler
Matematik E	MA205	Enl landregler
Samhällskunskap A	SH200	Enl landregler
TYSKA STEG 7	TY1307	Enl landregler

Matte E är helt sjukt! Jag kan ju ingen matte (längre..) ;-)
Historia saknas fortfarande, kemi kunde jag också få bedömd eftersom jag läste det t.o.m. åk 11.
Och vad har hänt med latin?

Nej, jag är verkligen ingen plugghäst..

På bio

2008-05-07T16:48:00.003+02:00

Igår kväll blev det ett spontant möte med en kompis och en gemensam biokväll. Det var lite svårt att bestämma, då blev det till slut den franska filmen "En lanthandel i Provence" (dt.: Der fliegende Händler).

Det var faktiskt en stor lättnad att filmen var så typiskt fransk. Som erfaren gäst på "Französische Filmwochen" är jag van med stora chockmoment i franska filmer. Jämfört med de sista filmerna jag såg i höstas var den här nästan trivial. Men den hade sina höjdpunkter och jag gillade den.

Storyn är rätt enkel. Landhandlaren får hjärtattack och Antoine, hans son, ska hjälpa mamman med affären. Nu hade Antoine lämnat hembygden för 10 år sedan och kommer motvilligt tillbaks till den lilla byn i södra Frankrike. Hans uppgift är att köra omkring många mil med sin lilla lanthandel i trakten. Där träffar han förstås de gamla, ensamma som är kvar. Trots den ursprungliga motviljan börjar Antoine snart känna att det är någonting speciellt med lanthandeln.

Även om filmen själv kunde ha varit lite mer spännande på vissa ställen, är personerna sympatiska och till och med roliga. En bra tragikomedi och fina bilder får man dessutom. Man blir ganska lätt sugen att åka till Frankrike med en gång. Och efter alla de ansträngande franska filmer behövs helt enkelt också lite lättare underhållning.

En söndag i maj

2008-05-04T22:59:00.004+02:00

Den långa helgen har jag tillbringat hemma hos min mamma. I torsdags firade vi arbetarrörelsens högtid genom att arbeta. Vi började att renovera min mammas sovrum. Först blev det förstås en massa saker att bära ut till andra rum och det är inte så lätt att hitta plats i en lägenhet på 56kvm.

Den andra maj blev inte mycket renoveringsarbete eftersom mina morföräldrar firade sitt diamantbröllop. Tänk bara: 60år tillsammans. Det är kanske värd en extra inlägg senare.

Vi fortsatte vårt jobb igår och det blev långa timmar med nya tapeter, lim, lod och andra föremål. Mattan blev en riktig utmaning eftersom den gamla ville inte lämna sovrummet. Men vi tycker att det blev rätt fint till slut.

Idag blev det en liten belöning. Vi åkte till en restaurang i Dessau. Restaurangen heter Kornhaus och är en populär utflyktslokal. Tyvärr cyklade vi inte trots det fina vädret. Restaurangen tillhör till de Bauhaus-byggnader i Dessau som jag älskar så mycket. Men det var faktiskt mitt första besök. Härligt att sitta på terrassen och titta på floden och skepp som far förbi mot Tjeckien.

Framtiden

2008-04-28T15:20:00.002+02:00

Nu är det klart! Från och med augusti 2008 kommer jag vara DAAD-språkassistent på Uppsala Universitet. Det känns så otroligt bra att äntligen veta! :)

Tysk artighet

2008-04-24T14:50:00.004+02:00

Ibland måste jag skratta över mig själv och hur vi tyskar beter oss i offentliga sammanhang. Jag behövde några texter om Roberto Rossellini för att kunna förbereda mig för min examenstenta. När jag frågade professorn, skickades jag till en kollega. För knapp 2 år sedan satt jag i samma kurser med precis den kollegan. Vi duades förstås, för att vi båda var ju (fortfarande) studenter. I tisdags stod jag nu framför hennes dörr och väntade på mottagningstid. Hon är nu doktorand och vetenskaplig medarbetare, jag fortfarande student. Jag hade ingen aning hur jag skulle kalla henne. Då blev det ett neutralt "Sie" (= Ni). Jag fick texterna, kopierade dem och skickade henne ett mejl för att tacka. Hon svarade, jag skrev åter. Vi skrattade gott i mejlet om vårt dumma beteende. Nu är vi tillbaks till "Du".

Och i helgen ska jag åka "hem-hem" och förhoppningsvis blir det lika fint som idag. Då ska jag nämligen åka till de här underbara platserna i Gartenreich Dessau-Wörlitz:

Ibland önskade jag att jag kunde trolla bort turisterna....

..eller att jag kunde flytta in här....

Stasi-skuggan

2008-04-22T23:38:00.004+02:00

Vad är viktigare? Yttrandefrihet eller personlig integritet?

Idag hittade jag en artikel om ett aktuellt fall här i Sachsen. I en utställning om kristnar i DDR publicerades namnet av en ex-stasi-medarbetare, dvs. en så kallad "IM" (inofficiell medarbetare). Mannen anmälde föreningen som var ansvarig för utställningen och fick rätt i första instans. Nu har en annan domstol bestämt att det inte är olagligt att publicera namn av f.d.-Stasi-medarbetare. De har inget rätt på anonymitet.

Det påminner mig mycket om den aktuella diskussionen i Engla-fallet. Här skriver Stig Hadenius , prof. em. i journalistik, att pressen skulle ha publicerat den misstänkta mannens namn för att han hade varit dömt för tidigare brott. Han argumenterar bl.a. att människor skulle bli mer medvetna om faran som kan finnas i närheten.

Frågan är om det inte skulle bli en hetsjakt om namn publicerades i tidningar, på mjölkförpackningar, kanske även på affischer. I lagens mening betraktas ju en gärningsman (-kvinna) som oskyldig om personen inte har fått ett fällande dom. Hur är det då med dem som har avtjänat sitt straff. Ska deras namn också publiceras för att varna folket som bor i närheten? Men vad är nu viktigare? Den personliga integriteten? Gäller den också för mördare, ex-Stasi-medarbetare, pedofiler, brottslingar överhuvudtaget? Eller har de förlorat sina rättigheter pga sina handlingar?

Jag vågar inte bestämma mig. Utan att tänka efter skulle jag nog säga att man måste skydda barnen. Men nej, när jag tänker efter förtjänar ju dem människorna också att vara anonyma och ha rätt på personlig integritet. Nu vet jag tyvärr inte hur lagen är i Sverige resp. i Tyskland. Jag tror faktiskt att tyska tidningar är tvungna att förkorta namn, typ "Peter F.". Fast det är nog annorlunda i Sverige där så många saker är offentliga. Det blir nog spännande att följa diskussionen. Fallet här i Tyskland ska gå vidare till näst-högre domstol. Vi får nog se hur de ser problemet.

Finito!

2008-04-21T22:36:00.003+02:00

Hurra, den stora dagen har äntligen kommit! Där ligger min magisteruppsats. 6 månaders hård arbete, i alla fall i teorin. Det känns fortfarande lite overkligt att de 87 sidorna är klara.

3 exemplar ska lämnas in till examensenheten imorgon. Jag fick lova till alla att jag inte tittar in igen. Då hittar jag bara stavfel och sådant och blir galen.

Nej, jag ska bara lämna in dem imorgon och unna mig en lugn dag. På onsdag hade jag tänkt fortsätta plugga inför examenstentorna. Three more to go... men jag kommer klara det. Jag vill ju börja något nytt senare i år...

Bokfynd

2008-04-17T00:16:00.003+02:00

Idag fanns universitetsbibliotekets berömda "Dublettenverkauf". Gamla böcker och tidskriftar såldes för bara 1€/styck. Jag brukar alltid glömma det akademiska loppiset eller kommer för sent. Idag gick jag med en kollega och hittad verkligen några skatter:

"Das kleine Kamel" - en sagobok från Kazachstan

2 språkvetenskapliga böcker: en om etymologi, den andra handlar om retorik i reklamen

Eva Strittmatters "Briefe aus Schulzenhof" (Jag kom ihåg dina blogginlägg, Keri!)

Jag hoppas att jag snart hitter lite tid att läsa mer. Just nu har jag den underbara boken "En berättelse om kärlek och mörker" av Amos Oz på mitt sängbord. Efter det väntar Antonio Tabucchi, Da Ponte, Giovanni Verga och några andra för mina två sista examenstentor.

