onsdag 24 september 2008

Saga från Nyzeeland

Häromdagen fick vi ett litet vykort från min barndomskompis Ulrike som bor på Nyzeeland. Vykortet själv berättar en Maori legend om hur berget Taranaki (alias Mount Egmont) skildes från de andra bergen.


Det var en gång för länge länge sedan då många berg levde tillsammans vid Taupo-sjön. De högsta var Ruapehu, Taranaki, Ngauruhoe och Tongariho. Tongariho älskade en liten kulle som hette Pihanga och som bodde i närheten. De gifte sig. Taranaki var också kär i Pihanga med Tongariro blev väldigt arg och spydde ut eld så att Taranaki var tvungen att flytta västerut. Under flytnningen uppstod en stor klyfta som fylldes med hans tårar. Han var så pass ledsen och grät väldigt mycket. Klyftan blev så småningom en älv som kallas för Wanganui-älv nuförtiden.

Så här ser Taranaki ut idag. Inte så ledsen längre, men tiden läkar ju alla sår.

tisdag 16 september 2008

Kulturnatt

I lördags var det dags igen för årets Kulturnatten. Trots den stora risken för ungdomsfylla brukar evenemanget få hela stan på fötterna. Programmet i år var fullpackat med dansuppvisningar, teaterpjäser och förstås orgelmusik i Domkyrkan som jag gillar så mycket.

Vi hade bjudit några vänner till middag och planerat att gå ut på Kulturnatten efteråt. Det blev inte som planerat. Hälsan gjorde ett streck i räkningen. Soffan blev min bästa vän den kvällen och först efter två huvudvärkstabletter klarade jag gå ut en liten stund. Då blev det förstås lite improvisering i själva programmet också för vi hade ju velat åka med Lennakatten till Marielund samt fika där. Nu blev det körstafett på Missionskyrka istället som var väldigt fint. Efteråt gick vi till Stadsbiblioteket. Där brukar alltid elever från Bolandsgymnasiet uppträda. I år sjöng de sånger ur Chess-musikalen och några popklassiker. Huvudet klarade dock inte mera och så avslutade vi hela kvällen med att köpa en lott på biblioteketslotteriet. Trots huvudvärken hade jag nog en lycklig hand, för vi vann nämligen. Priset blev den här lilla boken och jag är väldigt glad över den.


Förresten blev Kulturnatten dessutom ett bra exempel för alkoholkulturen. Enligt polisen omhändertogs 41 personer för fylleri. Drygt hälften var under 18. Strax efter midnatt hörde jag sambon prata i telefon. Då hade jag redan sovit några timmar för huvudvärken var för starka. Först fattade jag inte riktigt varför han pratade i telefon, men det fick jag höra snart. Någon hade skjutit i vårt fönster i vardagsrummet. Första rutan (av 3) hade gått sönder. Som tur var det bara en luftpistol men skräcken var ju förstås stor. Tyvärr såg min sambo ingen trots att han sprang ut direkt för att kolla. Polisen var också hjälplös, de tog emot anmälan, men vad ska de göra? Vi läste i tidningen nästa dagen att en kvinna hade blivit skjuten i armet med en luftpistol i ett stadskvarter i närheten. Kanske handlade det sig om samma ungdomarna, kanske inte. Vi är väldigt glada att det inte hände något mera, men vi frågar oss verkligen vilka är de som springer runt med en luftpistol och skjuter i andra människors fönster.

söndag 14 september 2008

Livet och sånt

Nu var det verkligen länge sedan jag skrev någonting här. Det beror dock inte på att det inte händer särskilt mycket i mitt liv just nu. Hellre tvärtom! Det händer så pass mycket att jag inte hinner skriva om det varje kväll. Jag har börjat jobba på universitetet och det tar mycket tid och kraft. Så många nya kollegor som jag försöker komma ihåg varje dag. Så många nya saker som jag försöker förstå och använda. Nu undervisa jag 2 kurser à 90min varje vecka i muntlig språkfärdighet. I slutet av oktober får jag två kurser till plus några kurser inom ett annat program. Sedan är jag ansvarig för filmkvällarna på institutionen. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så svårt att vänja sig vid "ett jobbliv" men det är det. Jag är så trött varje kväll att jag egentligen bara hoppar in i sängen. Jag är faktiskt väldigt glad att jag redan pratar svenska så pass bra att jag slipper lära mig ett helt nytt språk. Men trots att jag är van med många saker tar det tid och jag noterar varje dag att det finns visst många skillnader mellan Tyskland och Sverige som jag inte kände till tidigare. Som beteendet mellan kollegor osv. Men i stora sätt trivs jag här och mina studenter är väldigt trevliga och snälla.

Samtidigt läser jag några kurser på universitetet som jag verkligen gillar hittills. Den ena handlar om det flerspråkiga Sverige och betraktar flerspråkigheten i olika perspektiv. Den andra läser jag inom språkteknologiprogrammet. Nu sitter jag en gång i veckan i en datorsal och försöker komma ihåg alla konstiga kommandon inom Linux för att lösa mina uppgifter. Här i Uppsala är det obligatoriskt att bli medlem i en s.k. "nation" när man pluggar på universitetet. Som icke-svensk har jag ju ingen direkt anknytning till en region eller stad, så jag hade lite svårt att bestämma mig. Det blev till slut Smålands nation, en av de mindre nationerna. Hittills har jag bara varit på en reccemottagning, men det var väldigt trevligt och det känns direkt att Smålands är en väldigt liten nation jämfört med många andra här. Jag får nog se om jag lär mig alla snapsvisor under min studietid i Uppsala.