Svenska

2008-04-15T00:35:00.002+02:00

Sedan tre veckor tillbaks undervisar jag svenska på folkuniversitet. Så varje onsdag cyklar jag till Reclam-gymnasiet med cd-spelaren i lilla cykelkorgen och väskan med böckerna på ryggen. Jag har 14 elever. De flesta är nog omkring 30år och väldigt motiverade. En tjej är från Kina och hon är duktig. En annan går 2:a på gymnasiet och är så förtjust i Sverige "och allt som är svenskt". Hennes favoritband är Mando Diao och Stockholm är förstås hennes favoritstad. De andra vill huvudsakligen lära sig svenska för de åker på semester till Sverige och vill kunna prata svenska där. En kille tycker att hans engelska är såpass dålig att han hellre vill kommunicera på svenska. Jag måste verkligen säga att jag har en väldigt rolig kurs. De är motiverade, duktiga och sugna på att lära sig svenska så fort som möjligt. De springer frivilligt runt i klassrummet, försöker tala svenska så väl det går och pratar pratar pratar. Ofta är det svårt att göra sådana kommunikationsövningar med kvällskurser, men de gillar det verkligen. Förre veckan sprang de runt i knappt 25min och försökte intervjua varandra. Jag hade lite svårt att lugna dem igen. Men det känns bra att de inte är rädda att prata med varandra på det främmande språket. På onsdag ska vi lära oss artiklar, siffrorna och tränar lite med verb. De kan redan verb i presens, fast vi måste öva lite mera med det. Vi har också lyssnat på olika dialekter och de ogillar skånska. Jag försöker hitta några exempel av gotländska men det blir väl svårt. Kanske läsa vi lite och höjer ordförrådet.

På den andra undervisningsfronten är det fortfarande lugnt. Jag har inte hört någonting om jobbet i Sverige än. Jag väntar varje dag på brevet, men det kommer inte. I Uppsala var jag också på ett rekryteringsmöte. Det var sådär och jag vill faktiskt inte jobba på den skolan. Verkligen inte, även om jag hade ont om pengar. En skola där alla elever behandlas som kunder och där lärarna verkar som topmodeller i sina snygga och dyra kavajer från Stockholms mest populära butiker är troligen inget för mig. Projektledaren kunde inte ens prata med mig om undervisningen i moderna språk. Det verkade inte vara lika viktigt som att uppfostra eleverna till framtida konsumenter.

Litfasssäule...

2008-04-08T23:48:00.004+02:00

Den tyska ungdomsboksförfattarinnan Tamara Bach kommer till Sverige och läser ur sina böcker. Bach föddes 1976 och skriver sedan hon var tonåring. Hon är dessutom utbildad lärare i tyska och engelska. Hennes debutroman "Marsmädchen" fick den Deutschen Jugendliteraturpreis 2004.

Hon läser i:

Göteborg, den 22/04, kl 18.00, Sigrid Rudebecks gymnasium, Bellmansgatan 6-8

Uppsala, den 23/04, kl. 18.15, Uppsala Universitet

Stockholm, den 24/04, kl 18.30 Uhr, Goethe-Institut, Bryggargatan 12 A

Fri entre i alla städer!

Frimärken och andra hobbys

2008-04-04T11:21:00.003+02:00

Människor gillar samla saker. Många har stora kollektioner med frimärke, kapsyler, vykort m.fl. När jag var liten, gillade jag samla stenar. Varje gång jag hittade en fin sten, vandrade den i min ficka och jag tåg den hem. Där placerades den med mycket kärlek bredvid de andra stenarna som redan bodde på min hylla.

Nu som vuxen samlar jag bara en sak. Det började på vår sista klassresan på gymnasiet där vi åkte till Ungern. En dag gick jag till den lilla bokhandeln som låg alldeles bredvid hotellet. Jag vill köpa vykort, men istället blev den en bok. Boken hette "A kis herceg". Nu talade jag tyvärr inte ungerska, men jag kände igen bilden på titelsidan. Det var den ungerska versionen av "Le petit prince" ("Lille prinsen") av Antoine de Saint-Exupéry. Boken har alltid varit en av mina favoriter och ägade den redan på tyska och originalversionen på franska. Där i den lilla bokhandeln i Siófok började en sorts ny hobby. Jag började samla boken på olika språk.

Nu har samlingen redan blivit rätt stor. Tack vare mina kompisar som har börjat ta med sig böcker hem från sina resor. Det mest underbaraste är dock fortfarande att hitta boken själv, särskilt i länderna där man inte pratar språket. Kontakten med bokhandlaren är oftast väldigt trevlig och de brukar börja undra vad det är för slags tjej som vill ha boken på t.ex. tjeckiska om hon inte ens pratar det. Då börjar samtalen med händerna och fötterna och glada konversationer. I slutet förstår man nämligen varandra, även utan ord och delar glädje över den underbara boken som man letat efter.

Följande titlar äger jag redan:

~ tyska: "Der kleine Prinz"
~ franska: "Le petit prince"
~ engelska:"The little prince"
~ spanska: "El principito"
~ katalanska: "El petit príncep"
~ tjeckiska: "Malý princ"
~ estniska: "Väike prints"
~ isländska: "Litli prinsinn"
~ italienska: "Il piccolo principe"
~ finska: "Pikku prinssi"
~ norska: "Den lille prinsen"
~ hollänska: "De kleine prins"
~ japanska: "星の王子さま"
~ polska: "Mały Książę"
~ ryska: "Ма́ленький принц"
~ svenska: "Lille prinsen"
~ sloveniska: "Mali princ"
~ turkiska: "Küçük Prens"
~ danska: "De lille prins"
~ ungerska: "A kis herceg"
~ grekiska: "Ο μικρός πρίγκηπας"

(Jag hoppas jag minns alla. De står ju fortfarande hemma i Leipzig och har inte flyttats än till Sverige.)

Elezione in Italia

2008-04-02T23:13:00.007+02:00

För några sedan postade jag valvideon av Berlusconi och hans opponent Walter Veltroni. Igår fick jag en mejl från min kompis Marta i Bolzano. Innehållet var en liten historia om Berlusconi.

Här följer texten på italienska. (Översättningen kommer snart).

L'Onorevole Silvio Berlusconi, sta visitando una scuola elementare.
Una delle classi e' nel bel mezzo di una discussione legata alle parole ed al loro significato.
L'insegnante chiede all'illustre ospite se desidera portare avanti la spiegazione sulla parola "tragedia".
Così Berlusconi chiede alla classe un esempio di una "tragedia".
Un bambino si alza e propone: "Se il mio migliore amico, che vive in una fattoria, sta giocando nel campo di granturco e un trattore gli passa sopra e lo uccide, quella sarebbe una tragedia".
"No" dice il leader di Forza Italia "quello sarebbe un INCIDENTE".
Una bambina alza la mano: "Se uno scuolabus con dentro 50 bambini finisce in una scarpata, e tutti quelli dentro muoiono, quella sarebbe una tragedia".
"Temo di no" spiega il cavalier Berlusconi "quella la chiameremmo una GRANDE PERDITA".
La classe resta in silenzio Nessun bambino alza la mano.
Berlusconi si guarda in giro. "Non c'è nessuno che riesce a darmi un esempio di tragedia?"
Alla fine un bambino in fondo all'aula si fa avanti con una vocina bassa bassa dice "Se un'auto blu, mentre trasporta l'Onorevole Silvio Berlusconi, venisse colpita da un autoarticolato e ridotta a pezzetti, quella sarebbe una tragedia".
"Fantastico" esclama Berlusconi "E' giusto. E mi puoi dire perchè sarebbe una tragedia?"
"Beh" dice il bambino "deve essere per forza una tragedia, perche' di sicuro non sarebbe una grande perdita e, probabilmente, non sarebbe nemmeno un incidente!". ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ på svenska: Den ärbare Silvio Berlusconi hälsar på en grundskola. En av klasserna pratar precis om ord och deras betydelse. Läraren frågar den berömda gästen om han vill fortsätta med discussionen om ordet "tragedi". Alltså fragar Berlusconi klassen om de kan nämna ett exempel vad en tragedi är. En elev reser sig och säger: "Om min bästis, som bor på landet, leker i majsfält och blir påkörd av en traktor, det är en tragedi." "Nej, nej", säger ledaren av det italienska partiet FORZA ITALIA då: "Det är en olycka." En annan tjej räcker upp handen: "Om skolbussen med 50 elever i kör ned för en slänt och alla i bussen dör, det är en tragedi." "Nej, det tycker jag inte", förklarar Berlusconi: "det kallar vi för en stor förlust." Klassen är helt tyst. Ingen vill räcka upp handen. Berlusconi tittar runt och frågar: "Finns det ingen som kan ge mig ett exempel?" Slutligen säger ett barn som sitter långt bak i klassrummet med en väldigt låg röst: "Om en blå bil medan den transporterar den ärbare Berlusconi krockar med en lastbil och rivs totalt, det skulle vara en tragedi." "Fantastikt", säger Berlusconi: "Precis! Och kan du också säga varför det är en tragedi, min lille vän?" "Hmmm", säger barnet: "det måste verkligen vara en tragedi, för det är varken en stor förlust eller kanske inte ens en olycka."

Nyhetstelegram

2008-03-31T23:37:00.004+02:00

. uppsatsen är färdigskriven och ligger på kompisarnas skrivborden för att korrigeras innan den blir tryckt och bunden. den 22:a april måste den senast lämnas in. var verkligen duktig de senaste dagarna. men riktigt sunt är det väl inte att sitter på skolan till kl 23 på en fredagkväll och vistas där igen kl 10 på lördag förmiddag.

. imorgon har vi stor fika med bubbelvin på jobbet. det finns massa att fira. en kollega är klar med sina studier, en annan fyllde år innan påsk och jag fick det positiva beskedet. chefen vill dock inte vara med. citat: "nej, tjejer.. det är inget för mig. fira ni själva då. men kaka tar jag gärna lite." :-)

. i övermorgon börjar min svenskakurs. är så nyfiken på deltagarna, men också lite nervös .

. på torsdag åker jag till sverige för några dagar. 7 veckor med bara pussar i telefonen är definitivt för långa, så det blev verkligen dags. kompisarna måste också träffas och jag längtar efter den goda sushibuffén i uppsala.

. på torsdag kväll är jag även inbjuden till ett rekryteringsmöte. tänk bara de bjöd mig. känner mig faktiskt lite stolt och ser fram emot vad som kommer hända där. också lite nyfiken förstås!

I'm PD..

2008-03-31T13:18:00.002+02:00

Jag hittade en intressant artikel om parlamentsvalet i Italien idag. En sak som jag tycker är väldigt skrämmande är att "questo Silvio" alltid kommer åter. Jag förstår verkligen inte varför italienarna röstar för honom igen och igen. Italien är verkligen en gåta för mig. Även efter att ha bott där själv och fleråriga studier förstår jag inte mentaliteten. När jag pratar med kompisar i Torino och Bolzano blir jag inte klokare. Ingen vill ha honom, men han vinner ändå! Italien är verkligen ett fenomen. Jag minns Obelix' berömda ord när han pratar om romarna. "Die spinnen, die Römer!" (Romarna, de är inte kloka!)

På Youtube hittar man också..

respektive..

"Bullerbysyndrom"

2008-03-28T10:00:00.003+01:00

Här finns en intressant artikel om holländare som vill flytta till Sverige. De flesta drabbas av det så kallade "Bullerby-syndrom", dvs. de längtar av ett land som liknar väldigt mycket Bullerbyn-idyllen i Astrid Lindgrens böcker. De förväntar sig att flytta till ett land med stora skogar, fina sjöar, röda hus med vita knutar. Ett land där det finns inga problem! Det påminner mig mycket om många tyskar som tänker likadant om Sverige. Det är kanske vi som skapade det där "Bullerby-syndromet". Här i Tyskland finns många tv-program om tyska emigranterna. Många som flyttar till Norden visas där. De flesta har nog ingen aning hur livet verkligen är i Norge, Finland eller Sverige. De har bara hört att "allt är bättre där". Tyska Arbetsförmedlingen stöder sådana projekt med massor av pengar. De är nog lyckliga när de östtyska arbetslösa försvinner för gott. Då betalas hellre flytten för då slipper man ju betala A-kassan eller socialbidrag under flera år. Då är det nog bättre om Sverige tar hand om dem.

Jag kom ihåg när folkuniversitetet ringde mig för 2 år sedan. Det fanns en man där som hade hört att i Sverige söktes byggarbetare. Då tänkte han att flytta till Sverige och ringde nu till folkuniversitet om han kunde få någon språklig hjälp med alla pappren och sådant. Ingen kunde förstås hjälpa honom i det fallet. Vi undervisar ju bara i reguljära kurser och ger inga "privatlektioner" resp. översätta formulär för någon. Jag vet dock inte om han flyttade till slut, men det hade varit intressant att höra.

Jag vet inte vad som kommer förvänta mig. Jag antar att det alltid lättare för välutbildade människor att bosatta sig utomlands. Vi har varit på arbetsförmedlingen för några månader sedan för att få lite information om arbetsmarknaden och jobbchanser för mig. Hon skrattade gott och sade jag inte behöver oroa mig. Det kommer lösa sig utan större problem. Jag hoppas hon hade rätt. (För man behöver ju pengar för att kunna förverkliga sina Bullerby-drömmar..)

Jobbfronten

2008-03-20T17:51:00.003+01:00

"Sehr geehrte Frau A., wir freuen uns, Ihnen mitteilen zu können, dass der Auswahlausschuss [...] Sie als Hauptkandidatin eingestuft und dem DAAD empfohlen hat, Sie einer schwedischen Universität als Sprachassistentin vorzuschlagen. Die endgültige Entscheidung wird von der jeweiligen Hochschule getroffen. [...] Mit freundlichen Grüßen, ...DAAD"

Hurra, hurra, hurra, hurra.. jag kunde hoppa runt i kvadrat! Nu väntar jag på beskedet. Det blir nog en överraskning vilket universitet anställer mig. Göteborg, Stockholm eller Uppsala är möjliga arbetsplatser. (Jag hoppas att de inte tackar nej..)

Det känns så overkligt att ha ett jobb efter studietiden. Åtminstone för ett helt akademiskt år. Sedan får jag se vad som kommer hända. Just nu är det bara lite stolthet och stor lycka! :-)

Sockerstrut

2008-03-18T22:44:00.006+01:00

Keri skrev om sin första skoldag idag. Jag blev lite inspirerad och tänkte också posta några bilder av min första skoldag. Det var september 1989 när jag kom i skolan och bilderna visar fortfarande en tydlig bild av DDR-tiden. (Förresten, vi var de sista "Jungpioniere"..)

Mina morföräldrar och jag efter ceremonin i skolan. Den lilla röda struten min morfar håller var faktiskt från Västtyskland. (Det fanns massor karameller liknande "Riesen" i..)

Min årskurs framför skolans ingång. Många duktiga elever som vill "lära sig för att bevara freden"

Mina morföräldrar, min mamma och jag på väg tillbaks hem. Min sockerstrut var så tung att mamma fick bära den

Utbildningen

2008-03-18T13:18:00.004+01:00

Medan jag sitter och försöker ta ut min tyska universitetsexamen, funderar jag också mycket om framtiden. Det finns ju så mycket mer jag skulle vilja förstå och lära mig. Att doktorera är önskemålet nr.1! Här i Tyskland är det inget problem egentligen. Det skulle vara lätt att fortsätta här i Leipzig. Finansieringen är dock ett annat problem. Det kunde lösas genom stipendier (??) eller anställning. Men nu står det ju inte till debatt. Jag har redan bestämt mig att lämna Tyskland under sommaren. Att doktorera i Sverige verkar betydligt komplicerade. Universiteten vill iaf undvika skuggdoktorander som jag förstår. Samtidigt verkar det mycket svårt att få anställning som doktorand inom humaniora. Finns det överhuvudtaget möjlighet att bli det? I naturvetenskapliga ämde verkar det finnas ett oändligt stort antal doktoranplatser.

Nu vet jag inte än om jag kommer få jobbet jag ansökte till. Jag väntar varje dag på posten.

Igår har jag dessutom anmält mig till tre kurser vid Uppsalas Universitet. Det lär egentligen inte vara ett problem att få dem också, eftersom mitt tyska gymnasiebetyg är bra och jag är godkänd på TISUS. Så nu hoppas jag att det lyckas.
Följande kurser sökte jag till:

1.) Det flerspråkiga Sverige (30hp/2 terminer)
2.) Introduktion till datateknik för språkvetare (7,5hp)
3.) Introduktion till språkteknologi (7,5hp)

Schlagerfestival

2008-03-16T00:05:00.002+01:00

När jag gick på gymnasium, fick vi göra en schlager i musiklektionen i åk 10. Vi hade en matrix som kunde användas flera gånger och våra resultater blev alltid riktigt bra. Tänker jag på schlagerfestivalen och alla bidrag (såväl tyska som svenska), minns jag alltid mina gamla musiklektioner. Det verkar som alla använder den där matrixen som vi fick av vår musiklärare. Schlagerlåtarna består kanske bara överhuvudtaget av musikaliska "Versatzstücke" eller några intermediala referenser. Kanske är det precis det som gör de så populära.

Även Markoolios underbar låt tematiserar det problemet.

Uppsats-Update

2008-03-15T17:30:00.003+01:00

Lördagar är härliga pluggdagar. Vi är nästan ensamma på fakulteten. Bara Isabell som är doktorand, Julia som försöker plugga för sin sista tenta och jag som skriver magisteruppsats sitter här i institutionen för romanska språk. Ibland tittar Susanna, utländsklektor för portugisiska förbi för att småprata en liten stund. Idag blev det även en kort lunch på Café Protzendorf bredvid.

Första kapitlet är klart sedan i torsdags. Isabell har redan läst genom och korrigerat lite. Jag kämpade mig verkligen genom Ascolis "Saggi ladini" från 1873 och Battistis skrifter om det retoromanska språket. Det var nog det kapitel jag fruktade som mest. Idag skrev jag färdig underkapitlet om den sociolingvistiska situationen i Dolomiterdalarna. Imorgon blir det den historiska kontexten från romanisering tills 1919. Sedan är jag klar med det stora andra kapitel.

Det återstår det tredje kapitel om Ladin Dolomitan, en skriftlig koiné för alla ladinska dalar, som skapades i slutet av 1980-talet och som ska fungera som ett band mellan de olika regioner. Här finns iaf några informationer om ladinska.

Ikväll går jag på bio med min kompis Andreas. Det blir nog intressant om vi kommer fram. Leipzig är full med poliser pga skottlossningen framför en diskotek förre veckan. Samtidigt finns det ett fotbollspel mellan två lokala klubbar idag, så chansen för attacker mellan huliganer är ganska hög.

jobb

2008-03-14T13:03:00.005+01:00

Jag kommer undervisa svenska på vårterminen. Vad roligt och bra med lite extrapengar. Det blir nog rätt dyrt när jag flyttar i slutet av juli, så det är bra att spara lite nu.

Thank you for travelling with Deutsche Bahn

2008-03-12T11:41:00.004+01:00

Igår kväll kom jag tillbaks från Bonn där jag hade en anställningsintervju hos DAAD. Intervjun var kl 11.30, därför var jag tvungen att redan åka en dag tidigare. Intervjun var jobbig och väldigt ansträngend. Vi var 7 studenter som sökt jobb i Sverige. Alla med väldigt olika bakgrund, men de flesta hade läst "tyska som främmande språk" fast alla med olika inriktningar. Jag var den sista som skulle intervjuas, så därför hade jag chans att prata med de andra som hade sin tur innan mig. En tjej kom ut igen efter 10min och var helt förstörd. Hon såg verkligen chockad ut och vi andra fick ännu mer panik. De (juryn består av 3 professorer i germanistik, nordisk filologi och äventuellt DaF) hade frågat många detailjerade frågor om grammatiken och realia. Hon var även tvungen att säga något på svenska, eftersom hon inte hade läst svenska formellt på universitetet. Nästa tjejen var från Berlin och ville inte åka någon annanstans än Stockholm. Det hade hon tydligen förklarat i sin ansökan. (Kanske skulle jag anmärka att det finns 3 tjänster Sverige: i Uppsala, Stockholm och Göteborg.) Hon kom ut igen efter dryggt 10min, förstörd och onöjd. Hon berättade att hon hade fått skumma frågor om grammatiska moment och de hade tydligen kritiserat henne hela tiden och bett om mer detaljerade svar. Sedan kom jag, sist av alla. Jag blev presenterade till juryn och den första professorn började intervjun att lägga märke till att jag föddes i Karl-Marx-Stadt. (Det händer väldigt ofta!!) Jag kom inte ihåg hur hon kom till det, men hennes egentliga fråga var vart i Tyskland jag skulle resa med mina svenska studenter om vi hade möjlighet att åka nord-väst om Berlin och fritt temaval. Sedan kom en andra professorn med massa grammatiska frågor om tyska syntax, svenskars problem med tyska morfologi osv. Jag skulle snabbt planera en läs-och skrivkurs i detalj. Dessutom fick jag några frågor om kultur och vilka innehåll jag skulle undervisa. De frågade förstås varför en romanist vill åka till norden. Ingenting på svenska dock och ingen fråga om mig själv eller min praktiska erfarenhet. Jag var inne drygt 20min, så betydligt längre än de andra. Ingen aning om det är bra eller inte. Jag får se helt enkelt.

Det som egentligen var ännu jobbigare dock var hela resan. På grund av den eventuellastrejken som stoppades i söndags fanns inte mitt regulära tåg. Så var jag tvungen att åka via Berlin, inklusive ett 2 timmars uppehåll på Hauptbahnhof, en station som jag aldrig kommer gilla. Igår åkte jag den vanliga sträckan via Mainz. Det blev en trevlig, men alldeles för lång resa längs Rhen med blick på vackra vinberg.

Här kommer en lista med alla stationer/städer jag har sett från tåget. I många hade jag inte varit förrut, så det blev ganska intressant att titta på dem en kort stund. Och så finns det ju också många där tåget inte stannar, men som verkar rätt trevliga:

- Lutherstadt Wittenberg
- Berlin
- Hannover
- Bielefeld
- Hamm
- Hagen
- Wuppertal
- Köln
- Bonn
- Koblenz
- Mainz
- Frankfurt a. M.
- Fulda
- Eisenach
- Gotha
- Erfurt
- Weimar
- Leipzig

Tjuvlyssnat

2008-03-08T21:54:00.004+01:00

En av mina favoritsidor på nätet är "tjuvlyssnat. Oftast är det väldigt roliga dialoger som presenteras där. Samtidigt är jag liksom en väldig nyfiken person och det händer då och då att jag tjuvlyssnar. Särskilt på tåg, spårvagn eller universitetet.

ICA, Gävle

En tjej ~25 går in på Ica och har sitt barn, iklädd en rosa mössa, i en sittvagn. En äldre dam kommer fram och lutar sig mot barnet.
Damen: Nämen gud, vilken söt liten flicka!
Tjejen: Tack, men det är en pojke.
Damen (tittar upp och fnyser lite): Men varför har han då en rosa mössa?
Tjejen (svarar trött): För att han är bög.

Denna tycker jag också om:

Gymnasium, Östersund

Två killar ~16 sitter och läser dikter som de har skrivit.
Kille 1: Den var ju asgrym!
Kille 2: Jag kom på den själv. Bra va?
Kille 1: Ja, du borde kanske bli en sån här… Hm, vad kallas de? En diktator

......

Fredags efter kl 13..

2008-03-07T13:01:00.003+01:00

På tyska finns ett ordspråk som säger "Freitags nach eins macht jeder seins!". Det gäller tyvärr inte för studenter som är tvungna att sitta och plugga tiden runt. Fasta arbetstider finns inte. Igår kväll satt jag till kl 22 i mitt arbetsrum på universitetet (ja, jag är en av de lyckliga som får jobba här och har därför ett litet rum där man även kan sitta på eftermiddagar/kvällar/helger!) Imorse cyklade jag redan hit 9.30. Jag längtade väl redan lite efter den bekväma kontorsstolen och kaffebryggaren som är i gång dygnet runt! Men uppsatsen måste skrivas och det är så svårt hemma. Jag tror jag inte att jag är den typen av människan som klarar jobba hemifrån. Då hittar jag bara en massa andra saker att göra..

Dessutom funkar internet inte hemma, så det är lite svårt att kolla mejl och nyheterna angående strejken. Jag har min anställningsintervju på tisdag i Bonn. Nu har jag kollat tidtabellerna och jag hoppas att det kommer gå bra. Istället för en snabb tågresa från Leipzig till Bonn, blir det en lång lång väg genom hela republiken. Tidtabellen erbjöd mig en resa med 6 byte, det blir nog inget. Jag tänker inte sitta på en liten station i Vogtland och vänter där. Det blir nog snabbtåg till Berlin, 2 timmars uppehåll och sedan snabbtåg till Bonn. Hela resan? 8 timmar ungefär. För en 15 intervju.

Sanningsdag

2008-03-05T18:58:00.003+01:00

Datorn visar 44 sidor. Det är lite mer än hälften av uppsatsen som måste lämnas in i slutet av april. Oron försvinner långsamt och jag börjar gilla min dagliga skrivmaraton mer och mer. Måste faktiskt hålla med Kalle som säger att skriva en uppsats betyder inget mer än att försöka dölja dåliga argumenter och att bygga upp en labyrint av meningar som läsaren ändå inte förstå!

Grattis!

2008-03-03T20:20:00.003+01:00

Idag fyller Gudrun Pausewang 80 år. Hon är en av de mest lästa barnbokförfattare eller bättre sagt ungdomsboksförfattare i Tyskland. Hennes mest berömda bok är kanske "Molnet" ("Die Wolke") från 1987. Jag tror att den är obligatorisk på alla skolor, vi fick läsa den i åk 7 iaf. Boken handlar om två barn och deras liv efter en reaktorolycka i ett tyskt kärnkraftverk. Jag kommer ihåg att jag var rädd efter jag läst boken. Pausewang lyckas nämligen att skriva väldigt detaljerad och hennes böcker verkar inte som fiktion. Hennes böcker berör många tema: antisemitism, nationalsocialism och tyska historia, kärnkraft, fattigdom och elände. Hon vill framför allt varna människorna och göra dem medvetna vad som händer omkring oss. Det kanske skiner genom hennes böcker att hon jobbade som lärare hela sitt liv. Särskilt böckerna för ungdomar är väldigt moraliserande och pekar lite med fingret som de vill säga: "Va uppmärksam och tro inte på allting. Kolla först själv!" Efter "Molnet", som jag var tvungen att läsa i skolan, läste jag framför allt hennes böcker om barndomen i Tjeckien som liknar en biografi. Gudrun Pausewang föddes i Böhmen där hennes föräldrar hade en gård. 1945 fick familjen fly som så många tyskar och de bosatte sig i Hessen. Hon har inte skrivit någonting om den nya början i ett annat land. Hennes böcker handlar bara om den lyckliga tiden i Böhmen och flykten. Jag vågade inte fråga henne varför hon inte skriver om sitt nya liv när jag ringde henne för många många år sedan. Idag skäms jag faktiskt lite. Jag tog telefonkatalogen, letade efter hennes nummer och ringde henne. Då var jag kanske 13 år och inte det minsta blyg. Hon var jättetrevlig och jag minns hennes röst och frågor. Det bästa var att hon visade intresse för sin lilla läsare som var så vetgirig och ställde en massa frågor om "Molnet" och de andra böckerna. Hon skrev ett långt brev till mig efteråt. Brevet har jag fortfarande som en liten bevis att jag verkligen vågade ringa henne och som minne på ett trevligt samtal förstås.

Proletaires de tous les pays..

2008-02-28T10:02:00.006+01:00

Igår åkte min mamma och jag till Chemnitz för att besöka min moster som flyttade i december. Vi ville också titta på den nya lägenheten förstås. Hon hade blivit tvingad att flytta efter 32 år, eftersom huset skulle bli del av en stor "Rückbau"-aktion. Rückbau är ett riktigt skumt ord enligt mig och visar tydligt den konstruktionskraften som ligger i tyska språket. Att bygga betyder egentligen att skaffa någonting, att börja en process som är tydligt målinriktad. I slutet av en byggprocess finns ett resultat, t.ex. ett hus, en dator, ett modellplan. Men nu byggas ju ingenting. Här rivas husen och inneboende blir vänligen sagda att hitta ett nytt hem där de kan börja om. Vi bygger tillbaks. Kanske syftar ordet "Rückbau" på att naturen ska "byggas" tillbaks, men att bygga någonting är en artificiell process och utesluter naturen egentligen. Det tyska språket, ssk det officiella, är fullt av sådana eufemistiska termer. Min moster i alla fall har flyttat bara en gata och tittar nu på sitt gamla hus. Den nya lägenheten ser precis ut som den gamla, men den är ändå inte hennes verkar det som. Hon har inte kommit fram än, även om husnumret bara ändrats från 89 till 73. Allt verkar annorlunda där och kommer ta tid att vänja sig.

Men besöket blev ändå fint och vi hade väldigt roligt tillsammans. Även min kusin kom förbi och vi pratade mycket om universitet och studierna. Hon undervisar allmän pedagogik på Chemnitz universitet och beklagar sig allt för ofta om de nya B.A.-studenter och deras studiemoral. Någonting jag också redan har lagt märke till här i Leipzig. I alla fall blev det också en kort utflykt till innerstaden där Karl Marx fortfarande håller vakt. Men nu förtiden är det inte arbetarna längre som samlas där, men ungdomar som åker BMX och skatebord under Marx' stränga ögon.

Minnesstund

2008-02-27T08:20:00.002+01:00

Igår har det gått ett år sedan den svåra bussolyckan i Uppland ifjol. 6 personer omkom och många skadades svårt. Den ena bussföraren åtalades i höstas, fast rättegången har inte börjat än.

Även om jag var långt bort från olycksplatsen, var olyckan ändå riktigt nära. Även jag brukade stiga på en gul buss på morgonen för att åka till skolan. Fast på en hel annan linje. Första lektionen började kl 8 och jag lämnade förstås mobilen i mitt arbetsrum. När jag kom tillbaks fanns det ett flertal obesvarade samtal och massor sms från vänner och även min familj i Tyskland. Jag undrade lite varför alla hade ringt samtidigt. Jag började läsa några av meddelanden. Den första var från min kompis i Tammerfors. Hon verkade helt orolig och ville bara veta om jag mådde bra. Bussolyckan stod där i små bokstäver och jag började tänka med en gång. Om finska nyheterna berättar om en olycka i grannlandet, måste det ha varit ganska stort. Även tyska medier hade berättat om den, hörde jag min mamma säga när hon ringde åter. Så småningom nådde jag alla som hade ringt och försäkrade dem att jag inte tagit den linjen, att jag sitter välbehållen på skolan och ska undervisa snart igen.

Det var den dagen när jag kom hem lite oroligt, kramade min pojkvän riktigt hård och fattade hur ömtåligt livet är egentligen och att det inte är värd att beklaga sig hela tiden. Nej, man ska verkligen bli glad över små saker och uppskatta livet mera.

Glädje och lite stolthet

2008-02-26T20:58:00.002+01:00

Nu är jag klar med mina två biämne. Examenstenta gick bra idag, väldigt bra faktiskt. Och jag känner mig lite stolt över mig själv.. Känns jättekul men ändå lite overkligt att vara klar med mitt andra ämne. Franska hade jag redan avslutat i somras, men nu är även tyska som främmande språk klar. Nu gäller det att färdigskriva uppsatsen plus plugga för de tre avslutande tentor i mitt huvudämne.

Ansökningar del 2

2008-02-26T17:33:00.003+01:00

Ibland undrar jag varför människorna skriver ansökningar överhuvudtaget. Visst, för att få jobb. Men jag tänker på innhållet, inte ändamålet. Vad innebär det att skriva en ansökan? Först och främst stylar man ju upp allting, här finslipas några svarta detaljer och sedan skönmålar man resten. Motiveringen är förstås extremt hög och hela ansökan ska verka som om man själv är den perfekta anställda. Men om alla vet om hela skrivprocessen, om alla har förmåga att dechiffrera produkten, varför ska man lägga då mycket möda på det? Kanske för att låtsas att man är del av den processen. Någon sorts norm i vårt samhälle. Alla är med, då måste du också. Jag ska väl foga mig nu och låtsas jag är perfekt för jobbet. Kanske lyckas jag inte bara övertyga mig själv, men arbetsgivaren också.

Det grönskar

2008-02-24T16:52:00.006+01:00

Våren är äntligen här! Härligt att jag nu bor direkt vid Stadsparken. Då kan man njuta av solen och värme. Så idag blev det en 2 timmars promenad med min kompis Anja. Vi båda är riktigt stressade med examenstentor just nu och därför är det extrabra att kunna låta hjärnan få lite frisk luft.

Här kommer några vårtecken:

Clara-Zetkin-Park på en söndag i februari. Folk börjar ha picknickar..

Picknickar vid kanalen.. som sagt på en söndag i februari

" Überall regt sich Bildung und Streben,
Alles will sie mit Farben beleben;
Doch an Blumen fehlts im Revier,
Sie nimmt geputzte Menschen dafür..."

I Johannapark

"Jeden Morgen in meinem Garten
öffnen neue Blüten sich dem Tag.
Überall ein heimliches Erwarten,
das nun länger nicht mehr zögern mag (...)"

Krokusar.. nu är våren äntligen här! Hoppas den stannar..

Lördagsmiddag

2008-02-23T23:53:00.005+01:00

Det blev inga lördagsgodis idag. Istället blev det värsta lyxmiddag tillsammans med min kollega Sabrina. Vi träffades kl 17, det blev en kort fika respektive taktikplanering. Vi gick alltså till delikatessavdelning på Karstadt varuhus och köpte fisk. Tjejen bakom disken tittade lite skumt på oss. (Ok, vi ser ju inte så överklass ut, men vem vet det!) Vi funderade rätt länge, eftersom vi var inte säkra än vad vi ville äta. Det blev fjällröding den här gången, den hade vi båda inte smakat än. Vi köpte alltså 2 stycken, plus goda ekologiska potatisar, örtsås, ekologiska citroner och färska örter. Rusade hem till mig och började laga mat som två galna tanter. Resultatet blev jättegod och vi var båda rätt nöjda med vår lilla middag. Kanske är det dags för en ansökan vid "Das perfekte Dinner", ett tv-programm där man ska bjuda 4 okända personer hemma hos sig och servera en perfekt middag. Vi har nämligen tränat rätt mycket nu, först med middag hemma hos henne och sedan blev det också deltagning vid "Corsa di cucina". En matmaraton där man fick laga middag för andra människor först, för att sedan åker till en annan (ny) deltagare för att få själv någonting. En väldigt spännande och intressant upplevelse som jag hoppas kommer göra en gång till innan jag lämnar universitetet på sommaren.

Jobb = CV = Kaos = ????

2008-02-23T01:15:00.004+01:00

Varför är det så krångligt att skriva en ansökan på svenska?!? Inte att det skulle vara lättare på tyska. Nej, självklart inte. Men på svenska blir det skumt på något sätt. Inte fel, men jag är förvirrad. Ansökningar på tyska verkar mycket annorlunda och lite enklare. Då behöver man ju bara lista upp en massa saker. På svenska blir det som en kreativitetsäventyr. Allt måste stylas upp på ett visst sätt. Hmmm.. Och det återstår en hel massor frågor från mig som utlänning. Vad är t.ex. skillnaden mellan en meritförteckning och ett CV? Vad betyder personligt brev? Är det typ motiveringen eller någon personlig beskrivning? Arghhh, liknar en svensk meritförteckning det tyska cv:et eller ligger jag helt fel? Det känns om jag måste plugga en gång till. Jag vill ju bara ha ett jobb, det kan inte vara så svårt. Det blir nog lite extra google-sökning för att hitta några idéer.

2008-02-21T23:08:00.003+01:00

Och innan jag blir för ledsen och sentimental, lyssnar jag hellre på Maia Hirasawas underbara sång om Göteborg och tänker tillbaks till sommaren 2007, när vi åkte pariserhjulet på Liseberg, åt glass och sockervadd och besökte Älvsborgs Fästning.

2008-02-21T22:40:00.003+01:00

Morgens und abends zu lesen

Der, den ich liebe
Hat mir gesagt
Daß er mich braucht.
Darum
Gebe ich auf mich acht
Sehe auf meinen Weg und
Fürchte mich vor jedem Regentropfen
Daß er mich erschlagen könnte.

{Bertolt Brecht}

Djup ensamhet! Inte ens chokladpudding och mina favoritkakor från Göteborgs Kex kan ändra det. Det är skumt, men jag längtar så grymt mycket efter någonting jag inte kan definiera. Mitt liv i framtiden kanske! Jag skäms verkligen för det, för att jag redan har det. Ett bra liv, kära kompisar, en familj som älskar mig, en annan som väntar på mig med varma armar och kyssar. Och ändå känns det så tomt idag!

Jag trodde att det skulle bli bättre när jag flyttat. Lämna den gamla lägenheten med den hemska och irriterande inneboende. Tjejen som trodde hon är så jätteviktig att alla måste lida när hon inte mår bra. Nu har jag flyttat till ett nytt rum i andra hand där jag ska bo till sommaren. Men jag har inte kommit fram än trots 3 nätter och 2 varma måltider. De två andra som bor här är riktigt trevliga och snälla mot mig. Försöka förklara allt för mig, men det känns inte rätt. Det här är bara en liten stopp på min resa till mitt eget liv.

Jag funderar om det är stressen som gör mig känna så här. På tisdag är det examenstenta i tyska. Jag är fortfarande rätt lugn, konstigt nog. I slutet av april måste magisteruppsatsen lämnas in. Särskilt den är som en tung vikt på själen. Rädslan att inte klara kommer upp då och då! Sedan när jag skriver, kommer känslan att den inte duger, att den inte är "vetenskaplig nog" för ett examensarbete. Kompisarna och kollegorna tröstar mig hela tiden. Enligt dem vet jag mer än någon annan om temat och jag pratar ju också jämt om det enligt tjejerna på jobbet. Men räcker det? Ibland frågar jag mig verkligen vad jag gjort i 6 år på universitet. Jag känner mig verkligen inte smartare än förut och ännu värre, jag vet inte riktigt än vad jag vill göra egentligen. Helst fortsätta plugga, utan tentorstress dock! Bara läsa en massa intressanta saker, gå på föreläsningar, njuta av en akademisk miljö och vara en liten besserwisser. Det blir nog mer pluggandet imorgon, även om jag inte vet vad jag ska läsa mera. Bara för säkerhetens skull. Och funderar om ordval, uttrycksmöjligheter och kanske kommer jag stryka blusen som jag kommer ha på mig. Bra att jag köpte rätt mycket chokladpudding. Den kommer jag behöva imorgon!

Alles muss klein beginnen

2008-02-20T12:09:00.003+01:00

En av mina favoritvissångare är Gerhard Schöne.

Jag kommer inte ihåg när jag sett honom live för första gången, men hans musik är bunden till mitt liv på ett speciellt sätt. Det var troligen hans barnvisor om Jule som aldrig tvättar sig, snorkråkan och Lucio och hans bil som jag hörde först. Visorna sjöng vi på dagis och hemma med mamma. Jag inbillar mig faktiskt att vi också åkte på en barnkonsert till Anhaltisches Theater i Dessau. Fast det kan också har varit i grundskolan. Senare som tonåring upptäckte jag Schöne igen. Den här gången hans lite mer poetiska sånger för vuxna. Hans melodier är underbara, oftast med gitarren som ackompanjemang. Texterna återspeglar en betydelsen av kärlek, medmänsklighet, värme och empati. Han berättar om människornas liv, om farmorn som vill vara ung igen och gunga på lekplatsen, om ungkarlen som inte passar in i sällskapet pga sin hårfärg.

Schöne skrev en låt efter han hört Astrid Lindgrens tal när hon fick fredspriset av den Tyska Bokhandeln 1978. Låten handlar om en mor som har en liten son. En dag har sonen varit busig och mamman tycker att han förtjänar stryk. Hon säger till honom att gå ut och letar efter en gren som hon kan slå honom med. Sonen lyder och går ut. Det tar lång tid innan han kommer tillbaks. När mamman frågar honom var han varit, berättar han att han sökt jättelång tid men kunde inte hitta någonting. Slutligen tog han en sten, som han tagit med. Sonen säger till mamman att hon kunde kasta stenen efter honom, istället för ge honom stryk. Och när han står där med stenen i sin lilla hand, förstår mamman plötsligt hur elak och hemsk hon varit med sin älskade son. Parabeln är lika fina i båda versioner tycker och visar hur viktigt det är att leva utan våld.

Själv hade jag lyssnat på hans musik på länge. Men i somras var min mamma på en av hans konserter. Först tillsammans med hennes kusins familj på barnkonserten och senare på kvällen på hans konsert för vuxna. Sedan dess spelas hans skivor väldigt ofta hemma hos oss och jag har också hittat min kärlek till hans musik igen. Nästa gång jag åker hem ska jag tar med mina gamla cd-skivor till Leipzig.
Även om kvalitén inte är den bästa, här kommer en liten smakprov.

Gerhard Schöne live i Dresden

På återseende!

2008-02-19T13:46:00.002+01:00

Det var för drygt en vecka sedan när jag skrev sista inläggen. Sedan dess har ändrats rätt mycket. Min Älskling har varit här för en hel vecka. 7 underbara dagar och nätter trots all stress. Han åkte i förgår tidigt på morgonen. Tågstationer är skumma platser tycker jag. De är skenheliga. Åt en sida är dem trevliga, bjuder på nya äventyr, lockar med intressanta resor och en öppen värld. Åt andra sidan drar dem människor isär, elakt tittande konduktörer visslar högt när man ska skiljas. Medan den ena börjar resa, stannar den andra olycklig på perrongen. Men jag är glad att min kärlek har kommit hem väl och är tacksam för den veckan vi hade tillsammans.

I fredags åkte vi till Rom. Vi gick direkt till Kapitolin och tittade ned på Forum. Vädret var bra, solen sken och det var mycket folk på platserna. Synd att vi bara stannade 2 dygn...

Nu är ni kanska lite förvirrad, eller? Hah, vad bra! Självklart åkte vi inte själva till Italien, även om det hade varit underbart. Just nu finns det en underbar utställning här i Leipzig som heter "Rom CCCXII". Den befinner sig i en gammal gasklocka och visar en panoramatavla av den antika staden Rom på året 312. Bilden är verkligen målad, scannat in och sedan skrivit ut på tyg. Ett fantastiskt multimedialt upplevelse. Här får ni kanske en lite idé hur utställningen ser ut. Tyvärr bara på tyska, men bilderna kan ju också betraktas utom språkkunskaper.

Dans i fängelset

2008-02-10T21:35:00.000+01:00

På tv visas en dokumentär om Asien. De visar bl.a. sydkoreanska turister i Nordkorea på en typ "charterresa". Helt otroligt hur de agerar med varandra. Men temat som var som mest intressant för mig var en reportage om ett fängelse på Filippinerna. Tills sommaren 2007 var det ett typiskt fängelse, för många intagna, droger, våld, rädsla. För 6 månader sedan började direktören att introducera en rehabiliteringsmetod. De började dansa på fängelset och publicerade sina video på Youtube. Nu tränar de nya danser, uppträder på dansfestivaler och blir danssuperstars. Även situationen i fängelset har förändrats, intagnas hälsa har blivit bättre, drogproblemer har minskat och generellt verkar det betydligt fridfullare än förut. De verkar nöjda iaf med sitt projekt och visar det för hela världen.

Här finns en artikel från The Herald Tribune.

2008-02-10T20:16:00.000+01:00

"This is how it works
You're young until you're not
You love until you don't
You try until you can't
You laugh until you cry
You cry until you laugh
And everyone must breathe
Until their dying breath [...]"

{regina spektor: "on the radio"}

I know there will be snow..

2008-02-10T18:03:00.000+01:00

Sitter här och tycker livet är trist. Bara tristess så långt man ser. Det är mörkt, människorna i lägenheten går på nerverna med sitt sätt att leva, stressen vinkar glatt i min riktning.

Nej, jag skulle hellre vara här: på väg till Bolzano/Bozen med tåget från Verona där man plötsligt kan se Alperna som öppnar vägen till en annan värld. De står där som en mur från en annan tid. Stora berg som ändå har så mycket liv i sig.

Eller vid Sveriges västkust där himlen är så blå och luften smakar salt. Jag vill ta promenader vid stranden, känner sanden under fötterna och vinden som blåser genom mitt hår.

Eller på Östra Ågatan i Uppsala där man kan njuta av solen på en vinterdag och se studenterna rusa förbi på sina urgamla cyklar och vi går hand i hand mot Stadsparken, upp till slottet och sätta oss på vår bänk..

Nej, jag vill verkligen inte sitta här och tycka synd om mig. Bra att en del av Uppsala kommer vara här om drygt 4 timmar och då kommer söndagsmelancholin vara över. Jag lovar!

Framtiden

2008-02-08T23:01:00.001+01:00

Idag träffade jag min kära kompis Claudia på universitetet och hon rövade bort mig från böckerna. Det blev en lång fika och mina kollegor saknade mig redan lite. Det som är så intressant med oss DaF-studenter är att vi nästan alla har livskamrater utomlands. (Säger det någonting om tyska män?!?) Claudias pojkvän bor i Barcelona. (Det roligaste är att han pratar katalanska med mig och jag svarar på italienska och vi förstår varandra..)De har varit ihop för många många år och verkar trivas bra som det är nu. Ändå hämtar framtiden oss.. Jag kommer få ut min examen till sommaren, Claudia håller precis på att skriva sin sista uppsats om spanska blogg. Vuxenlivet kommer med stora steg och vi kan bara blunda och gå framåt. Snart måste vi bestämma oss. Universitet skickar ut oss och vi ska klara oss. Jag kommer flytta till Sverige till min Älskling, vi pusslar ihop möbler, böcker,livet helt enkelt. Inte mindre två olika sätt att diska. Nu är jag inte rädd att emigrera härifrån, jag pratar svenska, har redan bott där och trivs där. Men ändå finns några tvivlar kvar. Claudia ville diskutera medborgarskap. För henne blir det ju samma situation. Hon kommer troligen flytta till Spanien och någon gång kommer Migrationsverket frågar. Vem är jag? Vad är det som gör mig till en tyska? Är det verkligen viktigt att ha ett tyskt pass eller är det inget problem överhuvudtaget att byta passet. Som man byter skor eller tröja. Vi undrade mycket idag, för egentligen känns det inte så viktigt för mig. Men jag vet att det inte kommer bli enkelt. Man lämnar ju en del av sitt identitet. Däremot jag kan också vara väldigt objektiv. Om livsmedelpunkt finns i ett land, där man betalar skatt, lever, trivs, då vill man ju också ha rätt att kunna bestämma över politiken, ta ansvar, delta i folkets demokrati. Jag vill inte ignorera det bara för att jag hängar kvar i livets sentimentalitet. Livet går vidare, framtiden väntar med spännande överraskningar. Ingenting att vara rädd om. Bara blunda och gå vidare. Steg för steg med säkerheten att det finns någon som väntar.

Vad människor och möss behöver..

2008-02-07T19:47:00.000+01:00

Det har ju pratats mycket om berättelser och olika böcker som behandlar precis det temat. Bodil skrev ju en hel del om Boccaccios "Decamerone" och senast om den mindre kända "Pentamerone" av Giambattista Basile. Att berätta är essentiellt för det mänskliga livet. Idag stötte jag på en liten bok som berättar oss om viktigheten av sagor och fantasin. Boken publicerades av Leo Lionni som föddes 1910 i Holland. Han pluggade ekonomi i Italien och flydde 1939 från nazisterna till USA. Här finns en lista med hans mest kända böcker som översattes till många språk.

Boken jag hittade idag heter "Frederick" och utkom 1967.

Frederick är en liten mus som lever med sina kompisar. Som alla smågnagare går de i ide och därför är det viktigt att de samlar nötter, frukter och annat mat innan vintern börjar. Alla är jätteduktiga förutom Frederick som sitter och blundar helt tyst. När hans muskompisarna frågar vad han håller på med, svarar han att han bara samlar solstrålar och färgena inför vintern. Snitsnack tänker de andra mössen, han är bara lat och har ingen lust att hjälpa till. När kylen kommer har de ett stort matförråd under stenarna där de övervintrar. Men även det tar slut och dagarna blir kallare och tristare under de stora stenarna. Ingen vill prata längre med varandra. Men plötsligt kommer någon ihåg Fredericks hemliga förråd och frågar honom blygt. "Blunda", säger Frederick. Han klättrar på en sten och berättar genast om ljuset och solstrålarna. Han trollar tillbaks värmen i mössens hjärta med en gång. "Och vad är med färgerna?" frågar mössen ivrigt. De blundar igen och Frederick berättar vidare om blåklinter, röda kornvallmor på gula åkrar och gröna bladen på hallonbuskar. Frederick blir en liten poet i mitten den gråa vintern som få försvinna ledsenheten och tristess. Berättelserna förvandlas i en trolldryck som hjälper mössen att kommer över den långa kalla vintern tills de får gå ut i solen igen. Fantasin och minnen räddar mössen för den säkra döden och Frederick har bevisat hur viktiga sagorna är för livet, lika mycket som mat och dryck.

Bella

2008-02-07T13:14:00.000+01:00

idag kom jag ihåg hur min utbildning på universitetet började för5 år sedan. lorenzo jovanottis "bella" var första sången vi lyssnade på tillsammans med en professor. sången är fortfarande en av mina favoritlåter och jag gillar hur han beskriver sin vackra kärlek. "bella [...] come una finestra che mi illumina il cuscino, come la mia nonna in una foto da ragazza..", "lik ett fönster som låter ljuset skina på min kudde, vacker som min mormor på en ungdomsbild.."

Mein Liebster

2008-02-05T23:03:00.000+01:00

Att lära sig skriva i ett annat språk är ju en av de processerna som är de svåraste. Kanske inte i början när man träna mycket i språkkursen att skriva olika små texter, dvs. beskrivningar, små berättelser, korta brev, meddelande osv. Men när man kommer till en högre nivå blir det plötsligt en katastrof. En sak som jag har stora problem med är att skriva officiella brev på svenska. Inte att jag gillar författa sådana brev på tyska, men då har jag i alla fall någon sort kulturell känsla för hela stilen. På svenska blir det alltid en balansgång mellan osäkerhet och blygsel. Antingen blir det ett högstiliserat brev i tysk stil som troligen alla svenska skratta åt eller en informell anteckning som ingen vill ta hänsyn till.

Det börjar redan med första raden. "Sehr geehrte Damen und Herren" skulle jag skriva till en okänd tysk mottagare eller "Liebe(r).." om det en person jag känner väl. Och på svenska? Tyska själen i mig funderar. Ordboken blir sista hjälp. "Kära..." står det. Hmmm, nu låter jag dock som en person från 1800-talet. "Mina damar och herrar" då? Nej, inte det heller. Det är ju inget tal vid Nobelmiddagen. Det blir ett enkelt "Hej!" och tyskan i mig värjer sig med händer och fötter. Nej, du kan ju inte bara skriva "hallo" till hyresvärden eller någon professor. I förtvivlan frågar jag en modermålstalare. Jag rekommenderas att skriva "Bästa ....", men hoppsan, det låter ju också fel för en tysk. "Mein Bester..." - det låter dock så himla ironiskt. Nu kommer ju mottagaren att inte ta mitt brev på allvar. Hmmm.. då blir väl ett simpel "Hej!" istället och själen får nöja sig med lite informalitet. Vad bra att brevet kan slutas med "Vänliga hälsningar".. "mit freundlichen Grüßen".. får bara inte glömma att sätta de två små brickor över a.

2008-02-04T22:30:00.000+01:00

. det var en gång.. 1983 satt jag i min barnvagn i mina morföräldrars trädgård. livet var redan fullt med spännande saker att upptäcka, bilderböcker med kaniner på var min favoritliteratur och jag älskade morötter. då klädde jag mig fortfarande med hatt, det gör jag nu inte längre, men vem visste det då.

nu 25 år senare har jag köpt kläderna för min allra första jobbintervju som jag kommer ha i början av mars. det känns jättespännande, men ändå hemskt. studentlivet slutar om några månader, "vuxenlivet" börjar, kaninböckerna har inte lämnat mig helt, det finns fortfarande massa bilderböcker i bokhyllan. och jag tycker fortfarande om morötter.. så kanske är det bara hattmoden som har förändrats lite och det finns egentligen ingen anledning att oroa sig för framtiden.

Good old memories..

2008-01-30T23:45:00.001+01:00

För ungefär ett år sedan var vi i Åbo. Det var vår första semester tillsammans om man nu vill kalla det för semester. Det blev en rolig kryssning med de berömda Finlandsfärjorna. Vi hade planerat resan i detalj, tiden var ju knapp och eftersom vi bara skulle stanna en natt, hade vi lite bråttom för kunna utnyttja uppehållet. Det som vi med vår tysk-svenska snillrikhet inte räknat med var en resegrupp av ryska ungdomar som hamnade bredvid vår hytt. Som ni kan troligen tänka er blev det inte mycket sömn den natten. Dessutom var det väl -20 grader i Åbo den helgen då och det var verkligen det kallaste jag hittills har upplevt i mitt liv. Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv.

Även om vi troligen såg ut som levande zombies som vandrade omkring för att söka nya offrar, var staden ju spännande och intressant. Domkyrkan är en av de vackraste jag sett. Nu är jag verkligen förtjust i enkla kyrkor och domkyrkan i Åbo verkligen har bevarat sin medeltids karaktär. (Fast den förstördes i en brand 1827 så gott som helt och återbyggdes.) Jag skulle vilja gärna åka dit någon gång på sommaren, helst utan ryska tonåringar och njuta riktigt av det milda vädret som lär finnas där enligt resebrochyren. Då kanske blir det också ett besök i skärgården, för att det gjorde vi inte. Vi hade nämligen glömt skridskorna.

2008-01-30T14:46:00.000+01:00

wisława szymborska:
manche mögen poesie

Manche -
das heißt nicht alle.
Nicht einmal die Mehrheit, sondern die Minderheit.
Abgesehen von Schulen, wo man mögen muß, und von
den Dichtern selbst,
gibt's davon etwa zwei pro Tausend.

Mögen -
aber man mag ja auch die Nudelsuppe,
mag Komplimente und die Farbe Blau,
mag den alten Schal,
mag auf dem Seinen beharren,
mag Hunde streicheln.

Poesie -
was aber ist das, die Poesie.
Manch wacklige Antwort fiel
bereits auf diese Frage.
Aber ich weiß nicht und weiß nicht und halte mich
daran fest
wie an einem rettenden Geländer.

Manchmal bin ich sehr dankbar, eine Schule gehabt zu haben, in der man nicht mögen musste, sonder durfte. Eine Schule, die Lust am Lesen (und Lernen)vermittelt hat, obwohl sie in einem so genannten "sozialen Brennpunkt" lag.

Jetzt an der Uni ist es ja das blanke Gegenteil. Hier muss man mögen, um überhaupt wahrgenommen zu werden. Ein pures totalitäres System. Ganz schön traurig eigentlich..

Giulio Casale in concerto

2008-01-29T18:28:00.000+01:00

.. come adoro questo cantante

Kreativitet

2008-01-29T18:00:00.000+01:00

" La creatività del singolo tende a lasciare un segno nella storia, anche se non sempre vi riesce."

{Walter Belardi (1995): "Periferia" e "Centro". Roma: p. 209}

2008-01-28T17:19:00.000+01:00

morgon

När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag --
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag --
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!

{karin boye}

~ för ungefär ett halvt år sen fick jag idén att klistra dikter på min vägg igen som jag hade det förut när jag var tonåring och bodde fortfarande hemma hos min mamma. där var väggarna fulla med brecht, borchert och neruda som jag älskade som mest när jag hade min rebelliska period. efter en lång tid kom nu plötsligt längtan efter väggpoesin igen. jag hittade den fina dikten som nu hälsar mig när jag vaknar på morgonen. och just i det momentet när jag läser dikten försvinner längtan efter min älskade för han har samma dikten, fast på dörren till vardagsrummet.

Plats..

2008-01-27T21:44:00.000+01:00

En sak som är väldigt intressant är konceptionen av storlek och plats. När min pojkvän och jag pratade om lägenheter igår, började vi diskutera lite. Enligt honom är det nästan omöjligt att bo i en lägenhet hela sitt liv. Ok, kanske om lägenheten är riktigt stor, dvs. mer än 7 rum. Men annars är det hus som gäller. När vi hälsade på hans familj över jul, pratade vi också mycket om bostäder med hans föräldrar. De bor i en villa som var en skola förut. Huset är enligt mig jättestort. Nu vet jag inte den exakta storleken, men det finns ju den gamla skolsalen och några andra rum till, vinden och källaren inklusive. Enligt hans mamma är huset litet, men jag känner mig ändå lite vilsen där. Huset är definitivt stort för mig och det finns ju tomten också. Nu vet jag inte om min uppfattning av storlek beror på mitt östtyska barndom eller om den är individuell. Jag är uppväxt i en 3:a på 56kvm. Min mamma bor fortfarande där och lägenheten är förstås full med massa saker. Jag trivs där väldigt mycket och tills jag flyttade till Sverige hade jag inte ens tänkt på att den lägenheten kanske är för liten, att man inte kunde bo där hela sitt liv. Alla mina klasskamrater i skolan bodde ju i sådana lägenheter med sina föräldrar och ibland även med syskon. Nu läser jag ibland bostadsannonser och fattar nu hur overkligt min lilla DDR-värld måste vara för svenskar. Lägenheter i Östtyskland måste ju verka som kaninburer. Jag undrar om det kanske hänger ihop med hela landets storlek. Tyskland är ju uppfylld med städer, byar, motorvägar. Det finns kanske inte mer plats och därmed har tyskarna anpassat sig. Bostäder är små för att det behövs plats för 82miljoner och eftersom lägenheterna har alltid varit så små, beklagar sig ingen. Och svenskarna? De har kanske inte kommit så långt än. Platsen var inte knapp och man kunde ju sprida sig hur mycket som helst. Industrialiseringen kom kanske senare och folk flyttade inte så tidigt till städerna som de gjorde i Tyskland. Eller så var det helt normalt efter kriget, man hade ont om lägenheter och var helt enkelt glad att få en liten plats för sig själv. Eller så är det bara ett östtyskt fenomen eller jag är konstig.

On a winter day...

2008-01-27T13:00:00.001+01:00

winter day
Originally uploaded by cuore_a_righe

Vad är det för någon sorts vinter i år? Regn, storm, fåglar som sjunger kl 6 på morgonen? Ingen snö, bara regndroppar som slår mot fönsterrutan. Om jag inte hade vetat bättre, så hade jag kallat det "fusk". Som i en billig charterresekatalog där man bara visar trevliga stränder och hotell och plötsligt står man mitt i öken eller någon byggplats. Nej, vinter ska inte vara så här.
Vinter, det är längtan efter att komma hem och får en kopp varm choklad, iskalla fötterna som börja kittla när man kommer i värmen igen, snöänglar och våta kläder, näsan som börjar rinna så fort temperaturen förändrats. Vinter är bara bra med snö som gör världen lite mer fredfull och förvandla allt till ett magiskt land där allt är mycket tystare än det brukar vara.

Passend zum Thema

2008-01-27T12:38:00.000+01:00

Wehmut ist ein sehr eigensinniges, aber schönes Wort. Wehmut bezeichnet ein zartes Gefühl von Traurigkeit, vermutlich hervorgerufen durch Erinnerung an Vergangenes, quasi eine emotionale Vergangenheitsbewältigung, gar eine Reflexion. Und dennoch kann diese zarte Traurigkeit ja dennoch Freude auslösen. Freude über die wiedergefundenen Gedanken, Erinnerungen. Freude über das Vergangene, das trotz allen Schmerzes, ein glückliches Gefühl hinterlässt. Das Schwedisch kennt auch das Wort vemod in allen seinen Formen. Wie ist es aber mit anderen Sprachen? Im Italienischen gibt es malinconia , "un sentimento simile alla tristezza fonda, ma quasi non consapevole". Tiefe Traurigkeit also! Kein Wort über Freude, die durch Trauer entstehen kann. Nur pure Melancholie. Ist das Konzept den Romanen nun völlig unbekannt? Oder ist einfach unsere Vorstellung von Wehmut seltsam, da Traurigkeit und Freude nicht zusammenhängen können?

Fernweh

2008-01-27T12:13:00.001+01:00

Summerfeeling in early October
Originally uploaded by cuore_a_righe

Fernweh ist ein seltsames Phänomen. Beim Betrachten alter Bilder schießen plötzlich Erinnerungen an die Zeit in Italien wieder herauf. Vielleicht liegt es an dem grauen Wetter, das mich hier umgibt. Oder an dem konstanten Stress, der nicht aufzuhören scheint. Interessant ist dabei dennoch, dass ich kein Fernweh verspüre. Zumindest nicht nach Süden hin. Eigentlich sollte ich doch sofort wieder fahren wollen, oder? Nun gut, mir fehlt Firenze. Wie gern würde ich den Kreuzweg hinauf zu San Miniato al Monte laufen, mein Herz schlagen hören und Wärme auf den Wangen spüren, die sich langsam zu Apfelbäckchen entwickeln. Ein wenig fehlt mir auch die Gelateria in Arezzo, wo man so nett bedient wurde. Auch spätabends im Januar, wobei die sich sicherlich über die "Nordeuropäer" gewundert haben.
Und mir fehlt Bozen mit den kleinen Gassen und dem italienisch-östereichischen Charm, der die Menschen dort umgibt.